Buffalo gal.

"Madonna was a big Buffalo fan and was seen jogging in Hyde Park sporting a Buffalo T-shirt. There were only 20 of these T-shirts made and to this day I still don’t know how she got hold of it. I think she must have literally got it off the back of Nick Kamen! She produced a hit song for him, and they surely spent some late nights in the studio together."

Sagt av fotografen Jamie Morgan, mannen som stod bakom hela den fotografiska delen av Buffalo-grejen i London på åttiotalet.
Skulle vi summera ner meningen med vårt liv så här långt i tio punkter så skulle The Face+Arena+Buffalo+London+Neville Brody+Ray Petri+Jamie Morgan vara en av dom.

Bild högerklickad från CR Fashion Book. 
Jamie hälsar att han finns hemma hela dan ifall du känner för att droppa förbi. Möjligen försvinner han ner i tvättstugan en kort sväng, men då är det bara att vänta så kommer han strax. Under tiden kan du läsa intervjun hos CR-folket.

Multimedialistan 2010, plats 12: Arena Homme+ får fem +++++!

12. Arena Homme+ Summer/Autumn 2010 (Magasin)

Vi tycker fortfarande att det är ett helt fantastiskt nummer, sommar/höstnumret av Arena Hommes+. Och det är så klart/som sagt mycket och ytterst tack vara Neville Brody. Reportagens öppningsvinjetter är bland det absolut mest fantastiskt fina han någonsin gjort. Vi säger tusen tack för detta trumsolo, och inser också att 2010 var ett riktigt lamt magasinsår.
Det gick inflation i svartvita modefotomagasin som tog sig själva och mode på sånt stort allvar att dom självdog innan dom lämnat tryckpressarna.

Som den finaste bonus fick vi i detta supernummer en riktig gaymacka från Bruce "Hej på dej" Weber. Tack.

På den tiden när man hade Dieter Rams-artiklar i Arena

Det var på den tiden när man inte snörade sina skor själv, utan hade en slav som hjälpte en med det.

Detta är verkligen vår allra, allra mest superälskade Dieter Rams-artikel! Vi lovar, promise, promise!

Har man så här välformulerade magasinsrubriker och fina spreads av Neville Brody, ja, då känns det ju skönt både här och där fast man bara ha strumpor av enklare sort och inget annat på sig!

Sluskat ur femte numret av brittiska Arena, som damp ner en sån där, du vet, mulen höstdag när man känner sig lite sexig och "free". Och året när det kändes så var 1987.

Neville Brody tycker det är kul att göra tidning igen!

Ja, det är i alla fall vår gissning. Vi trodde ju att hans inhopp som creative och art director på Arena Homme+ i höstas var en engångsgrej, men tydligen var det inte så, för i nya numret är han där igen. Och vi blir så glada att vi blir alldeles mjuka i hela kroppen och det känns som... när mamma och pappa kommer hem!

Till råga på allt ser det underbart fantastiskt fint ut, ja, ännu bättre än förra numret.

Det är stramt, plockigt och detaljrikt på samma gång.

Han lägger gärna till den där extra lilla grejen, den där grejen som alla andra inte kan lägga till eller inte vågar lägga till för då, tänker dom, blir det stökigt.

Modejobbens vinjetter är det snyggaste sedan...Ja, dom där Hendenhös. Öppningarna till modeblocken The Dream Academy, It Couldn't Happen Here och Shine So Hard är så jubelsnygga att vi tar av oss kläderna, klipper sönder dom och sätter hos på huk och spelar tvärflöjt till kossorna kommer hem.

Och det är skönt att han inte är tvingad att gå tillbaka att göra tidning för att det inte erbjuds honom några andra jobb. Med ny snygg profil för BBC (kolla till exempel in de snygga och enkla piktogrammen) och rektorstjänst för Department of Communication Art & Design på Royal Collage of Art, så råder det ingen brist på världens visade uppskattning för honom just nu.

