Inga Inga-Britt-jpgs i din "Världens Bästa Quinnor"-mapp? Varsågod, fem brännheta här!

Vad får igång oss om inte en timme med Inga-Britt Ahlenius? Vi tänkte, om inte vi knäpper lite jpgs, vem gör det då? Och hur skulle vi ha förklarat för våra barnbarnsbarn?
Så bara för att vi bryr oss om dig radar vi här och nu upp fem jpgs på smarta, coola, hårda, stiliga, snygga, stiliga, snygga, stiliga och snygga Inga-Britt från kvällens Min Sanning. Visst, sitt där och titta och bläddra bland jpgsen en stund, men ställ inte till det för dig själv genom att du inte inte på direkten tittar, lyssnar och lär.

Grattis alla på kontoret, fyra nya år med Michelle!

Dom ska vi ta bara på.

Och det är något med bilden som får den att kännas som tagen av Eve Arnold, men det är den så klart inte, utan tagen här på kontoret när hon var förbi och käkade lite tårta.

Har du sett Roddan? Ring Aftonbladet!

En dag i staden vi gick där och tänkte, på esplanaden. Då såg vi nåt som blänkte. Det var nydesignade Rodeo, superblank och 85 kilo tung. Postmannen ringde oss två gånger och sa att den här "skiten" tänker jag banne mig inte konka omkring på. Tur för honom då att vi bar hem den alldeles själva (i brallan dessutom).

Man blir glad för det är ju långtidsidolen Stefania Malmsten som är kreativ direktör för "skiten". Ska vi ändå börja med att negga nåt med "nya" Rodeo så är det att vi saknar reportagen. De två föregående numrerna var så lysande blanding av svenskt allvarligt mode och reportage från helt andra (allvarliga) världar. Vi plockar ofta fram Pia Sundhagen-intervjun och visar för barnbarnen. Dom hummar och klappar händerna tyst, tyst.

Sen när vi skiter i det som varit så blir vi glada igen, för det är sketafint och ser ut som, och detta är ett hundra procent positivt menat, som en exakt och logisk fortsättning på Bibel. Och Bibel, gott folk, vet vi ju alla är det mest lysande formjobbet i svensk designhistoria. Extra mycket om vi ser till faktumet att den gjordes i en tid, som när man tittar tillbaka på den nu, rent estetiskt ser rätt jävla tråkig ut. Men Bibel alltså, vi tittar väldigt ofta i, på och under den. Looking good today, looking good in every way. Faktiskt inte en millimeter efter Brodovitchs eller Ansel/Feitlers Harper's Bazaar.

Det är skönt att det görs en tidning som Rodeo i detta nu. Gör den bara ett besök i världen utanför mode och konst så är den bäst i test. Ja, det är ett politiskt nummer, visst, men vi snackar ändå Makode Linde. Lite som ännu ett förväntat moderep 2012, trots allt, va?

Vårt absolut största intresse: Norsk kultur.

Sällan har vi väl varit så här sugna på norsk kultur som nu när dom nu har Hadia Tajik som Master of Ceremony. "Duktigare" ledare av kulturen kan man inte få.
Sedan att se högra delen av den här bilden får det faktiskt att gör rätt ont i kropp och själ. Vi säger inte att samordningsminister Karl-Erik Schjøtt-Pedersen är ond, för det vet vi ingenting om, det är bara att bilden blir så oerhört ja, smärtsam.
Hadia, vi finns här för dig. Can u feel it?

Senast vi blev vimmelkantiga av norsk kultur var när Fra Lippo Lippis Say Something dök upp i himmelskt maximerad version på Daniele Baldellis mixelimixtrix-cd Cosmic Disco?! Cosmic Rock!!! för några år sedan.

In a better world.

Vore såklart bäst om detta var hela sanningen. Så mycket stil, så mmm, så street style 1956. Men.

Sängen "Mandela".

Fjantigt Ikea. Bara för att sängen heter "Mandela", betyder det inte att det måste ligga en Tracey Chapman-lookalike i den.

Oriana Fallaci: A pen and a paper, a rullbandare, en intervju med Khadaffi, and a nice plate of fish

Se till att inte missa att köpa senaste numret av AnOther Magazine (funnits i din lokala "kiosk" ett bra tag nu så det finns ingen giltig ursäkt till att du inte redan "styrt upp" det hela). "Varför, varför", säger du med en sån där rätt irriterande, stressad röst. Jo, för att det innehåller åtta sidor Oriana Fallaci. Ni vet att vi gillar henne och ni vet att ni också gillar henne.
Hon var ju tyngre än allt.

