Look into my eyes, look into my eyes, you're under.

Vill bara påminna er om att den mest drabbande och fantastiska dokumentären, den om och med Marina Abramovic, försvinner från SVT Play om en dag. Gör vad du vill, bara du tittar på den. Du kan helt enkelt, och detta är sant, inte göra nåt bättre med en timme och fyrtio minuter av ditt liv.
Hennes sittning på MoMa, den som satt och satt och satt och satt och satt och aldrig kom till dörren är kanske det mest gripande och drabbande vi sett. Ever. Att se alla dessa ansikten öppnas och blomma upp eller rasa. Kolla in 1.566 sådana här.
Kolla, så kanske vi kan vi prata om det sen.
Och ja, hon är en väldigt stylish snart 64-åring.

Och är du slö så får du istället köpa loss "skiten" på en sån där fräck dvd-skiva.

Världens mest sorgliga film.

Aj, aj, det gör ont.
Har reklam någonsin varit mer sorglig?
Årets film. Oavsett längd.

Tack Lotta Lundgren!

Bryggkaffe: Då kommer alla känslor på en och samma gång.

Vi vet ju alla det innerst inne, att ett riktigt bra bryggkaffe är väldigt, väldigt sensuellt, sinnesvidgande och lockande. Eller som "Michel" skriver i sitt brev skickat från sin resa till lilla bergssamhället Spoleto i Italien:
"Tänk dig tecken som stenar. Låter det konstigt? Kanske. Men här i Spoleto är det som om nuet och det som har varit är – ett!"

Isabella "Skådespelare" Scorupco uttrycker det så här:
"Jag älskar att resa. Sinnena skärps, man tar in nya intryck. Men med tiden har jag blivit allt mer kräsen. Nu handlar det mer om dofter som jag möter, än om synintryck. (--) En doft är kanske en detalj, men ibland är de mycket viktigare."

Stakka "Johan Renck" Bo gör den självklara jämförelsen akvarium/bryggkaffe:
"Det är bara en sak som gäller i mitt akvarium: Ciklider. De finns i sötvatten i Sydamerika, Afrika, Sri Lanka och Indien. Ska jag vara ärlig är jag egentligen bara intresserad av ciklider från Tanganyikasjön i östra Centralafrika. Det är väl så att med vissa saker blir man lite petig. Ibland gäller det något jätteviktigt, ibland vilket kaffe jag dricker.

"Saxade" ur diverse nummer av Månadsjournalen från 1996.

Just när vi trodde att vi var klara, att den allra bästa musiken var slut.

Köp, ge bort, gråt, sno tillbaka.

Den bästa skiva som någonsin gjorts.

Innehåller med Köttet är svagt, den mest relevanta ordkombinationen jämte "jag älskar dig", "ja, tack" och "nej, tack".

Dessutom är hon är väldigt snygg på omslaget, med sin jacka, sin mun, sin blick och sin överkamning.

Ettan på listan över tidernas bästa covers: Streaplers gör svensk version av Da Doo Ron Ron

Bra text som gör att man blir glad, men också lite nostalgisk.

Favoritrad: Det kommer nya låtar nästan varje dag, men gamla låtar har nåt visst, det anser jag.

Streaplers – Da Doo Ron Ron

The Crystals – Da Doo Ron Ron

Jag gillar alla låtar som det svänger om

Och denna gamla klassiker är en av dom

Det var '63 som den först var me'

Den låter lika bra

När jag hör den nu på nytt ida'

Varenda gång jag hör den ler jag lite grann

På sextiotalet skrevs det skön musik minsann

Det var '63 som den först va' me'

Den låter lika bra

När jag hör den nu på nytt ida'

The Crystals hette tjejerna som sjöng den först

Phil Spector producerade den och han var störst

Det var '63 som den först va' me'

Den låter lika bra

När jag hör den nu på nytt ida'

Det kommer nya låtar nästan varje dag

Men gamla låtar har nåt visst, det anser jag

Jag gillar alla låtar som det svänger om

Och denna gamla klassiker är en av dom

David Lynch: Dark Splendor

Nån del av vår hjärna tänker ibland att man borde nog ändå köpa David Lynchs bok Dark Splendor (utgiven på Hatje Cantz) med hans foton och målningar. Om inte för nöjes skull, så för sakens skull. Kanske för att samma del av hjärnan än oftare tänker att Mulholland Drive skulle kunna vara världens bästa film. Skulle kunna. Eller kanske är det. Om anledningen är espressoscenen eller för att Laura Hanning ser så bra ut i den, spelar ingen roll.