Att han till listan "för-alltid-världsviktiga-tidningsjobb", som alltså redan innehåller The Face (1980-1986) och Arena (1986-1990), nu år 2010 kan lägga till ännu ett magasin är ju så klart helt fantastiskt.

Och som en bonus får du dessutom ett härligt snyggbögigt Bruce Weber-reportage på 38 sidor.

Ska du bara köpa en tidning i år så är det denna du ska köpa (om du frågar oss, vilket du i och för sig inte gjorde).

Arena by Neville Brody

- Vad är det som ligger där borta?

- Va, vad då? Jaha, det där! Nä, det är bara en komplett uppsättning av Arena från åren då Neville Brody var dess art director, alltså 1986-1990.

- Oj!

- Ja, det är fina grejer.

- Hur mycket Helvetica regular, medium och bold klarar en normal människa av?

- Ungefär så här mycket.

- Ska vi titta i dom?

- Mmm. Kom närmre, så kan vi bläddra, sakta, sakta...

- Ska bara ta av mig strumporna.

- Bra.

- Så där. Nu.

- Ska vi fota av massa uppslag från dom och lägga upp på nån blogg eller så?

- Ja! Jättebra idé!

- Då gör vi det.

- Har du nån kamera?

- Nej, tyvärr. Men fotografiskt minne, tror du det funkar?

- Vi kan testa.

- Okej, bläddra lite så får vi se.

Multimedialistan 2009! Plats 16: Neville Brody gör Arena Homme+!

Om vi skulle drista oss till att säga till folk att leva med endast en ynka bok med bilder och lättfattliga och tydliga texter, så skulle vi troligen säga att den boken skulle vara, om inte Bibeln, så The Graphic Language of Neville Brody, utgiven av Thames & Hudson 1988.

Om vi har det som "kick-off" i detta inlägg, så förstår ni att vi blir "ganska" glada över att Neville Brody för en kort stund, tyvärr ett endaste nummer, återvänder till tidningsvärlden.

Det han gjorde i The Face och Arena (och i ytterligare ett antal tidningar och med en uppsjö skivomslag) ligger i den säck vi har med det som vi tycker är allra finast, allra mest betydande och allra mest omistligaste. Ja, det har allt, allt utom quinns då, för exponera quinns har inte riktigt varit hans påse.

Det är klart den innehållsmässigt blickar tillbaks, det är klart det känns tryggt. Men visuellt står den stadigt och säkert här och nu.

Detta är tidningen och numret som fått oss alla att påstå att vi alltid varit ganska mycket inne på "buffalo" och Ray Petri.

Men det är okej. Ray Petris värld är snygg, fin, klok, svartvitt och gay.

Intressant är att om man kan säga att formen ser ut som nåt annat, så är det David Carson, vars formgivning Neville Brody titulerade "the end of print", en kommentar Carson sedemera gjorde till sin programförklaring. Vi gillar Carson också, i synnerhet för att han verkar så sympatisk. Hans dingbats-sning med Bryan Ferry-intervjun i RayGun Magazine är en av mänsklighetens milstolpar. Han tyckte intervjun var så tråkig och meningslös, att han valde att typa hela intervjun med det "ganska" svårlästa Zapf Dingbats. Kolla in det i Helvetica-filmen.

Såklart är även Neville Brody med i filmen. I Arena valde han, efter ett par nummer, att uteslutande jobba med Helvetica, då ett typsnitt alla skämdes över och undvek. Tyvärr är inte Brodys medverkan i filmen svängig som Carsons, men nu var det ju inte medverkan i diverse typografi-filmer det här handlade om, utan allt det här handlade ju om att Neville Brody var kreativ direktör för det enskilda magasinsnummer i år som fick oss att i ren lycka dra ner byxorna på oss själva och göra helikoptern!

En tidning att ge till farmor och snorungen i grannlägenheten och alla däremellan!

Förresten så är det Nevilles son ni ser på uppslag två, till höger, han med det härliga burret och charmiga surtrollsuppsynen.