Valentino! Som gåva, som film, som idol, som bäst i världen, som lite tokig.

Alltså det bästa vi vet är när vi får saker. Då sätter vi oss på en pinne, tar av oss kläderna (minus sockorna) jublar och hjular och sågar ner oss själva med den obefogat medhavda fogsvansen (och vi faller hårt).
Ren, skär lycka är vad vi upplever, alltså.
Speciellt när det är quinnor och mähn som vet exakt vad som får det att kännas lite extra bra inom och utom oss.

Vad vi ser här ovan är en sådan gåva och bilden föreställer så klart en liten svindlande standard-outfit av Valentino.
Valentino, he knows.
Och har du inte sett dokumentären The Last Emperor (av Matt Tyrnauer) om farbror Valentino, så har du varit dum mot dig själv. Se den nu eller lev resten av ditt lev med vetskapen att du varit alldeles för dum mot dig själv.
Ingen dokumentär har gjort oss så svindlande känslosamma och glada. Han är inte lätt att leva med förstår vi, men väldigt, väldigt fin och extra allt i hela sitt... allt.
Mänsklig värme som vi brukar säga.
Och vill du snacka high-end-mode, så är det läge att göra det i samma veva.
Jisses, liksom.

"Skiten" finns så klart på Netflix och YouTubesockor. Trailern har du i en liten påse här.

Beställde iPads till hela kontorsgänget, men fick felleverans!

Beställde iPads till hela kontorsgänget, men det blev felleverans. Alla ganska glada ändå. Eller, jag vet inte. Dom sa till mig: "gå och lasta av dom så kommer vi sen och så kan vi hitta på nåt riktigt kul hela gänget". Sen fick jag för mig att dom sa helt tyst: "...utom du".
I vilket fall som helst, så åkte dom plötsligt iväg i hög hastighet, hela gänget. Utan att luckan var stängd! Livsfarligt! Jag vet inte om det var planerat, eller om dom faktiskt missade att jag inte hunnit gå på igen.

Det var helt klart lite "meckigt" att dra på alla rullatorerna (eller "iWalk" som jag kallar dom)  på egen hand. Men gissar att dom skulle blivit besvikna om dom skulle försvunnit det första dom gjorde. Så jag drog först en cirka 50 meter. Sen gick jag tillbaka och drog nästa cirka 50 meter. Så där höll jag på till alla var hemforslade.
Vi hade åkt iväg ganska långt, så jag fick ta en paus halvvägs tillbaka och sova några timmar.
Men nu finns dom på kontoret allihopa och det känns riktigt bra att jag inte behövde göra "gänget" besviket.