Katla kommer! Och han den andra gubben med fjantiga hatten!

Att vi anser att några av Pet Shop Boys omslag är nåt av det finaste i världen är inget vi försöker dölja.
Suburbia-omslaget är faktiskt den finaste saken i världen. Någonsin. Liksom Love Comes Quickly-omslaget, så klart.

Kul då att kommande PSB-singelns två olika omslag är så fina att samtliga (ja, damerna också) på kontoret gör helikoptern.
Alltså, dom bilderna. Faktiskt det mest fantastiska vi någonsin sett. Trots Neils hattar som vi är rätt trötta på vid det här laget.
Så snyggt att vi köper oss en hel låda av "skiten" och ger oss själva ett exemplar om dagen i julklapp och bockar och bugar. Och gör helikoptern en gång till.

Mark Farrow har gjort svartvitt och form så klart. Vem fotografen är vet vi inte just nu. Men helt klart en riktigt bra mingelfotograf med en riktigt bra bra kamera i sin bärbara, sladdlösa telefon.

Tyvärr är albumet Elysium ingen höjdare. Leaving är enda bra låten jämte A Face Like That, som ekar av så många gamla PSB-låtar (Love Comes Quickly, Paninaro...) att man inte kan annat än klappa händerna och... göra helikoptern. 

Eric Watson, oh boy! Han är död. Oh no!

Det här är ju så sent det kan bli.
Men det spelar så klart ingen roll.
Det var först idag vi läste oss till att Eric Watson dog av en hjärtattack den 18 mars. Fan fan fan, som man säger.
Vi pratar så klart om fotografen som tagit dom bästa bilderna som någonsin placerats på popsingelomslag. Sant.
Och det vet du.
Ska vi sätta korvfingret på nåt bättre, blir det på ingenting alls.
Man förstår varför grafiska formgivaren Mark Farrow pyntade bilderna med... ingenting alls.

Han blev 56 år.
Läs mer på Pet Shop Boys hemsida och hemma hos folket på The Guardian.
Och har du inte redan Pet Shop Boys: The Catalogue, som är så ambitiös och välgjord att vi tar av oss byxorna (men inte sockorna) så köper du den på direkten. I den får du, på 336 hårdpackade sidor, krispiga bilder på allt det goda han gjorde med och för Pet Shop Boys.

Internet är framtiden

Ja, det här är silly really.
Men vi kan inte komma på när vi blev så här lyckliga senast.
Och det ska vi säga redan i denna mening, detta är inte nya skiten.

Eller, jo, det är det visst.
I vilket fall:
Jerry "Barry Manilow" Seinfelds nya "hemsida", "sajt", "URL", "homepage" eller vad nu din mamma och pappa kallar "skiten".
Lysande är den i alla fall.
Han kallar den Personal Archives.

Ni vet vilka arkivapor vi är.
Det är ju grunden i oss.
Stora arkiv.
Långa listor.
Samlingar som aldrig tar slut.
Och så gör Jerry "Williams" Seinfeld den här.
Och vi fattar.
Detta är nya skiten.
Inga stora arkiv.
Inga långa listor.
Inga samlingar som aldrig tar slut.
Istället tre klipp om dagen.
Ett dygn, sen borta.
Och glädjande nog, tre nya klipp nästa dag.

Och inget från den där tv-serien.

Det är fantastiskt.
Vi sitter som naglade varje dag i ungefär 5 minuter.
Sen är det bara att försöka komma ihåg, för nästa dag är det, som sagt, borta.

Till råga på allt är sidan otippat enkel och snygg.
Lite Mark Farrow (en slarvig dag).
Vi trodde varken det ena, det andra eller det tredje.

Det är bara att ta sig dit. Kolla på klipp ett, två och tre. Och sen vänta.

Vi har slutat tänka själva. Därför är detta inlägg 1 av 3 som helt och hållet är sprunget ur vad vi tog till oss när vi hängde på Janne "Jan" Gradvalls homepage häromdan.

Multimedialistan 2010, plats 14: Konstmagasinet Pelefant, förlåt, Elephant!

14. Elephant (Magasin)

- Fem vanliga konsttidningar är mindre än...
- ... en  Elephant!
- Inget snack.
- Snacka kan vi väl lite?! Vore kul.
- Okej då.
- Brukar du måla tavlor?
- Nä. Men det är trevligt att läsa om folk som målat tavlor. Eller byggt jättestora plastgubbar. Eller designat gula kvadrater. Eller att titta på bilder man tagit på dom strax efter dom pratat om hur dom gjorde när dom målade sina tavlor eller byggde sina jättestora plastgubbar.
- Dom är smarta på Pelefant.
- Att dom plockar in en designgubbe som "alla" gillar till varje nummer, menar du, va?
- Precis.
- Vi gillar ju också.
- Verkligen. Våra älsklingar har ju varit i numrerna hitills: Peter Saville, Mark Farrow och Vaughan Oliver.
- Fattas bara Neville Brody.
- Han kommer.
- Så klart.
- Han komma, han komma från...?
- London?
- Ja.
- Men tror du vår andra älskling kommer då?
- Kanske.
- Vi måste göra en bok med honom, en temugg, en t-shirt, ett kuddfodral, en sopsäck och uppsättning vinterdäck med han arbeten tryckta på.
- Ja.
- Men allra bäst hittills har varit intervjun med Vaughan Oliver. Rörande. Ingen ändlös success story.
- Vi tycker om honom.
- Det gör vi.
- Han är bra.
- Han är god, han är fin.
- Vi tycker om honom så mycket att vi är på väg att att köpa den väldigt dyra limited edition Pixes-boxen.
- Fast vi inte alls gillar Pixies.
- Och fast vi inte tycker boxen ser tillräckligt fin ut.
- Men som vi brukar säga: If you love somebody...
- ...köp en box med dom!
- Men det är ju mycket annat bra i Pelefant.
- Konst.
- Massa konst.
- Som man tar till sig på en hundradels sekund.
- Dom kallar sig för ett "art and visual culture magazine"...
- Konstnärer hatar nog Pelefant.
- Tror du det?
- Jag vet inte. Bara nåt jag kände, i "röva".
- Men dom vill nog ligga med killarna som jobbar där.
- Så klart.
- Vi med.
- Jobbar det några tjejer där?
- Vet inte, kanske nån.
- Då ligger vi med dom också.
- Om vi får.
- Ja, om vi får.
- Man kan bara fråga.
- Man kan inte göra så mycket mer.
- Och det är väldig snyggt, magasinet.
- Väldigt. Dom är duktiga på Studio 8. Dom vet vad som är art och vad som är direction och vad som är and och vad som är design.
- Det är väl för att dom jobbar med det, kanske?
- Säkert.

Har du missat varenda ett av de fyra numrerna så kan vi glädja dig med att killarna på Papercut har inne vartenda ett i sitt kärleksnäste till butik!

Mark Farrow

Du har väl inte missat att det är en Mark Farrow-intervju i senaste numret av Elephant? Det hör ju som du vet, inte till vanligheterna.

Bra titulering på gubben för övrigt, "minimalism in color".