Alla goda ting är tre: The circle of skivomslags-life

Killarna i Triple & Touch ramlade förbi kontoret och hojtade och hade sig. Vi var just inte så sugna på att ha dom hojtandes och ramlandes på kontoret så här i sommarvärmen, så vi sa att tyvärr det funkar inte just nu, för vi ska nämligen precis lägga upp tre jpgs (som vi tankat ner från intranet) på internet, förreställandes några skivomslag med ringar och cirklar som tema.

Uppifrån och rätt ner i trollet: Poèmes Pour Mi av Olivier Messiaen (Decca, 1973). Pierre Boules dirigerar BBC Symphony Orchestra. Omslagsbilden Manifestation 1964 av Peter Sedgley finns på Tate och dit gick säkert Trevor Key och Peter Saville innan dom gjorde omslaget till New Orders Blue Monday 88 (Factory, 1988). Var John Macklin och (än en gång) Trevor Key hade varit innan dom satte sig ner och gjorde omslaget till The Work of Record Producer Martin Hannett (Factory, 1991) vet vi inte, men det är inte snack om att dom fick feeling. Fint som schnus.
Ringarna på vattnet, fåglarna på taken, fiskarna i havet.
En fin liten hyllning till den då nyligen bortgångne Martin "Martin" Hannett.

Och logiska fjärde är så klart Silent Shout. Men då är det inte en triss längre och triss är det bästa vi vet, så det får vara.

Varför vi har öron.

Det stycke musik vi utan tvivel lyssnat mest på i år är Jamie XX-Kex:s remixelimix av egna bandets Sunset. Och då menar vi egentligen det pulserande och dovt smattrande syntpercussion-partiet som pågår mellan 5:24–5:47.
23 sekunder som skulle vara allt vi behövde i ljudväg om vi någon gång hamnade på den där öde ön.
Det är ganska svindlande att efter alla dessa år i livet bli påmind varför man gillar konstruerade ljud.
Det enda stycke musik du behöver. Sant. Vi lovar.
Som bonus får man den finaste basen och de mest förtrollande iskalla vindsveps-oande syntarna sen livets uppkomst.

Livets Goda.

Släng morsan av tåget för Venus X följer med hem idag!

Ja, vi gick precis in i en koncentrerad Venus X-period.
Girls Like Us gör det goda godare när dom ligger bakom detta iom sitt fjärde nummer (av andra volymen).
Så snyggt att vi svimmar jämfota.
Och Hood by Air SS2012 Classics är det enda våra öron vill ha just nu och den får gärna komma Calzone-inbakad i den Hårda Ödesblandtejpen.

Teenage Kicks.

Det är mycket hit och dit som vi försöker känna för, men just nu så är verserna i Det kommer aldrig va över för mig det enda vi vill ha och behöver (jämte Welcome to my World).

Det hade räckt med att han bara sjungit "jag är 16... år".

Hela kroppen hade knottrats då också. 

Möjligen ännu mer.

(Detta är verkligen, som du ser, bara en parantes, men: intro och refräng kan du ta med dig (dit du går).)

Att låten dessutom får oss att minnas hur bra man tyckte dess (relevanta) inspirationslåt var. 

Då.

Och lite otippat nu igen.

Och om du undrar om bilden så kan vi förklara att det är en av Hedi Slimanes 31 bilder till fotoreportaget Teenage Takeover/British Youth i januari 2009-numret av Dazed & Confused. Vi blev påminda av oss själva idag att det är det bästa fotojobb vi känner till. I hela världen. Ever och Efver. Aldrig sett något snyggare, naturligt attitydigare, sexigare och hoppfullare.

Depeche Mode, toppen e nådd.

Herregud.
Welcome to my World. 
Den bästa låt som Depeche Mode någonsin gjort.

Litet tillägg efter 1000 lysningar:
Herregud. Welcome to my World. Den bästa låt som Depeche Mode någonsin gjort.

Bilden: Omslaget till  Dépechè Modes juli 1976-nummer.

Koskällan.

Idag blir vi lite glada av den lilla listningen av extramusiker och deras instrument på Life Can Be So Nice på Prinsens Parade-album. 

Fråga oss inte varför, men vi lyssnar för tillfället väldigt mycket på Around the World in a Day-skivan. Vi låtsasmysflumsvävar dagarna i ända till Condition of the Heart.

Margot Wallström framför Fleetwood Macs "Over My Head"!

Från Skavlan.

I can dream, can't I?

Tänk om det helt plötsligt var fredag eftermiddag och tänk om något magasin huxflux släppte nytt nummer med Courtney på omslaget där allt såg så himla härligt och fint ut och tänk om hon hade hittat läsglasögonen som vi inte visste var vi hade lagt dom och tänk om Taken by Trees släppte en liten singelsskiva som hette Dreams och att den var toppen. Tänk, va. Ja, drömma kan man alltid.

