Vi vann detta föremål på Ebay!

Det kostade på men det var det värt tyckte vi. Vi plundrade kaffekassan, budade och – vann! Ska tydligen vara ett Lasse Åberg-original. Välgjord är den. Och mänsklig på ett sånt där odefinierbart sätt.

Måndagsskoj!

Alltså, en sån här grå dag är det lätt att hålla sig för skratt. Men jag verkligen avskyr att vara deppig, så jag brukar då göra vad jag kan för att inte vara deppig.

En grej som jag då ofta gör är att jag tar på mig min polkarandiga skjorta, målar mig polka i ansiktet och över hela kroppen och ställer mig i det polkamönstrade sovrummet och så säger jag till min kille att han får leta efter mig och om han hittar mig så får han äta upp mig.

Till saken hör att han är helt psykiskt sjuktokig i polka så det blir ganska mycket ligga en sån här dag.

Så lätt blir en skitmåndag en en helt okej måndag.

Vilken vinstmaskin!

Det här är helt otroligt!

I somras en dag när jag inte hade nåt att göra gick jag och satte mig i mitt hobbyrum och pysslade lite. Av vad som fanns där byggde jag ett Y med ett klot ovan. Jag gjorde rätt många likadana, kanske en miljon. Sedan har jag gjort tavlor föreställande det här Y:et med ett klot ovan. Vad som är så otroligt är att jag sedan dess har tjänat 5,4 miljarder kronor på det här Y:et med ett klot ovan! Svart!!

Visst förstod jag att det fanns ett behov av ett Y med ett klot ovan, men att det fanns ett så uppdämt behov kunde jag verkligen inte tro!

Ja, 2009 var ett bra år.

Fantastiska bilder vi glömt att visa: Den prickiga kvällsbilden

Ja, nåt har blivit fel. Den här borde ha legat här sedan länge. För den här Peter Lindbergh-bilden saxade vi way back, ur septembernumret av amerikanska Harper's Bazaar. Detta är helt klart vår allra, allra bästa bild med en helprickig Dolce & Gabbana-stuss (ja, Dolce & Gabbana igen!).

Clarice Lispector!

Jaha, ny tjej på kontoret. Clarice Lispector. Vi smakar på det namnet nu alla tillsammans: C-l-a-r-i-c-e-L-i-s-p-e-c-t-o-r. Hoppas hon ska trivas här. Vi trivs här. Numera.

Skitmorgon!

Inte nog med att jag blev försenad på grund av att jag först glömde min jättekonstiga gitarr på hallbyrån och var tvungen att gå tillbaka och hämta den. Och inte nog med att bussen aldrig kom. Nej, till råga på allt skulle det börja snöa ganska kraftigt också.

Förbannad!

Åh, jag blev så förbannad på de andra här på kontoret idag, då jag ställde några använda kaffemuggar på diskbänken utan att diska dom och de andra skrek efter mig "DIN MORSA JOBBAR INTE HÄR!!!"

Blev så förbannad att jag sprang ut och spelade på min jättekonstiga gitarr på superhög volym! Spelade så högt att det pep i mina öron och efter ett tag började jag att gråta och jag vet inte om det var på grund av den outhärdliga volymen eller om det var för att jag blivit tillsagd att diska upp efter mig.

För alltid

Nån gång i livet händer det, att man träffar nån där båda känner "det är du och jag för alltid". Man känner att man vill gifta sig på direkten och leva, leva, leva tillsammans.

Just det hände på årets första julbord som jag var på igår. Där träffade jag en helmysig kille och vi visste båda två när vi sågs att det från och med nu skulle vara vi.

Vi hade inga vigselringar, men vi hade en lång fin girlang som vi hittade och som vi trädde genom våra öron och på så vis var vi oåtskiljbara.

Vi pratade om allt möjligt, t ex smörgåspålägg, långhelger, lättja, pimpar och sånt.

Klart att det gjorde ont med "girlangskiten" rätt genom huvudet, men det är väl så det är med kärleken ibland, att den gör ont. Ja, kärlek gör ont. Härligt!

