Going back to my roots

"Här är jag uppväxt. Alltså inte på den här gården, utan innanför det här staketet."

Eddie Murphy #1 (Även del 1 i vår nya serie om objekt vi är glada att vi köpte på E-Bay)

Alltså, det är väl inte klokt att Eddie Murphy på sin ståupp-turné 1986 hade så här snygga backstagepass?!

Så snygga att man aldrig nånsin lämnade området bakom scen.

Ett litet tillägg: Är det inte lite oväntat att Eddie Murphy förra året låg trea (?!) på listan över de (manliga) skådespelare som var bäst betalda i Hollywood?! Vilka toppfilmer är det vi är på kontoret missat på sistone?

Kompisgänget går ut och håller varsin öl tillsammans!

Holding back the beers.

John Major pratar om Jacko

" Jag har jagat forum (men inte blivit insläppt) senaste dagarna där jag kan få förklara hur jag känner för Jacko, som jag och min fru Norma alltid kallat honom. Om vi var arga på honom för att han gjort nån sång som vi upplevde som inte så bra eller han hade på sig puckade strumpor eller knäppa skor, då kallade vi honom Wacko och då skrattade vi båda och stängde genast av musiken och gjorde nåt annat istället. Ibland gick vi ut en sväng, ibland gick vi till sängs.

När vi hade middag hemma med folk vi kände igen, då brukade vi ibland spela Jacko-musik i bakgrunden, dock aldrig på så hög volym att det blev påfrestande. Utan lite lägre än mittemellan.

Ofta känner jag mig fin och skön. Men dom dagar jag inte gör det lyssnar jag ibland på Jacko. Men jag lyssnar även på flera andra från familjen Jackson, kanske extra mycket på Jermaine. 

Ibland när jag lagar mat brukar jag kalla maträtterna för olika Jacko-låtar. T ex We Are the World, Say Say Say och I Can't help It. Det är dock inget min fru Norma uppskattar, då det är svårt att förstå utifrån titlarna vad det är jag bjuder på (förutom Say Say Say som alltid är nåt ganska gott med mycket Sej Sej Sej), så då brukar jag ändra tillbaka namnen till sina vanliga matnamn, såsom köttfärslimpa, africana special och upptinad fisk med sås.

När jag var premiärminister hann jag nästan aldrig lyssna på Jacko-musik.

Jag kände aldrig på Jacko men jag önskar att jag hade gjort det. 

Jag äger inga Jackoskivor längre.

Vila och ha det gott, du. Men jag  fortsätter."

Nu finns den äntligen till försäljning: Den nästan officiella Michael Jackson-minnesskylten!

Vi ber om ursäkt för att det dröjt, men då vi förväntar oss en otrolig anstormning efter denna tänkvärda lifestyle-produkt har vi låtit tillverka den i inte mindre än 23 miljoner exemplar! Och nu är dom äntligen klara! Skicka oss ungefär fem-sexhundra kronor i nåt kuvert/tygstycke/matigt så är skylten så gott som "din"!

Det är förresten våra vänner indianerna som gjort minnesskyltarna. Dom är ena riktiga "hejare" när det gäller trä. 

Det är samma gäng som har gjort den jättestora väldigt kraftiga stav med rundade kanter som jag alltid har med mig när jag går och lägger mig. Den fick jag av, jag tror han heter Sittande Pluttis, en av de större killarna i indingänget, våra vänner.

Sommar = Klämma

Nu är det sommar och då brukar man bli väldigt sugen på att...klämma!

Många på kontoret tar långlunch för att ge sig ut på stan, på jakt efter nåt att klämma!

Det kan vara en "vurre". Eller en "tunnbrödsrulle". Eller en "ren". Eller en eller ett par "penisar". Eller ett par fina "tuttar". 

Eller "avocado". Eller nån frukt.

Att klämma är sommar!

Och "klämma" ska inte förväxlas med "krama". Tänk avocado.

- Och att klämma i sig några "rackabajsare"! Det är sommar!

- Eller att klämma sig, det är också väldigt sommar. T ex en stor tung garageport som rasar ner och nästan krossar armen! Det är sommar!

- Stadsfestival är också väldigt sommar. 

- Många av mina bästa minnen är från stadsfestivaler runtom i landet och norra Europa.

-  Ja, och arrangemang hållna av SVT1, SVT2, TV3, Fyran och Kanal 5!

- Ja, dom minnena är dom allra bästa!

- Jaaaa, men vad du tjatar!

- Förlåt.

- Okej.

En underbar dag

Jag tror jag ska...ta en tomat, lukta på den och äta den. Nej...Jag tror jag ska lukta på mina gröna växter...Nej... Jag tror jag ska dricka lite ljuvligt vatten... ur mitt blåa munblåsta glas. Nej. Jag tror jag ska... tända ett hemmastöpt stearinljus...Nej... Jag ska dofta på en citron... Nej. Jag ska äta min stora, stora vitlök i ett nafs, snabbt och hetsigt. Ja, det ska jag.

Sentimentalt, tänkte jag

När vi avtackade Gunilla på ekonomin tidigare idag, så hade jag samlat ihop en rejäl bunt med bilder från tiden hon jobbat här. Min tanke och förhoppning var att hon skulle bli sentimental och börja gråta (kraftigt). 

Men när hon tittade på bilderna var hon helt "blank", "nollad" som vi säger,  och hon kände inte igen en enda person! Hela tiden sa hon bara "jaha, vem är det här? Var nånstans är det här?".

Istället började jag gråta, för jag kände att jag hade så många starka minnen till bilderna, och det var så mycket känslor jag samlat på mig under så många år, känslor som bara ville ut, ut, ut.