Kul också att jämföra denna bild med föregående inläggs bild. Så nära, så enormt långt ifrån varann.

Den andra foten.

Finaste och mest lockande foten och skodonet någonsin.
Fot: Yoko Ono. Foto (och design): Hennes pojkvän John.

Fly från 1972 som ju är ett attans bra album innehåller utöver då världens finaste fotfoto även en av tidernas första och mest typiska och bästa krautlåtar (nej, säg inte emot).

John Cage, du kan komma ut ur buren nu.

Det är inte alla som delar sin bröllopsdag med John Cages födelsedag. Men så är det för vissa. Hundra bananer skulle han ha blivit idag. Hela bananlådan full med år, alltså!
Det är okej att du ägnar hela det här dygnet åt att tjackpunda, göra ditt eget öl, spela fickpingis, spela Allan Edwall, spela på din ljumskflöjt, köpa dansk fläskfilé, men det är inte okej att du hoppar över att lyssna på Sonatas and interludes for prepared piano (från 1948) av John Cage. Men nu tänkte du så klart inte hoppa över det.
Men det är alltid bra att påminna, eller hur?

För så här är det, att om vi bara fick plocka med oss tio enheter musik till en sådan där öde nybyggd sjöstad, så skulle denna vara en av dom.
Jo, jo.
Helknäpp musik, säger din morsa.
Skyll dig själv, säger vi.
Har du bara knappt tre minuter av ditt liv available innan nästa dos fultjack så rekommenderar vi dig att lyssna på Sonata no 4.  Knäppt säger din morsa igen och visst, men vad viktigare är: stramare och sorgsnare musik får du leta efter.
Och är nåt av det finaste vi vet.
Utöver frugan då, så klart.

Att den här musiken ligger till grund för så mycket av det vi älskar när det kommer till svängig (lyssna på technodängan Sonata no 5) och episk och drivig och fin musik (lyssna på Sakamotoklassikern Interlude no 1) är bara en bonus.
Ska vi förklara värdet av det hela enkelt så inser vi ju alla att en av alla tiders bästa låtar, Japans Ghosts, hade blott låtit som ännu en (helt okej) Spandau Ballet-ballad om det inte hade varit för den Cage-krydda som David Sylvian köpte i den lilla spännande kvällsöppna butiken på hörnet.
Vad det huvudsakligen handlar om är hur det där preparerade pianot låter och hur dom sorgsna stumma klangerna går rätt in i roten av oss.
Det är bubblet, tårtan och hela kostcirkeln i sjutton stycken.
Herre vår skapare. Det här är vår sång och glädje.

Har du pengar över och vill ge oss nåt fint så kan du ju ge oss originalutgåvan av "skiten". Annars är vi nöjda med vår Milton Glaser-formgivna utgåva på Tomato från 1977 med Joshua Pierce vid boogiepianot som Robban Wells var hygglig och lånade ut.

Världens tre bästa låtar! På samma album! I en följd! Just nu, på den här planeten!

Har ett album någonsin öppnats med tre så bra låtar som Jessie Wares splitternya Devotions? Nej, herregud, inte en chans. Wildest Moments är den bästa låt som någonsin gjorts. Sant. Och det är vi som spelar det stumma fina pianot. Och den drömska ekande The XX-gitarren också.
Du kan ge bort all annan musik som någonsin gjorts.

Haimatboxen.

Den lär dröja.
Heimatboxen lär också dröja (innan vi klickar på köpknappen).

Så länge får vi lyssna på Dan Lissvik-merixen.
Det var ett tag sen vi lyssnade på en sån.
En Lissvik-merix alltså.

Vanliga versionen är bra också. Så klart.

Sen är vi glada att vi tack vare Heims lista över bästa sommarlåtarna på Tetrapack-bloggen fick lära oss att Ry Cooders Drive Like I Nevere Been Hurt var en så bra låt. Det hade vi inte kunnat gissa oss till.

Dessutom innehåller texten på T-bloggen orden "Billy" och "Joel".

Du behöver bara tre låtar just nu.

Och för enkelhetens skull är dom alla med samma artist, från samma album. Bättre än så här blir det inte, oavsett tid, plats, läggning och lön. Svindlande.
Som det bästa med Liaisons Dangerueses och Missy Elliott.
Tack.

Världens bästa låt nummer 1, Beez in the Trap, världens bästa låt nummer 2, HOV Lane och världens bästa låt nummer 3, I Am Your Leader, är så klart alla plockade från Nicki Minajs Pink Friday...Roman Reloaded.

Den bästa låten.