Distrahera, distrahera!

Faen! Precis när jag lyckats med att tömma hela "kroppen och knoppen"-sektionen här på lokala biblioteket, och precis skulle börja med att röja ner "så levde vi förr"-sektionen i min stora trunk, då kommer den här sablans bokintresserade qvinnan! Måste distrahera henne så hon inte upptäcker min kupp. Tur att jag har med mig min jättekonstiga gitarr och kan tokspela på den! Ha, ha, hon kommer att bli superdistraherad och inte märka nånting!

Och får jag henne härifrån riktigt fort så kanske jag även hinner att plocka med mig hela "Skyll dig själv"-avdelningen.

Sture byter namn

- Hallåååååååååå! Vill bara säga att jag bytt namn!

- Oj, jaha.

- Hullerombuller.

- Va?

- Jag heter Hullerombuller nu.

- Oj.

- Ja, jag är jätteglad! Jättejättejätteglad!

- Jaha, grattis, då.

- Det var en indisk vän som hjälpte mig fylla i alla blanketter och allt blev tydligen rätt ifyllt för alldeles nu nyss kom papper som sa "grattis till ditt nya namn, du heter numera Hullerombuller"!

- hur kom du fram till Hullerombuller?

- Jag vet inte. Jag tror det var nåt jag drömde. Men som sagt, det har blivit mycket flummig musik på sistone och uteslutande väldigt stark indisk mat. Sånt spelar alltid in.

- Jo.

- Oj, nu känner jag att jag måste lägga mig och vila ett slag. Alldeles snurrig. Jag kom upp lite i varv av beskedet tror jag.

- Okej. hej då.

- Hej hej.

Julia Louis-Dreyfus!

Julia Louis-Dreyfus blir äldre och äldre och snyggare och snyggare. Och på den här bilden, som mäter 70x100 cm och som vi hittade i vår plånbok, ser hon ju ut som en lättuppskattad mix av Salma Hayek och Tina Fey.

Tripp, trapp, ligg!

Därför var vi tvungna att köpa decembernumret av brittiska Elle

Den finaste Kate Hudson-bilden vi någonsin sett.

Kate Hudson klädd i sidenklänning av Dolce & Gabbana och högklackat av Christian Louboutin, fotad av David Slijper för Elle UK.

Och på sista tiden har han lyssnat på rätt flummig musik och bara ätit indiskt

Och blivit "inspirerad".

Min bästa bild

Under veckorna fram till lucia kommer vi att köra en ny serie här på bloggen, "Min bästa bild", där hobbyfotografer får chans att visa upp sin bästa bild. Först ut: Förre SA-sekreteraren Sture Allén, som har valt en härlig bild på en vän.

Sture: "Min bästa bild är på en kompis jag träffade på semestern för en herrans massa år sen. Han hjälpte mig med lite allt möjligt då jag var småsjuk hela veckan. Sen har vi hållit kontakten under alla år och denna bilden tog jag tidigare i år då han bad mig ta nytt passfoto till honom. Bilden blev riktigt bra och jag tittar på den nästan varje dag."

Kotlett?!

- Haha, vad i hela fridens namn är det du har på huvudet?! En kotlett?? Men du ser ju inte klok ut!!

Växterna kallade till möte!

Idag kallade alla gröna växter på kontoret till möte. Anledningen var att dom hade känt sig åsidosatta senaste tiden och inte givits den uppmärksamhet dom anser sig förtjäna. Alla hummade och nickade att jo, visst hade vi märkt att det fanns en växande ilska bland "de gröna" och visst, kanske vi kunde visa dom lite mer uppmärksamhet och säga till även dom när det är fikadags och så.

Men sen när dom krävde att deras signaturer skulle stå under de inlägg dom låg bakom, då blev det en proteststorm! Inte en chans i världen sa vi alla enade.

Tyvärr kom vi inte till nån uppgörelse utan vi gick hela "vanliga" gänget och lämnade dom åt sitt eget öde.