Men vi gör det nog ändå inte, köper oss en David Lynch-bok, alltså. Man kan lägga pengarna på bättre saker. David Lynch-lunchlådor, David Lynch-linser och David Lynch-pumps, till exempel.

Den roligaste och finaste karta över USA vi någonsin sett i hela våra liv!

Hall of Femmes-gänget har seglat till USA igen och är där för att dricka Budweiser, kolla på killar, gå på vernissage och ...ja, göra böcker åt stackarna på Oyster Press. Idag hängde dom läpp med Maira Kalman och av henne fick dom en karta som hennes mamma hade ritat och det är den finaste kartan vi någonsin sett i hela världen. Och då har vi ändå Paula Schers manic monday-kartor i friskt minne.

Vi skrattar, vi blir lyckliga och vi blir varma inombords, utombords, barbords och styrbords.

"Sorry, the rest unknown. Thank you."

Den bästa hemmateaterprettokänslovideo som någonsin gjorts.

Patrick Wolf: Damaris (2009)

Regisserad av honom själv (så klart).

Utburen. Från arbetet.

Du kanske har märkt att det skrivits alldeles för lite här på sistone. Jasså, nä hä, inte? I alla fall, vi har haft konflikt här på kontoret. Det är en av de nya killarna, eller ett par av de nya killarna... och några av tjejerna... och gamla "järngänget" och dom på ekonomin och även stora delar av ledningen och ja, det var alla, faktiskt...jo, alltså det är några som tycker att jag är "en sån oerhörd sopa". Dom tycker att jag ska ta mitt "pick och pack och åka hem och kinesa till du dör". Jo, dom sa så faktiskt.

Klart det är tråkigt att höra sånt. Men jag har försökt att jobba på som vanligt. Men nu ser det ut som att M.I.A.-inlägget blev mitt sista, för idag bar dom ut mig. Och mitt framför ögonen stod sen en låssmed och bytte lås till kontoret och alla fick ny uppsättning nycklar. Ja, utom jag då.

Ja ja, jag ska nog kunna hitta på nåt annat sen ändå. Kommer att bo hos "morsan" nu under sommaren tills jag hittar nån annanstans att vara. Det ska bli kul, hon lagar så gott "käk". Och så har hon tv också. Det blir nog en hel del "dumburken" i sommar, kan jag gissa. Repriser och sånt. Långfilmer. Nyheter. Dokumentärer. Sport. Familjeunderhållning. Barnprogram. Lördagsnöje. Väder. Serier. Extrainsatta program. Lite allt möjligt.

Nu har vi startat skivbolag!

Musik är en källa från vilken man kan plocka dom starkaste och mest koncentrerade känslouttrycken, därför har vi startat skivbolag. Skivbolaget har fått namnet Finsk Musik för vi kommer nog mest ge ut finsk musik eller musik som känns finsk.

Först ut är en helt suverän kille vi träffade när vi tog båten till just Finland för ett tag sedan. Ressu Redford heter han (väldigt vanligt namn i hela Finland) och han är bäst på att leverera kärleksmusik men han sa samtidigt ifrån inför "släppet" att han vill inte göra nån jävla kärleksskiva, så därför valde han att titulera skivan "Olla allt på Ikea". För är det nåt han hatar så är det Sverige och svenskarna och då får Ikea representera Sverige och svenskarna, därav titeln.

Släppet känns hursomhelst bra. Ressu är trevlig och produktionen modern, känslig och lite lagom vågad. Dessutom är han väldigt, väldigt lik Paul Young. Vi hade en kille tidigare här på kontoret som också var väldigt, väldigt lik Paul Young, men han slutade tyvärr och jag hann aldrig komma honom "tillräckligt" nära. Nu känns det som att det finns nya möjligheter.

