Visar inlägg med etikett Ledare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ledare. Visa alla inlägg

onsdag 1 juni 2011

Ovänskap



- Alltså, tänk om han snubblar till när han står där och borrar.
- Varför skulle han det, han är ju försiktig och jäkligt duktig, ju?
- Ja, men tänk. Tänk om. Han snubblar för att han kanske hostar eller nån råkar rusa fram och dunkar ett vedträ i nacken, som gör att han snubblar framåt och borren drrrrrrrrrrrrrrr rätt igenom hela armen. Eller rätt igenom huvudet och sen kanske borren åker upp och ned, upp och ned rätt i genom allt hans... kött på kroppen, för nån har liksom fastnat i handtaget.
- Är du arg på honom eller nåt? Du pratar så konstigt. Du tänker väl inte göra nåt dumt, va?
- Va? Jag? Nä, det här vedträet jag har här det är magiskt. Det kan trolla hur det vill. Jag ska rädda honom med det här vedträet. Han kommer att tacka mig. Hans liv kommer att bli toppen. Jag ser att han är ledsen nu, ser du det? Mitt slaktarfökläde är magiskt och berättar för mig att han gråter tyst för sig själv nu. Ska vi då inte hjälpa honom, tycker du?!
- Fast jag tycker inte han ser så ledsen ut, faktiskt.
- Tror du mitt slaktarförkläde ljuger?!
- Nä, eller... jag vet inte. Hur kan ett slaktarförkläde veta om någon är ledsen?
- Säger du emot mig? Tror du mig inte?
- jag bara undrar hur ett sla...
- Jag fick det av en indian för längesedan, okej? En jättegammal indian.
- Vadå, använder indianer slaktarförkläde?
- En slaktarindian. Det var en slaktarindian.
- Oj.
- Nu slutar vi att tjafsar och  går bort och muntrar upp honom med våra trollerigrejer. Du först.
- Jaha. Okej. Lägg av, knuffas inte.
- Gå.
- Jaja.

torsdag 25 februari 2010

Isse Bonita, han med väldigt korta ben som växer ut direkt från magen


Tjena, Isse här igen.
Jag vill bara nämna att jag är en riktig vinnare. Bland annat vann jag i fjol första och andra pris i tävlingen "korta ben som växer ut direkt från magen". Det var en lyckodag.
Tredje pris gick för övrigt till morsan.

söndag 22 november 2009

Min bästa bild


Under veckorna fram till lucia kommer vi att köra en ny serie här på bloggen, "Min bästa bild", där hobbyfotografer får chans att visa upp sin bästa bild. Först ut: Förre SA-sekreteraren Sture Allén, som har valt en härlig bild på en vän.

Sture: "Min bästa bild är på en kompis jag träffade på semestern för en herrans massa år sen. Han hjälpte mig med lite allt möjligt då jag var småsjuk hela veckan. Sen har vi hållit kontakten under alla år och denna bilden tog jag tidigare i år då han bad mig ta nytt passfoto till honom. Bilden blev riktigt bra och jag tittar på den nästan varje dag."

tisdag 17 november 2009

Latte för 2!


Fick en av de nya killarna här på kontoret att följa med ut och ta en caffelatte. Vi tog en stor som vi delade på. Och vi hade supermycket socker i.
Vi pratade en massa, ja, pratade i munnen på varann nästan! Vi pratade om caffelatte mm mm.
Det var verkligen supermysigt! Vi kan verkligen jobba ihop, även om vi kanske inte får så mycket gjort. (Och vi är inte tillbaks på kontoret än.)

torsdag 15 oktober 2009

Bianca!


Här fick vi en liten lucka och då passar det perfekt att lägga in en liten bild, som vi saxat ur en gammal Interview, föreställandes Bianca Jagger ute på powerwalk med Leni Riefenstahl.
Bianca bär randigt. Ni vet att vi går nötter av randigt.
Hon bär basker. Ni vet att vi går nötter av basker.
Hon bär vit blus. Ni vet att vi går nötter av vit blus.
Hon bär vit kjol. Ni vet att vi går nötter av vit kjol.

Året är 1975 och Peter "Skäggis" Beard tog bilden.

tisdag 6 oktober 2009

Uthängd


Ni kanske minns att ett gäng stövlade in på kontoret igår när jag trodde jag var själv. Ja, och en av dom var en av dom nya killarna på kontoret och han tog bild på det hela givetvis.
Och idag har han sprungit runt med förstoring av detta HELA dan och visat för ALLA. Hade även med sig den när vi var iväg och åt lunch och visade för servitrisen och dom vid bordet bredvid!
Har lagt viss sordin på dagen. Intim vill jag vara för och med mig själv.

torsdag 17 september 2009

Alla mot en



Som sagt, dansen kom igång och smörgåstårtan åts upp. Eller rättare sagt, det skulle vara en smörgåstårta men det blev nån marsipan-historia med lite syrlig grädde och texten på toppen var helt uppåt väggarna, faktiskt inte en bokstav rätt. Men det mättade ändå "hyfsat".

Men sen spårade festen ur av någon anledning. På nåt vis får man nog säga att chefen bär en del av skulden. Han satt på scen och började "gasta" och bli ganska aggressiv och efter ett tag kunde man urskilja "det är ditt, ditt, ditt fel att det blev fel tårta, du gör alltid fel, fel, fel!" samtidigt som han pekade med hela handen på mig.
På nåt vis fick han alla med sig och som en stor kör skanderade allla "jaaa, ditt fel, jaaa, ditt fel!"
Så där lät det ett bra tag och sen sa chefen "ut, ut, ut härifrån, men förklara dig först och be om ursäkt!"
Så vi gick ut och jag försökte förklara mig, men jag insåg ganska snabbt att det var lönlöst så jag drog mig därifrån.

Lite tråkigt avslut på en annars lyckad och fin dag.

1-årspresent från chefen!


Oj, vi missade helt vårt eget 1-årsjubileum av någon anledning, och så även vår chef. Men idag fick vi i alla fall varsin 1-årspresent. Och vilken present! Fina underkläder!! Gud, vilken toppenbra present!
På medföljande kort stod det "Grattis till oss alla för ett underbart lyckat och fint första år! Ta nu på dig dessa fina underkläder och kom gärna in på mitt rum och visa hur fint det blev! Kram Chefen".
Han är verkligen bra, vår chef. Han gillar människor!

lördag 22 augusti 2009

Ribba!


Var på puben ikväll och rökte lite cigg. Blev så klart tillsagd men rökte ändå på.
Efter ett tag kom en riktig dam och slog sig ner bredvid mig. Hon tittade på mig lite uttråkat och sa "jag kan fixa värsta ribban åt dig om du vill", och det tyckte jag lät underbart och perfekt för jag började komma in i "den stämningen", så att säga.
Så vi pinnade hem till henne. Men inte blev det som jag tänkt mig! Istället blev det en helkväll vid hennes lätt pimpade ribbstoll (två röda bollar)! Och hon hotade med stryk om jag inte körde på. Efter tre timmar fick jag gå. Och mina strumpor och skor vägrade hon ge mig, "jag tar dom som betalning" sa hon.
Jag var ändå glad att jag fick gå med livet i behåll. Om än barfota.
Men vilken ledartyp hon var!