Jean-Paul "Banan" Gaultier-boken för alla oss med ränderna i blodet!

Årets i särklass finaste och bästa bokomslag/förpackning får du om du köper The Fashion Universe of Jean-Paul Gaultier, utgiven på Abrams. Ni fattar va, med slipcase designad som den "ganska" Jean-Paul-id-bärande tröjan, med rundhals och allt.
500 färgkramande bilder cutandpasteade på 424 storformatssidor, utgiven i samband med ramla-baklänges-stora utställningen på Montreal Museum of Modern Art från i höstas.
Hälsa på the ladies på Konst-ig, lägg en tusing på disken, grabba ett ex och spring hem och klappa händerna tills du blir alldeles randig, alternativt be nån piska upp dig riktigt rejält, vilket iofs gör dig rödrandig istället för det finare blårandig.

Den limiterade utgåvan innehåller även en baguette och en flaska enklare rött bordsvin. Den limiterade limiterade utgåvan innehåller utöver detta även en basker. Den limiterade limiterade limiterade utgåvan innehåller utöver detta även en fransk balkong. Den limiterade limiterade limiterade limiterade utgåvan innehåller utöver allt det ovan nämnda, även valfri Citroën femdörrsmodell. Den limiterade limiterade limiterade limiterade limiterade innehåller även Eiffeltornet i skala 1:1.

The Sweetest Perfection (eller varför sa ingen nånting?!)

Det blir ibland (dvs alltid) så att tidningsstaplarna växer och blir till skrapor som sträcker sig som slynglar och slampor mot skyn. Det är fint. Men man ser så klart inte innehållet för höjden. Så var det i detta fall. Och som rubriken säger: varför gjorde ingen nånting? Tidningen låg där med lockande västklädd Johhny Depp på omslaget. Mer blev det inte, ligga där var vad den fick göra.
Ni kunde ha skickat en stilig karl på häst med trumpet/saxofon i högsta hugg på vilken/vilka han kunde ha spelat fram meddelandet: "Män och Quinnor, kolla in uppslaget 162-163 i novembernumret av Vanity Fair! Där står Courtney Love, tjusigare än absolut någonsin i hela sitt och våra liv, på trappen till Clivedon House i Buckinhamshire! Och som om det inte vore nog så syns tre utspridda vita kaniner som tittar förvirrat och blygt åt alla väderstreck! Och det ska inte finnas en endaste Quinna i hela vår värld som inte ska kräva att få exakt samma uppsättning av Chloé-utstyrsel plus skor och Dents-handskar liksom Van Cleef & Arples-örhängen!"

Som sagt, det var nära ögat att vi missade det finaste vi sett i hela våra liv, men vi redde upp det hela på egen hand.

Jason Bell tog bilden med sin finaste kamera. Och se även till att titta på hans stiliga film från samma tillfälle, med massa Courtney at her best.

Nu byter vi namn till Den stickade tröjan

Vi satt och tittade på en jpg som föreställde omslaget till senaste numret av Very och kände plötsligt stickningar lite varstans på kroppen. Några tips om vad det kan bero på?

Finare stickade överdelar hittar man inte på den här sidan december. Riktigt bra! Gillar att det är många och blandade stilar och storlekar!

Georgia de Castro Keeling fotad av Tomek Sierek. Finstickat av Royal Collage of Art-studenten Victoria Hill för Esprit.

Tryckfel

Nåt gick snett så att en kvinna råkade hamna på omslaget till Icons tredje nummer. Tur att hon, ex-modellen och numera ägaren av två öar och nåt slags resort på Maldiverna, Eva Malmström "Medelstark" Shivdasani, var en snygg och lockande Quinna. Hon sitter så fint med huvudet i handen och lyssnar tålmodigt på vår förhöjda puls när vi svimmar i ett pastellmoln.

Förresten, visste ni att "icon" är latin för att gilla sig själv väldigt mycket?