Beundrare

Men senare under dagen satt nya killen som helt klart är ganska "sugen" på nya tjejen, med hennes upphittade ballong och gnuggade och gned sig mot den och sa gång på gång att "shit, vad den luktar speciellt! Men bra speciellt!"

Misslyckad middagsbjudning

Igår hade jag ett antal av de lite nyare (och yngre) tjejerna från kontoret hemma på middag. Det blev "sådär".

En timme innan dom skulle komma fick jag av någon anledning superpanik och började hyperventilera och kasta saker omkring mig. Kastade ut allt jag handlat till middagen genom fönstret! Efter ett tag svimmade jag.

Vaknade upp en kvart innan folk skulle komma. I matväg fanns inte så mycket att bjuda på, men jag tänkte att jag kunde mörka det hela med att på långbordet jag ställt upp, lägga ut min snygga lila långschal som jag köpte när jag i somras var på semester med några "exotiska" vänner jag träffade på en dansgrupp häromåret.

Lite här och var lade jag även några fina kottar som jag samlat på mig genom åren.

Att dricka fanns i alla fall lite kolsyrat vatten och en tetra tomatjuice, några dar gammal men ändå ganska god. Och matig.

Rundade av "mörkningen" med att placera ut några doftljus jag köpt billigt häromdan. Dom skulle lukta vanilj stod det på förpackningen, men dom luktade faktiskt mest...skit. Alltså "människoskit".

Men mörkningen gick inget vidare. Gick inte alls faktiskt.

Tryckt och olustig stämning från första till sista stund (en trekvart senare).

Det var hemskt att se så hungriga folk såg ut att vara.

Men, men, inte mycket göra.

Ska dock gå tillbaka med värmeljusen, faktiskt.

Freddie tonight

- Hmmmmm, tjena. Tjeeeeeeeeena....jo, eh, vad heter det...jo, jag tänkte spela lite plattor här ikväll och...eh...oooooo...asså. Jo, men alltså, musik. Jag tycker musik är helskönt! När jag och Filla är hemma själva då asså vad heter det lyssnar vi på supermycket skön musik...pop, jazz, rock, synth...YOU NAME IT! Och eh, ibland alltså dansar vi, ibland solo ibland par och...eh...vad heter det...shit...jag är så jävla full! Men innan jag kinesar vill jag verkligen höra nåt skönt. Nån tysk synt. Eller nåt om USA eller Europa eller om typ Filla. Shit! Shit, vad det snurrar! Men nu i alla fall, synt...mmmmmm...va fan är skivorna då?...okej här....vad är det här för skit då...? Okej, den här är bra, den här är skitbra! Jag spelar den nu, sen kinesar jag här på golvet, okej? Nu...

Att vara intresserad av någon

Alltså, det är en tjej här på kontoret jag verkligen gillar. Supersnygg och snäll. Vill säga det till henne, men det går bara inte.

Så istället har jag imiterat hennes stil så mycket det går. Jag tänker att det kan få henne att nån dag säga "oj, vad lika vi var idag då!?" och då när hon säger det så ska jag säga att jag älskar henne.

Jerry Hall! Igen!

Är det nåt som är viktigt för oss på här på kontoret så är det att det ska vara rättvist. Därför måste vi köra lite Jerry Hall-specialare nu. Okej, det är inte lika massivt mycket som Bianca-specialaren men bilden i fråga är vår absoluta favoritbild alla kategorier. Jo, det är sant. Och då har vi ändå inte glömt bilderna vi har på Peter LeMarc, snickarens grabb från Nasaret, Astrid Lindgren, Fredde Reinfeldt och diverse herrinnebandylag.

Detta är "Bilden". Den där bilden. Bilden som gör att man säger "nu räcker det".

Jerry, vi tycker du är väldigt, väldigt fin. Och såklart, väldigt duktig.

Saxad ur juli 1978-numret av Andy Warhol's Interview. Världens bästa tidning.

Dom långa, långa prickiga benen, lockiga lockarna, cigaretten och blicken och Kenzo-klänningen, ja, jisses! Sitta där på en hög pall och bara vara så där härlig.

