Vill farbror ha katrinplommon i gröten?

Vi har ingen relation på något sett till Neil Young, har aldrig haft och kommer troligen heller aldrig gå in i en "Neil Young-period". Men när vi såg bilden på honom på gårdagens kulturbilaga i SvD, kunde vi inte annat än vilja.. hjälpa. Vill du ha lite gröt? Vill du ha katrinplommon i? Ska jag hämta något åt dig? Ska jag gå ner och handla nåt? Säkert att du klara dig nu? Vi ville bara hjälpa. Sitta ner en stund. Prata lite prat. Ta oss tid. Han sitter ju där själv hela dagarna.
Det var hundra procent verklighet och väldigt lite Rebell-Robban i bilden.

Look into my eyes, look into my eyes, you're under.

Vill bara påminna er om att den mest drabbande och fantastiska dokumentären, den om och med Marina Abramovic, försvinner från SVT Play om en dag. Gör vad du vill, bara du tittar på den. Du kan helt enkelt, och detta är sant, inte göra nåt bättre med en timme och fyrtio minuter av ditt liv.
Hennes sittning på MoMa, den som satt och satt och satt och satt och satt och aldrig kom till dörren är kanske det mest gripande och drabbande vi sett. Ever. Att se alla dessa ansikten öppnas och blomma upp eller rasa. Kolla in 1.566 sådana här.
Kolla, så kanske vi kan vi prata om det sen.
Och ja, hon är en väldigt stylish snart 64-åring.

Och är du slö så får du istället köpa loss "skiten" på en sån där fräck dvd-skiva.

Världens mest sorgliga film.

Aj, aj, det gör ont.
Har reklam någonsin varit mer sorglig?
Årets film. Oavsett längd.

Tack Lotta Lundgren!

Astrid Lindgren-dagen!

Äntligen har det blivit dags för vår efterlängtade Astrid Lindgren-dag!
Vi tänkte att vi ses i trapphuset i hennes port, dvs Dalagatan 46 i Stockholm. Tyvärr har vi inte portkoden dit, så då är det väl kanske ändå bättre att vi ses på le Bistrot de Wasahof, som ju ligger "vägg i vägg".
Om vädret tillåter tänkte vi att vi går över gatan och sätter oss på nån av parkbänkarna som finns där. En underbar utsikt över grönska och grus med massa lekande barn, något som nog även Astrid Lindgren såg när hon satt där och säkerligen lät sig "inspireras" av.
Och vem vet, har vi tur så ser vi kanske en och annan Pippi-unge, Kalle Blomkvist-unge, Bullerby-unge, Nils Karlsson Pyssling-unge, Kati-unge, Kajsa Kavat-unge, Mio-unge, Tak-Karlsson-unge, Luffar-Rasmus-unge, Lotta-unge, Madicken-unge, Emil-unge, Tjorven-unge, Jonatan-unge, Skorpan-unge eller Ronja-unge. Dock inget vi kan garantera.

Därefter, om vädret tillät oss att sitta en stund i parken,  går vi tillbaka till le Bistrot de Wasahof och har eftersnack om man önskar det, annars kan var och en sitta och tänka på vad den vill.
Var och en handlar till självkostnadspris och alla dricker bara så mycket dom själva vill. Den som går sist låser efter sig.

Vårt favorittidningsomslag från hösten/vintern 2010

"Madeleine om den svåra tiden i Sverige".
Sittandes på en pålle.
I centrala New York.

DI Weekend, fredag 19 november 2010.

När jag känner mig som allra mest ensam

Det här är ett väldigt bra knep som jag verkligen kan rekommendera. När jag känner mig som allra mest ensam, då brukar jag duka till storslagen middag för 14-16 personer, för då kan jag inbilla mig att jag har något väldigt trevligt och kul att se fram emot.
Så klart följs glädjen av en oerhörd besvikelse, men det är det värt när man känner sig väldigt ensam.

Ibland är det skönt att vara riktigt, riktigt superensam

Kan man inte sova, då får man dagdrömma!

Just när vi trodde att vi var klara, att den allra bästa musiken var slut.

Köp, ge bort, gråt, sno tillbaka.

Den bästa skiva som någonsin gjorts.

Innehåller med Köttet är svagt, den mest relevanta ordkombinationen jämte "jag älskar dig", "ja, tack" och "nej, tack".

Dessutom är hon är väldigt snygg på omslaget, med sin jacka, sin mun, sin blick och sin överkamning.

Parterapi

...var enklare förr.