Nej, det var ingen som vattnade innan vi gick för helg.

Jävla plantor.

Peter Jöbacks coverskiva

I en rad halsbrytande tolkningar av några av västvärldens mer gåtfulla popmusikverk spårar och utforskar Peter Jöback på sin nya coverskiva East Side Stories en sjukdomens estetik. Radikalt och nydanande sätts liv och musik i beröring. Genom inpulser från såväl psykoanalys som diskursanalys, feminism och mediateori, undersöks de teknologiska regimer som etablerats inom den moderna nöjesindustrin.

I en popmusik skriven i marginalen av de etablerade estetiska programmen registreras de teknologier och de möjligheter som öppnas med dem. På så vis kan Jöback uppmärksamma oväntade samband mellan till synes disparata musikaliska fenomen.

Och nu finns denna skiva att köpa till ett helt suveränt pris på samtliga landets Åhléns-varuhus. Köp den redan idag så har du det gjort!

Ett samtal #2

- Jaha, hejsan! Vilka är ni? Jasså från internet. Jaha. Hade vi bestämt träff? Jasså, jaha, ja, det minns jag inte. Men, ja, nu är ni här, så...

Va? Vad jag läser? Nä, det här är bara nåt skräp nån skickat till mig för att skoja.

- Hör ni, nu ljuger han igen!!

- Det gör jag väl inte?!

- Det gör du visst. Den där skiten prenumererar du ju på.

- Nej, det gör jag faktiskt inte. Det här struntet har nån postat till mig för att vara rolig. Och det är inte alls roligt.

- Du betalade ju in en femårsprenumeration härom veckan ju. Du var tvungen att ringa upp kontoret i Hamburg för att kunna teckna en så lång prenumeration.

- Äsch, lyssna inte på henne.

Vem hon är? Det är Kärringen Längst Upp På Ryggen. Har haft henne där sen jag var tolv-tretton år. Hon är bara besvär. Och en sabla skvallertacka. Skitsnack hela tiden. Jag kallar henne Ryggsäcken när jag är på riktigt dåligt humör. Fast ibland kan vi prata som vanliga människor också. Men när vi bråkar tycker hon om att säga saker som t ex "se mig i ögonen och säg att du avskyr mig". Och det går ju så klart inte. Och då kan jag ibland spricka upp i ett skratt. Men oftast inte, utan oftast blir jag än mer förbannad.

- En gång försökte du klippa bort mig!

- Nej, det är inte sant!

-Jo, det gjorde du visst! Och en annan gång hällde du hett kaffe över mig! Men du skrek själv lika mycket så då skrattade jag istället!

- Du är dum nu.

- Men värst är det när du borstar ditt hår och all skit faller ner över mig. Jag är ju allergisk.

- Det kan du ha.

- Där hör ni, sån är han hela tiden!

- Jag tror vi är färdiga nu va? ja? Okej, va bra. Har ni några fler frågor som ni kommer på så kan ni ju faxa över dom så kan jag kolla på dom och faxa tillbaks.

- Vi kollar på dom och faxa tillbaks!

- Ja ja, vi kollar på dom och faxa tillbaks.

Årets gatufotograf: Vivian Maier!

Alltså nu börjar vi nästan bli irriterade över alla som ringer hit i tid och otid, alla med samma fråga: Vem är eran favvogatufotograf just nu?! Och då svarar vi nu en gång för alla att det är faktiskt Vivian Maier som helt i det dolda i Chicago på femtio-, sextio- och sjuttiotalet gatufotograferade så det stod härliga till! Och hur fantastiskt ser det inte ut?! Just det, det ser "mums" ut!

Det var ren tur att snubben John (från vars Vivian Maier-blogg jag snott varendaste liten Vivian-bild) på en möbel- och antikauktion kom över ett gäng lådor sprängfyllda med närmre 40.000 mellanformatsbilder av henne! Ett hyfsat fynd. För såväl honom som för hela världen.

