När jag känner mig som allra mest ensam

Det här är ett väldigt bra knep som jag verkligen kan rekommendera. När jag känner mig som allra mest ensam, då brukar jag duka till storslagen middag för 14-16 personer, för då kan jag inbilla mig att jag har något väldigt trevligt och kul att se fram emot.
Så klart följs glädjen av en oerhörd besvikelse, men det är det värt när man känner sig väldigt ensam.

Just när vi trodde att vi var klara, att den allra bästa musiken var slut.

Köp, ge bort, gråt, sno tillbaka.

Den bästa skiva som någonsin gjorts.

Innehåller med Köttet är svagt, den mest relevanta ordkombinationen jämte "jag älskar dig", "ja, tack" och "nej, tack".

Dessutom är hon är väldigt snygg på omslaget, med sin jacka, sin mun, sin blick och sin överkamning.

Parterapi

...var enklare förr.

Hingsten

Nu har jag precis skrivit det allra sista på mina memoarer. Visst var det lite jobbigt och tråkigt, men det känns skönt, ja, att ha det gjort, liksom.

Synd att det inte händer så mycket i den. Äter lite, sover en hel del, jobbar så klart, gör lite annat diverse. Tittar rätt mycket på tv. Går på stan ibland. Äter korv. Sysslar med mig själv.

Hingsten ska den heta förresten. Tror det är en bra titel på boken, för att knyta kontakter, träffa folk. Ska bli kul, så klart.

Aahh, snart sommar!

Härliga mornar med långfrukost på terassen, behagliga förmiddagar när man slappar på uteplatsen och uppfuckade eftermiddagar när man står upp i bilen och skriker och gormar åt folk.

Bryan fotad av okänd, på okänd plats, ett okänt år. Cameron fotad av Mario Testino för Vogue 2009.

Att sitta i skiten

- Ha ha! Jag ska alltså dö nu?

- Ja! Ha ha ha!

- Ha ha! Ja, jag sitter verkligen fast här, ha ha!

- Ha ha, ja! Du kan aldrig ta dig loss, ingen har nånsin lyckats ta sig loss!

- Ha ha! Och ingen har heller aldrig överlevt?!

- Nej, ha ha!

- Det är kört med andra ord?

- Ja! Ha ha!

- Ha ha! Och han där på träbrickan är alltså er hövding?

- Ja. Ha ha!

- Ha ha! Och han ska alltså äta upp mig?!

- Ja. Ha ha!

- Helt otroligt! Ha ha!

- Och sen när han ätit upp hela ditt huvud, då kommer han hacka dig till slamsor med sin spade, ha ha!

- Ha ha!

Att vara intresserad av någon

Alltså, det är en tjej här på kontoret jag verkligen gillar. Supersnygg och snäll. Vill säga det till henne, men det går bara inte.

Så istället har jag imiterat hennes stil så mycket det går. Jag tänker att det kan få henne att nån dag säga "oj, vad lika vi var idag då!?" och då när hon säger det så ska jag säga att jag älskar henne.

Grubbel

Hej allesammans och kanske allra mest hej alla tjejer.

Hur har ni det egentligen? Det är ju sånt man aldrig får veta.

Idag på förmiddagen när jag gav mig ut på min sedvanliga promenad, och på sedvanligt vis alldeles för lättklädd, så tänkte jag rätt mycket på döden, men även på livet.

Och rätt mycket på tjejer.

Vad som slog mig, eller den fråga som växte sig allra störst och starkast var: vad är meningen med livet? Egentligen??? Alltså, jag vet verkligen inte. Jag menar, jag är en helt vanlig om än ganska känslig, kille i ljusa, lätta och lite för tunna kläder en helt vanlig januaridag och det är klart att jag inte vet sånt. Men jag tycker man måste ställa sig frågan. Ofta, ja, kanske flera gånger om dan. Kanske till och med oavbrutet.

Vad är meningen med livet? Jag vet inte, har jag ju sagt!!

Jag är rätt ofta rätt sugen på att samlaga, är ganska glad och så, men det innebär inte att jag inte är rädd, för det är jag. Ja, jag är till och med väldigt rädd.

Ibland är jag så rädd att jag skriker rätt ut när jag ser mig själv i spegeln, eller när jag ser mitt "nylle" i vattnet eller när jag ser min spegelbild i någons läppglans.

Fast det sista har aldrig hänt men det skulle vara kul om det gjorde det för det låter väldigt "läckert"! Ja, det skulle vara kul om det hände nån gång. Fast ändå inte, för som sagt så blir jag väldigt rädd av min egen spegelbild och då skulle jag som sagt bara skrika rätt ut, typ: aaaaaaaaaaaaah!!!

Men ändå. Situationen skulle kanske innebära att man snart skulle få samlaga. Eller "komma till" som dom andra här på kontoret säger.

Ja, som ni märker är jag väldigt fundersam och grubblande. Det tycker jag man kan få vara så här när man är mitt inne i januari och inget händer.

Men nu ska ja fika lite och då går nog allt det där över.

Nyopererade!

Nu är jag och nya söta killen på kontoret hemkomna från härliga Italien där vi har opererat ihop oss!

