Valentino! Som gåva, som film, som idol, som bäst i världen, som lite tokig.

Alltså det bästa vi vet är när vi får saker. Då sätter vi oss på en pinne, tar av oss kläderna (minus sockorna) jublar och hjular och sågar ner oss själva med den obefogat medhavda fogsvansen (och vi faller hårt).
Ren, skär lycka är vad vi upplever, alltså.
Speciellt när det är quinnor och mähn som vet exakt vad som får det att kännas lite extra bra inom och utom oss.

Vad vi ser här ovan är en sådan gåva och bilden föreställer så klart en liten svindlande standard-outfit av Valentino.
Valentino, he knows.
Och har du inte sett dokumentären The Last Emperor (av Matt Tyrnauer) om farbror Valentino, så har du varit dum mot dig själv. Se den nu eller lev resten av ditt lev med vetskapen att du varit alldeles för dum mot dig själv.
Ingen dokumentär har gjort oss så svindlande känslosamma och glada. Han är inte lätt att leva med förstår vi, men väldigt, väldigt fin och extra allt i hela sitt... allt.
Mänsklig värme som vi brukar säga.
Och vill du snacka high-end-mode, så är det läge att göra det i samma veva.
Jisses, liksom.

"Skiten" finns så klart på Netflix och YouTubesockor. Trailern har du i en liten påse här.

Bada, bada, ligga, ligga.

Förlåt, felstavat i rubriken: 'Laga, laga' ska det så klart vara, absolut inget annat.

Scott "År" Schuman kan fortfarande knäppa kort med sin lustiga tjing tjong-kamera. Och vi vet fortfarande hur man lånar bilder av killar som knäpper lite fina bilder med sin lustiga ting tjog-kamera.

Två män sitter i greyhoundbuss, bägge bär på varsin Defunkt-etsning.

Neville Brody vs Mats Gustafson. Vems Defunkt-etsning vill man följa med hem och titta på?

Två olika utgåvor av samma tolva,  Strangle Me With Your Love. Verkligen inte förtvivlat bra musik, men allt Brody-fixat från denna tid har vi stirrat oss blodiga på genom alla våra år. Glada i hågen hittade vi helt annan omslags-variant av Monsieur Gustafson.

Bägge utgåvor på Hannibal Records, 1982.

Vi som inte gav några nyårslöften.

Vi fortsätter att titta på våra Nick Kamen-bilder.

Nick Kamen i The Face en helt vanlig dag i mars 1985. Styling av Ray "Tårar de la" Petri, foto av Roger "Chapman" Charity.

How winter kills (men bara dom som inte är rejält påpälsade).

Och Elton är den ende som fattat att det första man fryser ihjäl och dör av, är kalla ögon.

After Dark var för övrigt en hejdundrandes bra tidning på det behagliga sjuttiotalet. Nej, varken Christer eller Christers morsa har något med den att göra. Men nog var den bögig allt. Fråga din "farsa" om han har några gamla ex i garderoben, ifall du är sugen på att bläddra i den. Annars får du komma hit lättklädd (men med sockor) och sitta ner lydigt och bläddra försiktigt.

Elva bilder från senaste Lana Del Rey-videon som visar att H&M verkligen inte gjort ett enda rätt i sina Lana Del Rey-kampanjer.

För att vi någonsin sett nåt fulare i våra liv? Ville dom egentligen ha Pernilla Wahlgren, men fick fel telefonnummer? Och vad har hon på sig på bilderna? Gina Tricot? H&M?
Men i Ride-videon ser allt däremot helt rätt ut.
Vi får till och med lite indianfjädrar på slutet.
Och nej, inte en endaste liten hipsterpojke syns i den tio minuter långa "filmen". Däremot gott om sluskar. Vi hade också valt dom.
Fast allra mest gillar vi egentligen att hon faktiskt är en helt vanlig, söt tjej som har vett att klä sig i vit skjorta.

Och ja, H&M, det går bra att använda dessa jpgs.

Världens mest sorgliga film.

Aj, aj, det gör ont.
Har reklam någonsin varit mer sorglig?
Årets film. Oavsett längd.

Tack Lotta Lundgren!

Män är djur, dvs män är söta vovvar.

Cillian, sitt inte och titta på mig så där. Du vet hur det blir.

Cillian Murphy skjuten av Platon för (Pärle)Port(en).

"Tadadadaraj"...

Miles Davis.

Tack då rå.

Tre män sitter i en Ami Alexandre Mattiusi-jpg, alla bär på en dröm: The American Dream.