Nu väntar vi bara på Vivian Maier-boken, Vivian Maier-filmen, Vivian Maier-muggen, Vivian Maier-diskborsten och Vivian Maier-tröjan.

Ny serie: Att inreda med kaffe och te!

Det är många som hört av sig hit med problem som gäller att inreda med kaffe och te. Därför kommer vi nu under de kommande veckorna belysa typiska problem och visa upp smarta lösningar som gäller det komplexa och spännande området som att inreda med kaffe och te utgör.

Vi startar serien med en fint exempel som visar hur enkelt det trots allt kan vara. På bilden har vi inrett sovrummet med ett glas med chai-te.

Ett enkelt tips är att när du kokar upp och ska dricka ett caffelatteglas chai-te, koka upp ett extra glas att använda till inredning!

Ett glas chai-te ser bra ut i såväl hall som sovrum och vardagsrum. Jag vet även flera som gjort lyckade varianter med chai-tefyllda caffelatteglas i våtutrymmen!

Kom ihåg, det är bara fantasin som sätter gränser!

Längtan

Gud, vad jag längtar till våren. Den där tiden när man är alldeles själv och är alldeles tom och är ganska ledsen och inte får nåt gjort och sitter ute och fikar i sin gråa döda trädgård alldeles själv och känner sig väldigt ensam och övergiven och sitter och hoppas och väntar på att någon, vem som helst, ska komma och hälsa på.

Ja, gud vad jag längtar till våren.

Latte för 2!

Fick en av de nya killarna här på kontoret att följa med ut och ta en caffelatte. Vi tog en stor som vi delade på. Och vi hade supermycket socker i.

Vi pratade en massa, ja, pratade i munnen på varann nästan! Vi pratade om caffelatte mm mm.

Det var verkligen supermysigt! Vi kan verkligen jobba ihop, även om vi kanske inte får så mycket gjort. (Och vi är inte tillbaks på kontoret än.)

Fjollräven borta

Vi verkar ha förlorat kontakten med Fjollis. Igår kväll fick vi några mms från honom men det var bara massa suddiga filmer med massa mörker och korta styva hårstrån. Lyssnade man noga kunde man höra Jens Lekman-musik på superlåg volym.

Vi tänker på honom och vi tänker att hade han varit här nu och om allt hade varit som vanligt, då skulle han ha suttit här på sin stol mellan de två utställningsskåpen och raljerat och gråtit om vartannat.

Märkligt är att han har ett namn som man av någon anledning a-l-d-r-i-g kommer ihåg. Vi gick alltid och sa till varann, när vi gått förbi honom, att "vad är det han heter nu igen, han som sitter på stolen mellan de två utställningsskåpen".

Ja, det är sorgligt att han inte är här.

Serveringstips

När ni har för avsikt att servera släkt och familj någon bekants huvud till middag, tänk på att inreda matrummet trevligt och att jobba med flera olika ljuskällor, gärna naturligt dagsljus blandat med ett mer behagligt gult ljus från exempelvis taklampa.

Okej

Nu har du verkligen trasslat till det.

Fjollräven lägesrapport

Just nu: "Strax utanför Paris. Träffat en kvinna. Vi kommunicerar."

Fjollrävens europatripp!

Tjena, tjena! Fjollräven här igen. Vill bara säga att jag kommer köra livesändningar från min europaresa via mobilen varje dag fram till jul. Jag kommer att prata om var man äter gott, var man tjackar bäst jeansbyxor, var liggen finns, vilka språk dom pratar i olika länder och framför allt var dom snygga killarna bor.

Just nu befinner jag mig i Dortmund och kvartar hos en supergullig kille som har lärt mig en massa saker (massage m m) och som även jag lärt en del (grilla m m).

Imorgon bär det vidare, vart vet jag inte. Jag ledsnade på allt och bara drog och bestämde mig för att "leka vinden", ni vet den som far hit och dit.

Mamma ringde mig för en stund sedan på mobilen och frågade "är du lycklig, då?". Jag svarade utan minsta tvekan "ja, jag är superlycklig."