Tillägg 1: Är det inte väldigt, väldigt, väldigt roligt att dom, Icon, i nummer två inte kunde låta bli att ha med beröm från Johan Rheborg(!) som twittrade (!!) att "fan vad fina bilder det är i tidningen Icon. Riktigt bra! Gillar också att det är många och blandade stilar o storlekar"(!!!). Haha!
Tillägg 2: Ni missade väl heller inte att dom i sitt "modereportage" i nummer 2, körde på i 500 knyck med de två absolut sämsta modebildsklyschorna: Hon i hans stora vita skjorta + kuddkrig. Haha! Dessutom kallade dom det hela för nåt med "Paris" i titeln. Haha! Is that the best you can do?

Äntligen ett magasin som har en artikel om yxförsäljare i New York!

Nä, vi kan inte låta bli att köpa ännu ett behagligt obestruket magasin med fint omslag med nio gamla skrivmaskiner på. Nio gubbars mest använda modeller (Hemingways, Steinbecks, Bobban Dylans, Hunter S. Thompsons, Cormac McCarthys, Orwells, Tolkiens, Kerouacs och Woody Allens). Så klart hittade folket på australiensiska(!) Smith Journal till sitt premiärnummer inte en enda quinna som nånsin använt en skrivmaskin. Man tänker direkt snubbar, gubbar. Men faktiskt är såväl creative director som editorial director quinna. Och två av tre editors at large är också quinnor.

Däremot lyckades dom få med följande: En artikel om yxförsäljare i New York och då menar vi inte en vanlig yxförsäljare i New York utan en som säljer riktiga välgjorda kvalitetsyxor som köps av män som förstår hela filsofin med yxor (haha!), en artikel om banjon (haha!) och till råga på allt lyckades dom skicka med en "fin" obestruken affisch med scouternas bästa knopar (haha!).
Dom är för roliga.
Men vi misstänker ändå att vi kommer att köpa nummer två.

For Kate we wait and wait and wait

Om vi inget säger, så har vi inget sagt.

Kate Winslet fotad av Tom Munro för brittiska Harper's Bazaars novembernummer.

Shadowplay

Det är höst och det är inte så jäkla mysigt alla gånger. Om det är en sån där omysig gång, då kan man trösta sig med Guccis senaste fina skuggkampanjbilder, för såna är vi svaga för. Snygga skuggor, alltså. Och kampanjbilder med, för den delen.
Det var grabbarna Grus (Mert och Marcus) som inte hade nåt att göra en dag i oktober och då tänkte dom "vad tusan, ska vi inte  ta och plåta lite schyssta skuggbilder till Guccimicci?". Och så gjorde dom det, och nu sitter vi här och småtittar på "skiten".
Och höst är det.
Och ganska mysigt.

Sort guld

Vi vet inte riktigt vad det är vi ser, men vi tycker det ser ut som årets absolut stiligaste blus. Som finurliga kronärtskocksblad i svart. Eller som lite oväntad fashionmässig näverslöjd.
Om du är en sån som vet vad det faktiskt är för plagg vi ser, låt gärna oss andra få veta, så vi kan förköpa oss på detta stiliga stycke svart mode.

Bilden är för övrigt beskuren på grund av en satans illasittande slokhatt.
Lägg av, säger vi milt, men bestämt.

Från novembernumret av Numéro Tokyo.

Underbara quinnor vid vatten

Mmm, ni vet hur mycket vi tycker om sånt här!
Vi skickade vår lilla vita brevduva till The Gentlewoman med ett "message" om att vi önskade oss ett fint fotojobb av Liz Collins med underbara quinnor vid vatten fotade bakifrån, och dom skickade tillbaks den lilla vita brevduvan med ett "message" som sa "sure, we fix".
Shit, we swimmar!

The Gentlewoman, gentler than a man

Det ska kanske egentligen inte vara möjligt, men vi älskar den mer och mer för varje nummer. Kanske är det för att den bara blir bättre och bättre för varje nummer.
Ett par killar här på kontoret kallar den för "Tess".
Vi kallar den kort och gott för "godis".