Och som sagt, det är inte första gången vi babblar om Jerry Hall, det har vi gjort många, många, många, många, många, många gånger förr. Och vi kommer att fortsätta med det.

Och ja, vi har babblat "ganska" mycket om Bianca, vilket vi också kommer att fortsätta med.

Vid vägen, har du testat att köra bara inläggen etiketterade som "Quinnor"... Har du testat? Kände du hur det liksom pirrade till i kroppen?

Den franska killduon Air

- Hhmm, ursäkta. Ja, ursäkta att jag avbryter festen. Men jag skulle nu när jag har tillfälle, vilja säga några ord om killarna i den franska killduon Air. Jo... va? Hörs jag inte? Jaha, oj, den var inte på. Nu då? Ja? Va bra. Jo, den duokonstellation som betydde mest för mig under mina "viktigaste" år var tveklöst killarna i den franska killduon Air, trots att jag bara var 60 år när dom släppte sin debutplatta.

Det är förfärligt att denna fantastiska franska duo blivit så smutskastad i medierna och så hårt kritiserad av dem som inte fattar någonting. Air var och är, till skillnad mot många andra superstjärnor såsom Peter Jöback och Glenn Medeiros, väldigt, väldigt ödmjuka. Och även om dom inte har alltför sunda vanor, bland annat när det gäller mat, dryck och tillbehör, tar dom avstånd från viss alkohol och dryck.

Killarna i den franska killduon Air är extremt generösa och ger inte bara bort smycken, bilar, hus, människor, lampor, batterier, tvättider till släkt och vänner, utan skänker massa olika saker och ting till okända främlingar!

Det finns nog ingen annan musikduo som är så mån om sina fans och sina medmänniskor över huvud taget.

Vidare donerar dom enorma summor till välgörenhet och har gett flera välgörenhetskonserter på eget iniativ, inte minst konserter där dom framfört Vilhelm Mobergs Utvandrarböcker som dom tonsatt , och där överskottet på försäljningen gick till en insamling för att återuppliva det uppskattade arrangemanget Stockholm Water Festival.

Då man lyssnar på killarna i den franska killduon Air och deras fantastiska nästan filmiska låtar (och faktiskt har dom fått flest Rockbjörnisar i just kategorin "nästan filmisk musik"), så märks deras sjukt djupa religiositet- dom fick båda i barndomen betydande musikalisk inspiration i den lokala kyrkan. Senare i livet har dom kommit i kontakt med new age, och har därmed fått ytterligare utvidgad insikt om folk och fä.

Killarna i den franska killduon Air ligger till råga med varann.

Killarna i den franska killduon Air är två unika personer som har enorma idéer och ännu idag, långt efter sin debut, är dom oerhört stora och kommer nog aldrig glömmas.

Ja, det var allt jag hade att säga om killarna i den franska killduon Air. Nu går det bra att fortsätta där ni var. Och...va? Hördes jag inte? Nähä, okej. Jo, vad jag sa var att den musikaliska duokonstellation som betydde mest för mig under mina "viktigaste" år var tveklöst killarna i den franska killduon Air, trots att jag bara var 60 år när dom släppte sin debutplatta.

Det är förfärligt att denna fantastiska franska duo blivit så smutskastad i medierna och så hårt kritiserad av dem som inte fattar någonting. Air var och är, till skillnad mot många andra superstjärnor såsom Peter Jöback och Glenn Medeiros, väldigt, väldigt ödmjuka. Och även om dom inte har alltför sunda vanor, bland annat när det gäller mat, dryck och tillbehör, tar dom avstånd från viss alkohol och dryck.

Killarna i den franska killduon Air är extremt generösa och ger inte bara bort smycken, bilar, hus, människor, lampor, batterier, tvättider till släkt och vänner, utan skänker massa olika saker och ting till okända främlingar!

Det finns nog ingen annan musikduo som är så mån om sina fans och sina medmänniskor över huvud taget.

Vidare donerar dom enorma summor till välgörenhet och har gett flera välgörenhetskonserter på eget iniativ, inte minst konserter där dom framfört Vilhelm Mobergs Utvandrarböcker som dom tonsatt , och där överskottet på försäljningen gick till en insamling för att återuppliva det uppskattade arrangemanget Stockholm Water Festival.