Kontorsfest

Vi hade fest på kontoret igår. Alla hade kul och var fint klädda. Jag var där, men såg inte så mycket av det hela, eller jag såg inget alls, faktiskt. Men jag fick titta på bilder idag och ja, det ser roligt ut, roligare än vad jag minns det.

Morrissey har sadlat om!

För han vill inte gå tillbaka till det gamla huset, för där finns så många dåliga minnen.

Mmmusik!

Ni har väl precis som vi också slutat leta musik och plockar istället vad som erbjuds i Spotifys startfönster. Men vilka grejer det finns där!

Vi vet inte hur många mornar, dagar, kvällar och nätter vi gråtit som små luder till femtonåriga Justin Biebers två superdängor Baby och Stuck in the Moment. Och det spelar så klart ingen roll.

Han berättar hur det är. Att vara människa, alltså. Eller karl.

Baby är årets bästa låt. Med intressant Ludacris-rap om att vara tretton år och kär.

Stuck in the Moment är årets nästbästa låt. Hur man än vrider på tårtan.

Sen tycker vi att Tonight med Mary J. Blige är oförskämt bra. Vi ligger med huvudet nerborrat i kudden och, just det, gråter som små luder.

Årets ledsnaste låt.

Men det funkar inte så bra att sjunga "make love". Tyvärr.

Och nu höll vi på att glömma 3 Words med Cheryl Cole. Oj, oj, oj! Den är bra!

Låter egentligen precis som The XX.

Kärlek är skiten. Grejen. Japp.

Och vad annat kan vi göra än att slowmotiondansa? Nä, inte mycket.

Och hade omslagbilden kommit för ett år sedan hade vi blivit allldeles till oss.

Fast lite till oss blir vi faktiskt fortfarande. Varför skulle vi inte det?

Och till råga på allt är sommaren på väg!

Ja, jisses.

Att sitta i skiten

- Ha ha! Jag ska alltså dö nu?

- Ja! Ha ha ha!

- Ha ha! Ja, jag sitter verkligen fast här, ha ha!

- Ha ha, ja! Du kan aldrig ta dig loss, ingen har nånsin lyckats ta sig loss!

- Ha ha! Och ingen har heller aldrig överlevt?!

- Nej, ha ha!

- Det är kört med andra ord?

- Ja! Ha ha!

- Ha ha! Och han där på träbrickan är alltså er hövding?

- Ja. Ha ha!

- Ha ha! Och han ska alltså äta upp mig?!

- Ja. Ha ha!

- Helt otroligt! Ha ha!

- Och sen när han ätit upp hela ditt huvud, då kommer han hacka dig till slamsor med sin spade, ha ha!

- Ha ha!

Step into stor jävla snövall eller rätt ner i snöslask

Kliva rätt in i våren, visst, absolut.

Kate Moss fotad av Peter Lindbergh på omslaget till marsnumret av amerikanska Harper's Bazaar. Design director Elizabeth Hummer, deputy art director Jolie Wernette-Horn.

Grubbel

Hej allesammans och kanske allra mest hej alla tjejer.

Hur har ni det egentligen? Det är ju sånt man aldrig får veta.

Idag på förmiddagen när jag gav mig ut på min sedvanliga promenad, och på sedvanligt vis alldeles för lättklädd, så tänkte jag rätt mycket på döden, men även på livet.

Och rätt mycket på tjejer.

Vad som slog mig, eller den fråga som växte sig allra störst och starkast var: vad är meningen med livet? Egentligen??? Alltså, jag vet verkligen inte. Jag menar, jag är en helt vanlig om än ganska känslig, kille i ljusa, lätta och lite för tunna kläder en helt vanlig januaridag och det är klart att jag inte vet sånt. Men jag tycker man måste ställa sig frågan. Ofta, ja, kanske flera gånger om dan. Kanske till och med oavbrutet.

Vad är meningen med livet? Jag vet inte, har jag ju sagt!!

Jag är rätt ofta rätt sugen på att samlaga, är ganska glad och så, men det innebär inte att jag inte är rädd, för det är jag. Ja, jag är till och med väldigt rädd.

Ibland är jag så rädd att jag skriker rätt ut när jag ser mig själv i spegeln, eller när jag ser mitt "nylle" i vattnet eller när jag ser min spegelbild i någons läppglans.

Fast det sista har aldrig hänt men det skulle vara kul om det gjorde det för det låter väldigt "läckert"! Ja, det skulle vara kul om det hände nån gång. Fast ändå inte, för som sagt så blir jag väldigt rädd av min egen spegelbild och då skulle jag som sagt bara skrika rätt ut, typ: aaaaaaaaaaaaah!!!

