A Penn and a (modemagasin tryckt on) paper, två quinns som kränger sina kläder över huvudet för att visa det som finns under and a nice big plate of fish (which is my favorite dish).

Hur snyggt kan det egentligen bli? Just så här snyggt.

Irving Penn för amerikanska Vogue, 1962. Art directors Alexander Liberman och Priscilla Peck.

Vi som inte sa nej tack till toppmagasin som satte Alice "Mariah" Carey på omslaget och gjorde det så snyggt att man klappade händerna trots att dom var helt förlamade av extasen.

Nummer tre av andra volymen.

Livets Goda.

Släng morsan av tåget för Venus X följer med hem idag!

Ja, vi gick precis in i en koncentrerad Venus X-period.
Girls Like Us gör det goda godare när dom ligger bakom detta iom sitt fjärde nummer (av andra volymen).
Så snyggt att vi svimmar jämfota.
Och Hood by Air SS2012 Classics är det enda våra öron vill ha just nu och den får gärna komma Calzone-inbakad i den Hårda Ödesblandtejpen.

Här följer en komplett lista över samtliga våra idoler och länkar till alldeles sprillans nya små mini-intervjuer med dom:

Marissa Bourke.

Frågor som följs av svar.

Äntligen ett vettigt inlägg om polska filmtidningar!

Och då snackar vi det finaste vi sett sedan vi senast såg ett snyggt polskt filmmagasin. "Skiten" heter Polish Film Polonais och dessa uppslag (och omslaget) är daterade mellan 1979–1981. Vi har massa fler uppslag att visa (vi har lyckats komma över 14 nummer av "skiten" och alla är tryckta på papper så tjockt att lika många granar har fått sätta livet till), men det får bli en annan dag, vi har faktiskt annat att göra än att ta kort på gamla polska filmtidningar. Men ta på dig dina skönaste sockor och njut av dessa så länge. Du lär inte hitta dom i "farsans" garderob (eftersom samtliga nummer har en snygg polsk tjej på omslaget), så vill du lukta på "skiten" så får det bli till att pallra sig hit, vare sig du vill eller inte.

How winter kills (men bara dom som inte är rejält påpälsade).

Och Elton är den ende som fattat att det första man fryser ihjäl och dör av, är kalla ögon.

After Dark var för övrigt en hejdundrandes bra tidning på det behagliga sjuttiotalet. Nej, varken Christer eller Christers morsa har något med den att göra. Men nog var den bögig allt. Fråga din "farsa" om han har några gamla ex i garderoben, ifall du är sugen på att bläddra i den. Annars får du komma hit lättklädd (men med sockor) och sitta ner lydigt och bläddra försiktigt.

"När du bygger en tidning ska du träffa hjärtat, hjärnan och ljumskarna."

Herregud. Gunny Widells sammanfattning borde kanske alla som tänker göra tidning ha fasttejpat på pupillerna eller liknande ställe. Exakt dessa tre är ju anledningarna till varför vi aldrig kommer att sluta att vara besatta av tidningar.

Gunny (83 år) är tidningsgudinnan som har räddat ett otal svenska magasin, däribland Vecko-Revyn och Damernas Värld, från ragnarök och istället tagit dom till skybaren. Lyssna på ett fantastiskt litet reportage av Anna Åkerlund i senaste Stil, ett avsnitt som även innehåller storstilat reportage om storslagna toksammlande slottsmultimediagubben Hearst.

Ljuset i papperstunneln.

Om vi bara får välja ett magasin just nu i denna mörka eftermiddagsstund, så får det nog bli tyska Illuminator. Ett hejdundrandes storformatsmagasin (70x100 centimeter!) om... ljus. Ljus i konsten, naturen, arkitekturen och, vem vet, kanske i röva?!
Vi har inte lyckats förmå oss att grabba tag i "skiten" än, men det kanske vi kan göra tillsammans? Ta på dig sockorna och pallra dig hit så kanske vi får fatt i ett exemplar. Annars finns det så mycket annat man kan hitta på. Ta av sig sockorna och laga en god sockerkaka till exempel.

Tyvärr har premiärnumret ett ganska fult omslag, men är säkerligen ändå värt sina 52 grekiska euros. Med en, på alla sätt, storslagen James Turrell-specialare kan vi tänka oss att springa till valfri tidningskiosk i München bara för att få drunkna i Turrells kraftgivande ljusinstallationer.

Så klart var det T-eller-kaffe-bloggen som visade oss. På bilden ser du en Turrellare från Moskva förra året.

Fräcka fredag med Systrarna Sozzani. Och dom sitter ordentligt i sina stolar!

Systrarna Carla och Franca Sozzani. Skulle vara svårt att säga att dom inte fått nåt gjort. Om vi snackar om den ljuva världen som stavas modemagasinsvärlden. Franca chefredaktör på italienska Vogue sedan 1988 (alltså haft denna position i nu 89 år!) och Carla  tidigare chefredaktör på samma Vogue, uppstartare av italienska Elle, sen editor-at-large på amerikanska Vogue. Numera håller hon igång 10 Corsco Como i Milan. Tydligen en jättegrej, men säger inte oss nåt eftersom shoppinggallerior inte brukar få oss att gå igång, oavsett nivå.
Men, i alla fall, toppensystrar.
Om vi här på kontoret var systrar så skulle vi eventuellt vilja vara just dom.