Då man lyssnar på killarna i den franska killduon Air och deras fantastiska nästan filmiska låtar (och faktiskt har dom fått flest Rockbjörnisar i just kategorin "nästan filmisk musik"), så märks deras sjukt djupa religiositet- dom fick båda i barndomen betydande musikalisk inspiration i den lokala kyrkan. Senare i livet har dom kommit i kontakt med new age, och har därmed fått ytterligare utvidgad insikt om folk och fä.

Killarna i den franska killduon Air ligger till råga på allt med varann.

Killarna i den franska killduon Air är två unika personer som har enorma idéer och ännu idag, långt efter sin debut, är dom oerhört stora och kommer nog aldrig glömmas.

Så. Tack för ordet.

Vill bara tillägga att det kommer finnas Air-relaterade produkter till försäljning under hela kvällen. Givetvis samtliga deras compact disc-skivor. Men även Air-bullar, Air-sockor, Air airbags, små modeller av Aer-oflotflygplan, samlarbilder på Sixten Air-ling, luftslott i begränsade upplagor, Air-torv, färska Air-järpar, Air-sideboards, små modeller av muttor med texten "Air" snyggt skrivet mitt i, en helt vanlig mörkgrå kavaj med rätt ovanlig brodyr med texten "Air" på ärmarna, ett litet bildspel gjort av killarna själva att installera på pc-datorer med illustrationer baserade på ett stort antal av deras bästa nästan filmiska låtar och givetvis finns det massa nakenbilder på killarna till försäljning.

Ja, det var allt jag hade att säga, tack för ordet.

Ny photoshop-skandal!

Jaha, då var det dags för ännu en photoshopskandal efter Ralph Lauren-annonserna och W:s Demi Moore-omslag. Och den här gången är det jag som drabbats.

Häromdan när jag var och föreläste om "Lust och olust", och trollade, för några busschaufförer i Borås, så blev jag fotad för att dom skulle skriva lite om föreläsningen på sin hemsida och ville ha med en bild, för det, som dom sa, "ser ju så trevligt ut".

Men när jag ett par dar senare surfade in på nätet och skulle kolla vad dom skrivit, blev jag alldeles förfärad! Dom hade photoshopat bort allt jag hade utanför hängslerna! Till råga på allt så löd bildtexten "...var inte alls så fläskig som ryktet gjort gällande."

Det här känns inte alls kul. Jag älskar min kropp och hoppades att andra gjorde det också. Utan några ingrepp!

Vi vann detta föremål på Ebay!

Det kostade på men det var det värt tyckte vi. Vi plundrade kaffekassan, budade och – vann! Ska tydligen vara ett Lasse Åberg-original. Välgjord är den. Och mänsklig på ett sånt där odefinierbart sätt.

Förbannad!

Åh, jag blev så förbannad på de andra här på kontoret idag, då jag ställde några använda kaffemuggar på diskbänken utan att diska dom och de andra skrek efter mig "DIN MORSA JOBBAR INTE HÄR!!!"

Blev så förbannad att jag sprang ut och spelade på min jättekonstiga gitarr på superhög volym! Spelade så högt att det pep i mina öron och efter ett tag började jag att gråta och jag vet inte om det var på grund av den outhärdliga volymen eller om det var för att jag blivit tillsagd att diska upp efter mig.

För alltid

Nån gång i livet händer det, att man träffar nån där båda känner "det är du och jag för alltid". Man känner att man vill gifta sig på direkten och leva, leva, leva tillsammans.

Just det hände på årets första julbord som jag var på igår. Där träffade jag en helmysig kille och vi visste båda två när vi sågs att det från och med nu skulle vara vi.

Vi hade inga vigselringar, men vi hade en lång fin girlang som vi hittade och som vi trädde genom våra öron och på så vis var vi oåtskiljbara.

Vi pratade om allt möjligt, t ex smörgåspålägg, långhelger, lättja, pimpar och sånt.

Klart att det gjorde ont med "girlangskiten" rätt genom huvudet, men det är väl så det är med kärleken ibland, att den gör ont. Ja, kärlek gör ont. Härligt!