Nåt skönt att ha i sängen med stor och tydlig typografi, tack!

Förlåt då. Va? Ja, förlåt att vi glömt att fota den här boken som kom ut tidigare i år och som man faktiskt ska ha. Joseph Connolly, som har hand om Iron & Wine-mannens skägg varannan vecka (oj vad vi pratar om Iron & Wine-mannens skägg ofta! Varför gör vi det?! Ja men hur ska vi veta det?! Jag vet inte! Förmodligen är det för att vi en vacker morgon vill vakna upp i hans skägg och känna oss mjuka och stela på samma gång) har samlat åttio år av bokomslag på förlaget Faber & Faber. Det gjorde han rätt i.

En hel del man kan leva ett lyckligt och komplett liv utan men en massa är också sånt som gör det lyckliga och kompletta livet ännu mer lyckligt och komplett. En massa omslag ser ut som Factory Records 1981. Och det tycker vi är trivsamt, klädsamt och lättsamt.

Om du av typsnittet albertus blir lika "sugen" och "i gasen" som vi blir av randigt, ja, då kommer du sjukskriva dig många långa dagar med denna bok i dina ägor.

Sen att han kunde hoppat över de hyfsat pliktskyldiga delarna "nittiotalet" och "tvåtusentalet" behöver vi inte nämna. För där tappar han smöret, trasslar in sig i sina byxor och eldar pengarna. Men som sagt, det lämnar vi därhän.

Kondomtorken!

Äntligen har jag fått upp kondomtorkstället i sovrummet! Hur många gånger har man inte irriterat sig på att inte ha nånstans att göra av de använda men rengjorda kondomerna?! Men nu som sagt är det slut på det problemet.

Deoderantutställningen!

Den har varit på gång ett bra tag nu (och nämnts både en och två gånger), men igår öppnade den, min deoderantutställning!

Som planerat ägde den rum på Skansen, men inte riktigt så som det var tänkt. Till att börja med var det lite mer off-season än jag planerat och killarna och tjejerna på Skansen hade inte riktigt tid att hjälpa till med att få det hela på plats. Men, men.

Fick i alla fall en helt okej plats och jag hade fria händer. Lyckades inte få med mig hela samlingen men i alla fall några väl valda deoderanter, inhandlade på mina många resor till framförallt Tyskland.

Som en kul grej hade jag även med mig min 60-liters limited edition-flaska med pump, som jag köpte direkt på fabriken i Frankfurt häromåret. Folk fick prova på, dock stod den lite dumt så det kom mest i ansiktet när man pumpade. Men den luktar väldigt gott, så vad är fel med att lukta gott i ansiktet?

Flera gick förbi och nickade gillande till utställningen och några kom fram och gav klapp på axeln.

På öppningen igår bjöds det på varm choklad och nachos.

Senare idag stänger utställningen för den här gången. Planen är nu att få utställningen utanför landets gränser. Samlingen är för stor för Sverige som flera bekanta har sagt till mig.

Inbundet uteliv!

Japp, vi har en riktig hang up när det gäller snyggt uteliv i inbundna böcker. Sedan om det är Schweiz på fyrtiotalet eller New York på sjuttiotalet eller en sabla restaurang på åttiotalet spelar ingen roll. Allt går vi med på! Vilket ger oss ännu en anledning att stanna hemma.

Så sedan tidigare är vi glada att vi har Jakob Tuggeners finfina Ball Nights med bilder från St. Moritz Palace Hotel samlade och utgivna av Scalo och vi har Bob Colacellos heltrevliga lunta Out (utgiven på Edition 7L en gång för alla för två år sedan), med hans utelivsrapporter för Interview under sjuttio- och åttiotalet.

Så nu är vi då lyckligtvis illa tvungna att köpa Indochine, Stories shaken and Stirred som släppts på Rizzola alldeles nu med folk- och festkavalkad från New York-restaurangen Indochine.

Så ut och köp och sen snabbt hem igen.