Läs intervju med dom hemma hos  Ponystep, där du även kan läsa intervju med världens bästa Diane von.

Bild av Thomas "mina vänner kallar mig Hanzon" Zanon-Larcher. Carla till vänster och Franca till höger. Men vill du att det ska vara tvärtom så funkar väl det.

Sunday's Slave.

Ibland känns det som att det bästa vi vet kommer från The Sunday Times Magazine och andra brittiska helg- och månadsbilagor.

Omslag från januari 1973.

Jag ska måla alla mina modefotografier, lilla morsan.

Inga konstigheter, bara det finaste vi sett sedan vi senast såg något riktigt fint.
Foto av Nikolay "CCCP" Biryukov. Om det är även han som handtrallat så fint med pensel och roller eller om det är ad:n (som vi inte orkar googla), låter vi vara osagt.

Får oss bland annat att minnas ett snyggt rep (var det av Jean Baptiste Mondino?) i amerikanska åttiomodemagasinet Taxi. Men framför allt känns det så klart väldigt Interview, fast en annan tid.

Från novembernumret av ryska Interview. Och apropå både Ryssland och dessa bilders look: Glöm inte att shoppa lite på Bukowskis kommande sälj. Visning fr o m idag.

Buffalo gal.

"Madonna was a big Buffalo fan and was seen jogging in Hyde Park sporting a Buffalo T-shirt. There were only 20 of these T-shirts made and to this day I still don’t know how she got hold of it. I think she must have literally got it off the back of Nick Kamen! She produced a hit song for him, and they surely spent some late nights in the studio together."

Sagt av fotografen Jamie Morgan, mannen som stod bakom hela den fotografiska delen av Buffalo-grejen i London på åttiotalet.
Skulle vi summera ner meningen med vårt liv så här långt i tio punkter så skulle The Face+Arena+Buffalo+London+Neville Brody+Ray Petri+Jamie Morgan vara en av dom.

Bild högerklickad från CR Fashion Book. 
Jamie hälsar att han finns hemma hela dan ifall du känner för att droppa förbi. Möjligen försvinner han ner i tvättstugan en kort sväng, men då är det bara att vänta så kommer han strax. Under tiden kan du läsa intervjun hos CR-folket.

Varför vi kämpar med näbbar och klor för papperstidningen #3 eller åtta anledningar att köpa senaste numret av Passion For Business:

Just så många sidor med Git Scheynius. Jättebehagliga bilder av Annika Aschberg, säkert toppentext också. Utöver detta en allmänt strålande tidning som fått ny fin form av Andreas Bergman.

Vi ber om ursäkt för vår sämsta jpg någonsin.

Varför vi kämpar med näbbar och klor för papperstidningen #2:

Man får stora fina bilder på Joanne Murray (aka J.K. Rowling) som får det att kännas bra. Är man smart så limmar man fast dom på köksbordet. Då känns det alltid bra.

Summa summarum (av nåt som knappast var en text): JK, helt OK.

Från SvD häromveckan.

Varför vi kämpar med näbbar och klor för papperstidningen #1:

Man får stora fina bilder på Michelle Obama som får det att kännas bra. Är man smart så limmar man fast dom på köksbordet. Då känns det alltid bra.

Från SvD i helgen.

Förlagan till Cecilia Edefalks En annan rörelse.

Ja, det är sådant man bland annat hittar när man bläddrar igenom sin nästan kompletta samling av tidningen CliC. Det här uppslaget bör väl rimligen vara värt miljonen känner vi spontant. Uppslag från 1988, målning från 1990.

Foto av Eamonn J. McCabe för CliC, den svenska modetidningen som gavs ut mellan 1984–1991.

I can dream, can't I?

Tänk om det helt plötsligt var fredag eftermiddag och tänk om något magasin huxflux släppte nytt nummer med Courtney på omslaget där allt såg så himla härligt och fint ut och tänk om hon hade hittat läsglasögonen som vi inte visste var vi hade lagt dom och tänk om Taken by Trees släppte en liten singelsskiva som hette Dreams och att den var toppen. Tänk, va. Ja, drömma kan man alltid.

Kul också att jämföra denna bild med föregående inläggs bild. Så nära, så enormt långt ifrån varann.

NollNollFul eller hur fult får det bli?

Alltså, Vanity Fair som är innehavare av titeln finaste omslaget som någonsin gjorts, slår tyvärr nuförtiden rekord efter rekord i fula omslag. Det senaste är sensationellt fult. Nuförtiden skulle man kunna förväxla dom med vilket Filter-omslag som helst. Minns även förra månadens lågbudget-omslag.

Kolsvart oktoberinlägg hetare än juli.

Än en gång Brigitte Niedermair, än en gång CR Fashion Book. Rimliga slitochsläng-kjolar från Altuzarra, Lanvin, Hermes och Bally. Och lite som att titta i The Gentlewoman.

The Muppet Show.

As presented by Brigitte Niedermair i premiärnumret av Carine Roitfelds CR Fashion Book.