Artikelns öppningsbild fick de lite enklare killarna här på kontoret att utan giltig anledning att tänka på Astrid Kirchherrs klassiska självporträtt. Dom ännu enklare kom att tänka på Nicole Kidman i rollen som Diane Arbus (i filmen Fur). Hmm... kvinna, kamera... Som sagt, enkla män på kontoret. Lätta att lura på pengar. Och att låna sockor av (som man aldrig lämnar tillbaka).

Jättetrött i Tyrolen

Om du råkar hamna i London innan den 28 april så ska du ta på dig sockorna och promenera till Art Sensus och titta på den stora, strålande och kulturarviga Eve Arnold-utställningen som dom har hängt på sina vita, hela och rena väggar.
Om du ser till att göra det, så kan du t ex ställa dig framför hennes bild på en vilande och socklös Marilyn (den mest lockande bilden som någonsin "knäppts") och svimma, resa dig upp, svimma igen, resa dig upp, svimma igen, osv. Peka på det i bilden som inte är det finaste och mest lockande i hela världen. Rätt svårt.

Ja, gud, vad skönt det är att ligga och dra sig, asså.

Eve Arnold gick bort i januari, bara tre månader från att fylla hundra.

Janne "Jan" Björklunds dag.

I Rapport häromdan så var det ett inslag med utbildningsminister  Jan "Janne" Björklund appropå att det riktades kritik mot honom för att vilja satsa på större och färre högskolor. Under en del av inslaget satt han med ett dokument och bockade av lite grejer. Vi blev så klart väldigt nyfikna på vad det var han bockade av för nåt. Vilken lycka då att vi lyckades komma över dokumentet!

Moz och Mitt har en mack ihop.

Uppifrån och ner: Morrissey och Mitt Romney.

"You watch me. I will win this battle if I have to kill every last white bitch in high heels around here."

Roseanne Barr. Okej. Vi erkänner hela vägen att vi missat att hon är heavy stuff. Kanske du också.
Då ska du läsa hennes sexsidiga artikel i förra veckans New York Magazine. Meningslöst att fundera ut när vi senast blev så uppeldade och... well, förtvivlade av en artikel. Hon skriver om helvetet att få igenom Roseanne, som hade premiär 1988 och avslut 1997, efter totalt nio säsonger.

Imagine this: du är på premiärfesten där pilotavsnittet ska visas. Det känns så klart väldigt bra. Du är Roseanne Barr och du har tagit fram och författat en ny serie. Förtexterna rullar igång och du läser "created by Matt Williams".
Och vi kan väl säga som så att denne Matt Williams gör hennes liv till ett helvete så länge han blir kvar som  seriens verkställande producent.

Rubriken ovan är när Roseanne går till vad hon kallar The Big House ("the writer's building, ett vidrig ställe"), för att "reda ut" varför i h-e dom kläddirektiv hon lämnat för sin rollkaraktär, inte följs. Istället för rutiga flanellskjortor, t-shirt och jeans får hon lila stretchpants som får henne att se ut som en "show pony". Direktiv från en av Matts producenter om att inte bry sig om vad Roseanne vill ha på sig, har hon fått veta, en kvinna by the way. Och dessa kvinnor, säger Roxanne, är den värsta sortens människor. Dom hugger vilken kvinna som helst i ryggen för att komma åt männens karriärvärld och nyttjas just så av dessa män.
Roseanne kliver in på kvinnans kontor med en skräddarsax höjd för attack och frågar: "Bitch, do you want me to cut you?"


Läs artikeln nu. 
Sen kan vi inte låta bli att tillägga att vi tycker hon är väldigt lockande och snygg på bilderna. Som en powermix av Åsa Moberg (yes, igen!), Emmylou Harris och Zaha Hadid. 
Och by the way, hela detta nummer av New York Magazine är super-fab (ifall du undrade). Tema: Televison by its creators. Skaffa det.

Multimedialistan 2010, plats 8: Det pirrigaste valresultatet någonsin!

8. Michelle Obama (Quinna)

Det är inte så mycket att orda om. Är det nåt vi pratat väldigt mycket om, visat mycket bilder på, tittat på mycket bilder med, så är det Michelle Obama. Det gör oss gott. Vi mår bra. Vi blir glada. Vi behåller sockorna på. Vi tar av oss sockorna. Vi blir varma innombord och vi blir varma utombords.
Och vi blir så klart väldigt, väldigt sugna.

Är du också sugen? Bege dig då hit eller hit.