Vi insåg att vi jobbade så fruktansvärt bra och tajt ihop och att vi alltid, ja alltid har kul tillsammans och alltid har nära till ett förlösande skratt, att det kändes lika bra att operera ihop oss.

Och nu har vi alltså gjort det.

Vad som också gjorde att operationen (eller "sammanslagningen" som vi kallar det "internt") kändes logisk och självklar, var att vi båda älskar våra randiga skjortor och bär dom var dag (tills dom med anledning av "lust" åker av).

Vi skämtar om och gläds åt att vi nu har två magar att fylla med diverse buffémat. Matintresset är, som ni förstår, stort. Han matar mig, jag matar honom.

Det enda tråkiga med operationen är att nu blir jag passagerare och han chaufför, förutom då vi på långhelger bilar i Wales och besöker gruvarbetarsonen Tom Jones födelseby, Treforest.

Min söndag:

14:00

Vaknar, riktigt jäkla slut. Går upp och steker några korvar. Ögnar igenom veckans post, oftast inget roligt. Lägger mig igen, somnar om.

16:00

Börjar vakna till. Om jag orkar så kollar jag på lite tv. Om jag inte orkar, somnar jag om igen.

18:00

Steker upp några korvar. Gärna bröd till, ketchup om det finns. Tar på mig nya kläder. Rena, om sådana finnes, annars "bara" nåt snyggt. Kolla på lite tv. Kanske steker jag upp ytterligare nån korv.

21:00

Busringer lite. Mest brukar jag bara skrika. Ibland rabblar jag recept på olika lyckade korvanrättningar.

22:00

Lite småhungrig. Steker oftast upp några korvar. Gärna senap till. Kollar igenom posten en gång till för att se ifall jag missat nåt roligt, vilket jag oftast inte har.

23:00

Går ut en stund på balkongen för att få lite "luft" och för att se om det händer nåt kul, men det brukar vara "ganska" lugnt.

24:00

Knyter mig. Steker gärna upp några korvar att ha vid sängen, då jag brukar vakna ett par gånger under natten, lite småsugen. Somnar och drömmer oftast om oro och döden.

Boksläpp!

Det här var en kul överraskning idag! Tjejerna på kontoret har tisslat, tasslat och fnissat en längre tid. Ja, dom har pekat finger också.

Och idag kom dom fram och sa, att idag blir det fest, för idag är det boksläpp!

Och helt otippat har dom skrirvit en bok om mig!

I ärlighetens namn har vi aldrig haft särskilt mycket kontakt eller ens småpratat eller setts utanför jobbet. Jag har ganska mycket känt att vi "inte spelar i samma lag". Men tydligen hade jag fel, för nu har dom skrivit en bok om mig!

Jag har inte läst den och det har dom också sagt upprepade gånger, "du får inte läsa den!!" Och sen har dom skrattat. Eller fnissat.

Tror ändå jag ska smygläsa den ikväll.

Festen var jättejättekul och alla ville bli fotade tillsammans med mig.

Kanske allt vänder nu!?

Den här listan ni håller på med

– Jooo, en liten undran bara. Denna hära listan ni håller på med, tar den aldrig slut?

– Känns inte så.

– Hur många saker ska ni räkna upp efter varann egentligen? Jag menar, jag har inte riktigt tid att sitta och läsa en massa sånt här. Jag skulle liksom vilja ha några trevliga bilder istället.

– Ja, vi är också väldigt trötta på den här listan. Den tar faktiskt aldrig slut. Hur långt har vi kvar? Va? Va?? Är vi bara på plats sjutton?! Men det går ju inte. Vi var ju trötta på skiten redan vid 39.

– Jo, men det är det jag säger. Man orkar inte. Ibland när jag har lite tid då lyssnar jag gärna på Gerry and the Pacemakers, det tycker jag är bra. Och så läser jag gratistidningen Metro också för den tycker jag kan vara trevlig.

– Ja, den är väldigt välgjord. Gratistingen Metro alltså. Fast dagens nummer har vi inte läst.

– Jo, men jag har den här. Fast Alexandra Pascalidou-bilden har jag klippt ut och klistrat upp på lite styvare kartong. Tycker det är en fin bild. Fast hon är allldeles grön hela hon, det ser lite konstigt ut. Men hon ser rar ut, det gör hon.

– Ska vi strunta i den här listan, tycker du?

– Ja, jag tycker ni ska lägga ner skiten.

– Ska vi visa nån bild på Alexandra Pascalidou istället?

– Ja, eller någon trevlig quinna i randiga kläder kanske.

– Okej.

Och på sista tiden har han lyssnat på rätt flummig musik och bara ätit indiskt

Och blivit "inspirerad".

Öppet brev till Sanna Nielsen

Hej Sanna Nielsen,

Hur mår du? Jag mår bra.

Nu har jag lyssnat på din låt Empty Room väldigt många gånger. Lyssnar i princip på den så fort jag har möjlighet. Har den i bilen, på stereon, i telefonen, som plingljud på mikron, väckningslåt på väckarklockan och även i form av ett tungt ok på mina axlar. Men nu känner jag att det är payback time. Vad känner du? Vi kan väl ses nånstans när sista bussen har gått och prata om det.