Grattis alla på kontoret, fyra nya år med Michelle!

Dom ska vi ta bara på.

Och det är något med bilden som får den att kännas som tagen av Eve Arnold, men det är den så klart inte, utan tagen här på kontoret när hon var förbi och käkade lite tårta.

Denna påminnelse kommer att upprepas ända till den dag då världen faktiskt (tyvärr) upphör

Förlåt om vi möjligen tjatar, men vi måste bara dubbelkolla att du verkligen sjukskrivit dig, stannat hemma och lyssnat dig tårögd till (Hanna från) Salems remix av Britneys Till The World Ends? Du har det? Har du också sagt att du förmodligen kommer vara borta från jobbet på grund av detta resten av året? Du har det? Bra. Men bara för att vi alla ska känna oss lugna, så kan du väl ladda hem låten en gång till? Snälla. För put it this way: Om vi är överens om att Silent Shout med The Knife är tidernas näst bästa låt, då är detta tidernas absolut i särklass bästa. Vi ryser av välbehag och dansar varenda sekund av låtens 285 sekunder.

Nick Knight! Han som liksom målar med sitt airbrush-kit, fast han egentligen fotar!

Solen går upp och sveper över taken. Trafiken mullrar och pulserar. Vi sätter oss ner, svarar "sådär" på frågan "hej, hur mår ni, killar?". Vi beställer en extra stor tvådubbel ristretto. Ur vår jeansbyxa i modern femficksmodell plockar vi fram och bläddrar i sommarnumret av V Magazine, det med Gaga på framsidan.

Aah, vilken Nick Knight-svit! "Han målar ju som med...vad heter det... sådana där träpinnar med hamsterhår längst fram... just det:  penslar", som morsan och farsan alltid säger. Eller morsan säger så och då brukar farsan rätta henne och säga "airbrushar". Fjorton sidor av sånt som man bara kan beskriva som beautiful. Så säger vi vi alltid när vi tycker att något känns skönt. Okej, varenda bild är väl inte förlamande vacker, men väldigt många. 

Och vad spelar det för roll om inte alla är det, när solen går upp och liksom sveper över hustaken och trafiken mullrar och pulserar och man har magen full av extra stor tvådubbel ristretto?