Som av en händelse, den bästa låten som någonsin gjorts

Du har väl inte glömt att köpa "Facit" med Säkert!?

För den kommer att vinna valet, dricka upp lådan med billig Chardonnay du gömt under sängen, läsa alla blanka sidor i din dagbok och röka upp alla dina cigg.

Svarta är som djur

- Jo, nu till juninumret tänkte jag vi skulle köra ett jobb på diverse djurhudsmönster och då tänkte jag att man kanske skulle ha en ...

- ... Svart modell?

- Precis!

- Det skulle funka, va?

- Absolut! Jag tror förresten att vi alltid kör med svart modell när det handlar om djurhudsmönstrat.

- Ja, jag tror det.

- Men det funkar.

- Ser bra ut.

- Ja. Dom passar så otroligt bra i det.

- Ja, konstigt, men så är det, faktiskt. Det ser liksom helt naturligt ut på dom.

Bra jobbat, killar och tjejer.

Gracie Carvalho fotad av Olivier Marcillac för brittiska Elles juninummer.

Stort antal dagis läggs ner!

Landets kommuner har efter ett antal skandaler varit tvungna att se över dagisverksamheterna runtom i landet. Efter en längre tids kontroller har man nu beslutat att stänga igen flera dagis, då verksamheten har bedömts vara slarvig, tveksam, allmänt "hafsig" eller "tafatt och meningslös".

Några av de nu stängda daghemmen är Daghemmet Nassarna, Daghemmet Pundarna, Daghemmet Alkisen, Daghemmet Hälarna, Daghemmet Dörrvakterna, Daghemmet Neuvrosen, Daghemmet Dansbandskampen, Daghemmet Let's Dance, Daghemmet Tilde de Paula, Daghemmet Tv4, Daghemmet Facebook, Daghemmet Eurovision Song Contest och Daghemmet Bloggarna.

Vi har försökt nå de ansvariga på de nerlagda daghemmen för en kommentar, vilket vi lyckades med, men ingen av dom sa nåt särskilt intressant.

Välfläskfilé

Alliansens Anders Borg kontrade häromdan den rödgröna sörjans kokbok med lite rejäl valfläskfilé. Vid valseger för alliansen lovades en rejäl fläskfilé ("ingen skit av danskt ursprung!") och lämpligt tillbehör ("typ nån slags kryddmix") och en bra teflonstekpanna, till landets alla invånare! På frågan hur man tänkte kompensera eventulla vegetarianer och veganer svarade han att man kommit över ett otroligt omfattande parti bläckfiskrens, som så klart inte är vegetariskt men ändå har "den karaktären".

Devo återförenade

Det rymdes både stort och smått i det comeback-paket för åren fram till 2021 (!) som hetsiga new wave-popparna Devo igår presenterade.

Skivbolaget har fått i uppgift att kolla igenom comeback-paketet grundligare.

"Men det gäller nu först att ta bort flaskhalsar och få comebacken att flyta smidigt", förklarade den lilla ettriga i Devo helt kort.

Ändå kan man förstå skivbolaget som vill syna hela comeback-upplägget, då man (bandet självt) beräknat att projektet kräver uppemot 125 miljarder kronor.

Säkert finns det underlag för dessa estimerade utgifter. Dock måste man först tänka igenom om man verkligen önskar ett hetsigt och plojigt new wave-popband åter. Att inte först betänka det, vore en allt för lättsinning och sannolikt dålig användning av samhällets resurser.

Me, Michelle and I #3

Okej, det här är månadens sista Michelle Obama-inlägg (inte!). Två danskväll i Vita Huset-bilder så varaktiga att dom räcker ända ner till Skåne.

"Visuella skills" som vi kallar det här på kontoret.

Blicken, fysiken, fingerknäppandet.

För vi har väl inte glömt att säga att vi "gillar" Michelle, att vi vill "chilla" med Michelle?

Nej, det har vi inte.

Officiella Vita Huset-bilder av Pete Souza lånade från vår favoritsida.

Me, Michelle and I #2

Vårt intresse för Michelle Obama bara stegrar. Vi har en liten förening här på jobbet som varje morgon, middag och kväll tittar på Michelle Obama-bilder, Michelle Obama-filmer, Michelle Obama-klänningar och Michelle Obama-kurvor. Senaste träffen tittade vi jättemånga gånger på den här filmen från Women's Day häromdan. Vi tittar på den för att hon ser fantastisk ut, har en fantastisk röst och är kool och säger koola saker till sin "snubbe":

- "Look at me adoringly."

- "I can do that"...

- "...with sincerity!"

Ja, Michelle, vi vill.