Den näst bästa tidningen i hela världen.

Still got the blus

Du missade väl inte att vi i all hast hade satt samman årets mest svindlande blus-specialare i septembernumret av italienska Vogue? Du såg det? Du såg även det fantastiska plisserade kitet? Bra. Köp nu en av varje så kan vi koka kaffe, vispa grädde och klappa händerna tillsammans.

Postmodernism Style and Subversion - fyra snabba anledningar

1. Fin Grace Jones på omslaget.

2. Fin Afrika Bambaataa med sina nya tuffa solglasögon och sin lite kraftiga benstomme/buffémage.

3. Stanley "King of the jungle" Tigermans fina The Titanic. Samtidigt som du stirrar dig snurrig på bilden, lyssnar du lämpligen på det mest fantastiska stycke musik som någonsin skrivits och framförts.

4. Fina Time-omslag.

Köp dig ett ex nu, om ett tag, lite senare eller aldrig, beroende på hur du känner för det hela.

Hoppa hon från tallegren, stötte hon sitt lilla ben och det långa ludna höstmodet!

Får vi bara välja en enda modebild med modell på ett inte så hett plåttak, måste det blir Theo Wenners bild på Jamie Bochert när hon står på ett inte så hett plåttak.
Tallar och vita träkåkar är säsongens accessoarer nummer ett och två.

Från höstens nummer av Purple Fashion.

Triss #1: Skulptöryrket!

Telefonerna har gått varma här senaste dagarna. Det har blivit höst och alla undrar "vad händer, vad är på gång, vad är rätt, vad är hett?!" 

Tur för alla att vi vet att det som verkligen hänger i luften är skulptöryrket. För i dagarna fick vi femtiosjunde numret av AA Files, alltså just det numret som är superutgånget (vi lyckade finna ett lätt hyllslitet exemplar i en boklåda i Los Angeles) av världens mest fantastiska, mest yrselfarmkallande finfina tidning som någonsin gjorts (mer om det en annan dag).

I det numret, det femtiosjunde alltså, finner man, uppdragen över ett helt uppslag, bilden på när skulptrisen Celia Scott hänger med arkitekterna Kenneth Frampton och Léon Krier (som sitter modell). Det är fint och det är kul när människor kan umgås under kombinerat lättsamma och professionella former.

Sen, bara nån dag senare, vad trycks in i vår brevlåda då, om inte splitternya tjockisboken Postmodernism - Style and Subversion 1970–1990 (strålande bok, köp, säger vi) vilken ges ut i samband med utställningen med samma namn som öppnar på V&A vilken dag som helst. Och vad finner vi i den, om inte samma bild på de tre?! If that isn't a tendens, vad är det då?! 

Till råga på allt har vi allt sedan 1984 oavbrutet "glott" på Lionel Richies ABF-kurs/raggarskola-promovideo Hello, i vilken vi kan se Laura Carrington i rollen som Celia Scott, liksom vi kan se den slutliga versionen av Léon-skulpturen.

Allt hänger samman.

Tack och lov.

Finns det ett omslag, så finns det en inlaga!

Omslaget till italienska Vogues septembernummer är ju en älskling och även inlagan får oss att hjula, strula, mula och julhandla i förtid.
Hur fint är det inte?!
Haha! Ja, det är så roligt att vi måste skratta. Och ja, mode är disciplin, i alla fall när det är på riktigt, inte nåt jäkla "lallande".
Skön midja.
Och återigen en bild bakifrån som vrider igång oss.
Fin nazistisk vinjett-typo också.
Good job, nicely done.

Tack för lånet, "fellas". Och han med kameran var så klart Steven "Skruv" Meisel.

Politikervecka på bloggen! Först ut: Helle "Min Skapare" Thorning-Schmidt

Ah, äntligen lite politik här i vårt "hus"!
Politiken kan ju vara så himla, himla kul!
Och så viktig!
Så läcker och lockande!
Stilig och lockande!
Elegant och lockande!
Lockande, lockande, lockande!
Ja, ni vet, det gamla vanliga.