Men ändå. Situationen skulle kanske innebära att man snart skulle få samlaga. Eller "komma till" som dom andra här på kontoret säger.

Ja, som ni märker är jag väldigt fundersam och grubblande. Det tycker jag man kan få vara så här när man är mitt inne i januari och inget händer.

Men nu ska ja fika lite och då går nog allt det där över.

Förbannad!

Åh, jag blev så förbannad på de andra här på kontoret idag, då jag ställde några använda kaffemuggar på diskbänken utan att diska dom och de andra skrek efter mig "DIN MORSA JOBBAR INTE HÄR!!!"

Blev så förbannad att jag sprang ut och spelade på min jättekonstiga gitarr på superhög volym! Spelade så högt att det pep i mina öron och efter ett tag började jag att gråta och jag vet inte om det var på grund av den outhärdliga volymen eller om det var för att jag blivit tillsagd att diska upp efter mig.

Ett samtal #2

- Jaha, hejsan! Vilka är ni? Jasså från internet. Jaha. Hade vi bestämt träff? Jasså, jaha, ja, det minns jag inte. Men, ja, nu är ni här, så...

Va? Vad jag läser? Nä, det här är bara nåt skräp nån skickat till mig för att skoja.

- Hör ni, nu ljuger han igen!!

- Det gör jag väl inte?!

- Det gör du visst. Den där skiten prenumererar du ju på.

- Nej, det gör jag faktiskt inte. Det här struntet har nån postat till mig för att vara rolig. Och det är inte alls roligt.

- Du betalade ju in en femårsprenumeration härom veckan ju. Du var tvungen att ringa upp kontoret i Hamburg för att kunna teckna en så lång prenumeration.

- Äsch, lyssna inte på henne.

Vem hon är? Det är Kärringen Längst Upp På Ryggen. Har haft henne där sen jag var tolv-tretton år. Hon är bara besvär. Och en sabla skvallertacka. Skitsnack hela tiden. Jag kallar henne Ryggsäcken när jag är på riktigt dåligt humör. Fast ibland kan vi prata som vanliga människor också. Men när vi bråkar tycker hon om att säga saker som t ex "se mig i ögonen och säg att du avskyr mig". Och det går ju så klart inte. Och då kan jag ibland spricka upp i ett skratt. Men oftast inte, utan oftast blir jag än mer förbannad.

- En gång försökte du klippa bort mig!

- Nej, det är inte sant!

-Jo, det gjorde du visst! Och en annan gång hällde du hett kaffe över mig! Men du skrek själv lika mycket så då skrattade jag istället!

- Du är dum nu.

- Men värst är det när du borstar ditt hår och all skit faller ner över mig. Jag är ju allergisk.

- Det kan du ha.

- Där hör ni, sån är han hela tiden!

- Jag tror vi är färdiga nu va? ja? Okej, va bra. Har ni några fler frågor som ni kommer på så kan ni ju faxa över dom så kan jag kolla på dom och faxa tillbaks.

- Vi kollar på dom och faxa tillbaks!

- Ja ja, vi kollar på dom och faxa tillbaks.

Längtan

Gud, vad jag längtar till våren. Den där tiden när man är alldeles själv och är alldeles tom och är ganska ledsen och inte får nåt gjort och sitter ute och fikar i sin gråa döda trädgård alldeles själv och känner sig väldigt ensam och övergiven och sitter och hoppas och väntar på att någon, vem som helst, ska komma och hälsa på.

Ja, gud vad jag längtar till våren.

Fjollrävens europatripp!

Tjena, tjena! Fjollräven här igen. Vill bara säga att jag kommer köra livesändningar från min europaresa via mobilen varje dag fram till jul. Jag kommer att prata om var man äter gott, var man tjackar bäst jeansbyxor, var liggen finns, vilka språk dom pratar i olika länder och framför allt var dom snygga killarna bor.

Just nu befinner jag mig i Dortmund och kvartar hos en supergullig kille som har lärt mig en massa saker (massage m m) och som även jag lärt en del (grilla m m).

Imorgon bär det vidare, vart vet jag inte. Jag ledsnade på allt och bara drog och bestämde mig för att "leka vinden", ni vet den som far hit och dit.

Mamma ringde mig för en stund sedan på mobilen och frågade "är du lycklig, då?". Jag svarade utan minsta tvekan "ja, jag är superlycklig."