Nu byter vi namn till Shakira Skinny!

Äntligen händer det grejer här på bloggen. Alla är vi så ofantligt trötta på att skriva blogginlägg och har därför kommit fram till att det är läge att byta namn och ganska snabbt enades vi om att Shakira Skinny var helrätt och att vad vi skulle göra var att producera bekväma femficksbrallor.
Vi kallar dom Free To Move för det är så man vill att det ska kännas hela livet alltid. Dom är inte riktigt färdiga, så vi kan inte visa upp dom än. Däremot kan vi börja annonskampanja (vi har nämligen fått en liten EU-peng genom att vi har lyckats sälja in att brallorna är helrätt för alla på vår jord).
Kom gärna och hälsa på oss i Sollentuna (plan 2). Det står nåt annat på dörren men vi kan inte säga vad, för vi hyr lokalen svart i tredje hand, men du hittar förhoppningsvis förr eller senare.

Ricky Clifton, vi tror dig

Heminredaren Ricky Clifton i  höstens nummer av Fantastic Man.

Just när vi trodde att vi var klara, att den allra bästa musiken var slut.

Köp, ge bort, gråt, sno tillbaka.

Den bästa skiva som någonsin gjorts.

Innehåller med Köttet är svagt, den mest relevanta ordkombinationen jämte "jag älskar dig", "ja, tack" och "nej, tack".

Dessutom är hon är väldigt snygg på omslaget, med sin jacka, sin mun, sin blick och sin överkamning.

Parterapi

...var enklare förr.

Bytt är bytt

Vilken tur att det är så tjock dimma nu när jag bytt bort mina kläder mot en värdelös lång stav som jag inte vet vad jag ska ha till.

Den här listan ni håller på med

– Jooo, en liten undran bara. Denna hära listan ni håller på med, tar den aldrig slut?

– Känns inte så.

– Hur många saker ska ni räkna upp efter varann egentligen? Jag menar, jag har inte riktigt tid att sitta och läsa en massa sånt här. Jag skulle liksom vilja ha några trevliga bilder istället.

– Ja, vi är också väldigt trötta på den här listan. Den tar faktiskt aldrig slut. Hur långt har vi kvar? Va? Va?? Är vi bara på plats sjutton?! Men det går ju inte. Vi var ju trötta på skiten redan vid 39.

– Jo, men det är det jag säger. Man orkar inte. Ibland när jag har lite tid då lyssnar jag gärna på Gerry and the Pacemakers, det tycker jag är bra. Och så läser jag gratistidningen Metro också för den tycker jag kan vara trevlig.

– Ja, den är väldigt välgjord. Gratistingen Metro alltså. Fast dagens nummer har vi inte läst.

– Jo, men jag har den här. Fast Alexandra Pascalidou-bilden har jag klippt ut och klistrat upp på lite styvare kartong. Tycker det är en fin bild. Fast hon är allldeles grön hela hon, det ser lite konstigt ut. Men hon ser rar ut, det gör hon.

– Ska vi strunta i den här listan, tycker du?

– Ja, jag tycker ni ska lägga ner skiten.

– Ska vi visa nån bild på Alexandra Pascalidou istället?

– Ja, eller någon trevlig quinna i randiga kläder kanske.

– Okej.

Öppet brev till Sanna Nielsen

Hej Sanna Nielsen,

Hur mår du? Jag mår bra.

Nu har jag lyssnat på din låt Empty Room väldigt många gånger. Lyssnar i princip på den så fort jag har möjlighet. Har den i bilen, på stereon, i telefonen, som plingljud på mikron, väckningslåt på väckarklockan och även i form av ett tungt ok på mina axlar. Men nu känner jag att det är payback time. Vad känner du? Vi kan väl ses nånstans när sista bussen har gått och prata om det.