För ni missade väl inte årets stiligaste, elegantaste och mest, just det, lockande quinno-/modefoto häromdan?!
Du tänker, det där i senaste numret av Vogue, Bazaar, GQ, Elle, Love, W eller Vanity Fair. 
Du tänker fel.

För det mest lockande quinno-/modefotot det här året fann man i lördagens Dagens Nyhter.
Japp.
I den vanliga nyhetsdelen till råga på allt. Sidorna 10–11.
För kolla in bilden på danska socialdemokraternas Helle Thorning-Schmidt när hon är på rundvandring på polisstationen i Holstebro!
Alltså, kolla hennes stil, hållning, allmänna uppenbarelse, hårknut, hennes händer på höfterna.
Har vi sett nåt mer fantastiskt någonsin?
Nä.
En bild bakifrån som får oss att ramla...baklänges.
Richard Avedon, Lillian Basman, Irving Penn och Louise Dahl-Wolfe ringde och ville ta bilden.
Men det var Anders "Anders" Hansson som tog den.
Tack, Anders.
Tack, Helle.

Trädgårdsdags

Alltså, det är inte många modemagasin som kommer undan med att skriva "avant garde" versalt på omslaget. Sanningens antal är: noll.
Men om man kallar sig italienska Vogue, har ställt Stella "Neil" Tennant i en buske, gett henne en vintage sekatör och bett henne "röja upp lite" och sen låter Steven Meisel ta en fin bild på det hela med sin sladdlösa bärbara telefon, då banne mig har man gjort nåt så fantastiskt att man måste skriva avant garde med Akzidenz Grotesk versalt på omslaget!
Dessutom borde det vara straffavgift på att inte gå ut och handla/stjäla/långtidslåna numret ögonaböjoch spika upp "skiten" på väggen.
Och take a look på vad hon har på sig! Har vi sett nåt mer fantastiskt i år?
Nej, det har vi inte.

Som sagt, septembernumret av Vogue Italia.

Jessica Todd "Toddan" Harper – så gick det sen!

2008 var Jessica Todd Harpers år om ni frågar oss. Hon fotade med sin kamera så att vi svimmade, jublade och gickuppibryggade, limboade, nakendansade. Vi sa till varandra, "nu kan vi dö".
Liksom.

Det gjorde vi tack och lov inte.
Dog, alltså.
Men vi glömde helt att hålla utkik efter henne. Jessica Todd, alltså.Vi satt där med vårt exemplar av Interior Exposure (utgiven på Damiani Editore) och var saliga och glömde att tänka på att det kanske skulle komma mera.

Men så häromdan dök hon upp i våra huvuden ("huven"), och vi lunkade iväg och köpte oss ett worldwideweb-modem och besökte hennes "homepage". Vi såg till vår besvikelse att nån ny bok inte fanns att finna. Dock fanns en mapp med 31 nya bilder. Hon kallade dom New Work. Hon hade kunnat kalla dom Hoolabaloo, vi hade älskat dom då också. Inget hade hänt. Förutom att hon blivit "förälder", ett faktum som fyller bilderna till bredden. Men tack Gud för att inget annat hade hänt! Samma bilder. Samma ljus. Samma tystnad. Samma samma.
Maila henne, hennes farsa, morsa, brorsa, syrra och brevbärare och säg att vi vill ha en bok nu.
Alltså nu.

Väggval

Om vi bara får välja tre modebilder där modellen står vid en vägg, då får det bli dom här tre. Modellen är Iris Strubegger, killen med kamerafunktion i sin sladdlösa bärabara telefon är Alexi "samma gamla" Lubormirski och tidningen som hade lyckan att få publicera "skiten" är självfallet tyska Vogue. Septembernumret, så klart!

Prickigt i september #4

Ryska Vogue september 2011.