Från den hårda och fullt påklädda modeveckan i Paris. Bild av Kevin "& Sprit" Tachman.

Update: Ny bild på internet!

Solallergikern Giorgio i plurret.

Gulleplutt!

Ni får så klart göra precis vad ni vill med den här bilden, men vi i alla fall, öppnar upp den varje hel- och halvtimme och tittar på den, njuter och fylls av värme och hopp, eftersom han är så himla fin på den. Sant.
Vi har även nån gång ibland vikt upp kanterna på bilden och druckit nyponsoppa ur/på den. Nån gång också rullat den som en dolme och fyllt den med massa gott.

Sör Elton "Little Willie" John på Richard James modevecka-visning i London häromdan. Foto av Kasia "Satan vilken" Bobula.

Bowie me' luren.

Samma samma. Alltså Masayoshi Sukita, 1980.

Vi hade i alla fall tur med vädret.

Tröjan dock i tjockaste laget.

Ed "Lejonhane" Harris, så klart. 
Av Bruce "The Boss" Weber, så klart.

I rökrutan på båten.

Det är bara att inse; den här bilden kommer vi de närmsta dagarna att få se på 47 miljoner Tumblr-konton. För mer en-dag-på-Tumblr-år-2012 blir nog inte en bild.

Fotograf är så klart Bruce Weber och bilden visas på den precis öppnade utställningen "A Bellport Tale" på Bellport-Brookhaven Historical Society (jaa, jaa, där!) på Long Island.
Ursprungligen publicerad i brittiska Vogue (december 1982), sträckte sig artikeln ("Under Weston Eyes") där den ingick, över nio sidor och hämtade inspiration från fotografen Edward Westons liv. Allt fotades i just Bellport, där Bruce Weber bodde under det sena sjuttio- och tidiga åttiotalet, vilket också är tidsramen och miljön för utställningens bilder.

Modellerna som syns är de då stekheta och unga Bruce "Pölse" Hulse (upptäckt av Bruce när han jobbade som livräddare på en liten strand i Avalon, New Jersey...) och Talisa "Desmond" Soto. Stylist för hela kalaset var så klart Grace Coddington.

Gör som oss och köp "skiten" där dom först publicerades.

Änna rätt snygg/t

Men den här "Made in England"-grejen, vad är det? Tiden? Fötö av Doug "Nut Not" Inglish och handtextning av Bruce Webers "assistent" Frank "Sten &" Stanley. Och det är alltså prenumerantupplagan av brittiska Elles kommande nummer. Creative director Marissa Bourke, art director Tom Meredith.

Sean Banan

Han har allt: En glad och framåt tjej i knät, en egen stol (som är lätt att fälla ihop och bära med sig), ett finger på väg upp mot ena näsborren och nya badbrallor.

Bakom varje man och kvinna står numera en fotograf.

Vi har sagt det uppemot tusen gånger nu, men vi vill bara förtydliga: Allt, även män, blir bättre bakifrån.

Senaste numret av Apartamento med Wolfgang Tillmans dödligt fina omslagsbild och kommande numret av Port.
Vi vill även påminna om ett gammalt nummer av Cuisine från det där åttiotalet.

När bilder inte är i färg kallas dom för svartvita bilder och vi har tre stycken sådana och nu ställer vi ut dom här på bloggen, live och på direkten!

Telefonen har ring och ringt hela morgonen. Den ena efter den andre har skrikit och sagt "snälla, snälla, kan ni inte lägga upp tre svartvita bilder efter varann, du vet, lite så där Tumblr-igt. Kanske en bild på när tjejerna i First Aid Kit när dom tagit sig vatten över huvudet med den alldeles för stora violinen och sen kanske en läcker bild på nya killens ryggtavla när han är alldeles ensam och gråter fast man ser inte det då ni kapat hans "svåra" huvud (och då har man ju inte nåt ont av det) och sen kanske ni kan lägga in en bild på Anthony Perkins från typ 1959 när han är soffpotatis".
Jaja, eftersom vi har så svårt att koncentrera oss på att klä på oss alla kläderna när telefonen ringer stup i kvarten, så gör vi det då.
Men var la vi sockorna?

Tänk om jag hade haft en jättejättestor en.

Tänk om jag hade haft en jättejättestor en! Då hade jag inte behövt sitta och hänga på det här sablans kontoret hela dagarna, utan hade istället fått spela in film hela dagarna. Vad annorlunda allt hade varit.