Ja, faktiskt börjar det kännas så.
Först alla hundra år som vi lyssnat på Suicides original och sen alla varv som Bruce Springsteens otippade och himmelska version hittat vägen in i våra elefantöron.
Och som om dessa två inte räckte gör nu Neneh Cherry den viktiga tredje versionen. Svindlande.
Tack.

Suicide visste hur man skulle göra, avdelningschefen kom på det och Neneh fattar precis. Dream Baby Dream som en aldrig sinande och imploderande trestegsdröm. Och i det här klippet skulle Alan Vega kunna vara den bortklippta Twin Peaks-karaktären.

Dom röda läpparna, den kragen

.. och avslutningsvis, en "röda läppar och lulllull krage"-jpg till oss.

Cocteau Twins: Those Eyes, That Mouth.

Så de e asså världens bästa skiva?! Ja, dä ä dä!

Nu då äntligen finns "den" på "internet"! Men vi kan inte låta bli att "erkänna": Vi har haft den stora lyckan att ha haft den här "skivan" sedan i somras, så vi vet väldigt klart och tydligt att det här är musik så bra som musik rimligen kan bli i mars 2012 (och även då, sommaren 2011). Lägg beslag på dessa 10 låtar ögonaböj, är vårt förslag. Köp dom gärna för en "tusing".

Rubriken som hänger ovanför Jonas huvud: "max mängd romantiker i en basker inklusive fantasi och diskbänksrealism". Liksom, läs hans twitter när han skriver om att han fokuserat hela dan på att han måste fokusera sig på att betala räkningarna och sen lyckas med att fokusera på just det, men inser då att han inte har några pengar alls.

Hans texter: De på nåt viss ledsnaste och de trösterikaste den här sidan vadsomhelst.
Dessutom är antalet textrader vi kommer göra söndertvättade t-shirts av, så många att dom fyller både en och två garderober.

Allt har sin tid 
och här går min förbi

Vi minns att vi när vi summerade ett år som kallades 2009 att vi kom fram till att det var Studiotjejerna Rasmus och Dans bästa år någonsin. Allt det bästa någonsin fortsätter här, i och med produktion av Rasmus, (som alltså tidigare utgjorde ena halvan av Rob n Raz). Han vet exakt hur man gör med musiken när han pyntar Oh La La (och den följande dubversionen La La Oh) med de mest klistriga och lyckobringande Mike Oldfield-gitarrerna sedan... Moonlight Shadow.
Det finns ingen låt som vi (iklädda våra finaste sockor) dansat så mycket till sedan vi fick den, den där sommaren 2011.

Och hur glad blir man inte av att någon i dessa tider döper en låt till Krökta ryggar?

Och vad vi älskar med Jonas är han är så inkluderande. Rart 2012. Lite samma som Pia Sundhage i den toppiga intervjun i senaste numret av Sveriges bästa magasin (Rodeo), när hon förklarar att hon älskar ordet lagom för att det gör lite att alla kan vara med. Det är bra. Riktigt jäkla lagom bra.

Jag tycker ingenting är fel
så har det varit sen jag var barn
Man vill ju bara vara med
så tycker du, så tycker jag

När albumet i  titelspåret sakta svävar iväg i ett underbart ekoplask känns det som man sugs ner i en önskad virvel av a-kassa och kärlek och strax därpå börjar I'm Not in Love spela i öronen.

Snyggt omslag också. Synd bara att man inte såg att det var ett lite hål på den "kortärmade tröjan".

Utan strumpor i Tyrolen

Sträck på dig och vänta, sträck på dig och vänta, låt din ynkliga kropp ligga ner, ligga ner.

David Sylvian fotad av Anton Corbijn 1984. Synd att han inte såg att han inte hade några sockor på sig innan han "knäppte av".

Efter nästan 30 år formades den till den finaste lilla låten någonsin.

The Smiths vs Lana Del Rey - This Charming Video Game (mashup) from Reborn Identity on Vimeo.
Att Video Games redan var bäst i världen, är ju allmänt känt. Tillsammans blir dom den sorgsnaste lilla sången någonsin framförd.

Lana Del Reys nya- äntligen "remastrad"!

Albumet släpptes idag, men två av låtarna har redan "remastrats"! Vi vet verkligen inte vad man gör när man remastrar, men vi trodde det var sånt man gjorde med 150 år gamla inspelningar med The Beatles och Pink Floyd.

Det är uppenbart att den industri där det händer allra mest just nu är remastringsindustrin.

Fint foto för övrigt. Alltid trevligt när det är välklätt.

Stoppa pressarna! Musik som spelades in för ett par månader sedan har varit superförsvunnen under jättelång tid, men har nu återfunnits!

En musikskatt kunde ha gått förlorad om ingen till slut hade hittat den.