Snuvad på en riktig kanonbild #2

Jag strosade omkring i vår vackra stad häromdagen och det var så ljuvligt! Såg så mycket vackra och intressanta saker. Bland annat vandrade jag omkring i ett mycket vackert hus jag aldrig tidigare noterat och det hade så oerhört fina dörrar som jag genast kände att jag ville föreviga.
Men just som jag ska till att klicka av så hoppar den här kvinnan fram med sin fina gåbort-kavaj (som egentligen var ett omsytt liggunderlag) och börjar spela fiol hetsigt och intensivt.
"Nu spelar jag en truddelutt till, nu kan du fota", skrek hon hela tiden.
Efter ett tag kom faktiskt en vakt och förde bort henne och jag tänkte att nu kan jag fota, men just då släckte dom ner och en speakerröst sade att "nu stänger museet och vi kommer aldrig att öppna igen, tack och hej".
Jäkla skit, faktiskt.

Snuvad på en riktig kanonbild #1

Var på väg att få till en helt suverän bild på dom två otroligt fina gubbarna i badhuset. Men just då kommer det två delfiner som hoppar och skuttar och fjantar sig och fullständigt förstör bilden. Strax därpå var gubbarna spårlöst försvunna. Delfinerna däremot fortsatte att hoppa och fjanta sig.
Jäkla skit, faktiskt.

Föredrag + begravning

I fredags var jag och höll föredrag på ett vuxengymnasium (som stänger ner för gott nästa vecka på grund av alldeles för litet studentantal under flera år) om hur man optimerar sökträffar för sitt företag på internet (vilket jag faktiskt inte vet något om överhuvudtaget, men dom betalade 300 kronor vilket var precis vad jag behövde). Det gick nog ganska bra, flera personer satt kvar tiden ut.

Det som dock kändes ganska "sjukt" var att man bad mig att även hålla i en begravning. Samtidigt! Där på vuxengymnasiet! Det var tydligen nån "helsjuk" lärare som gått bort superhastigt och som skulle begravas på plats, på studs.
Det hela gick dock ganska bra, googlade lite om vad som kan hända i livet "sen" och "babblade" på rätt friskt.
Dom betalade dessutom hundra spänn extra. Dom var ganska nöjda, verkade det som.

Misslyckad middagsbjudning

Igår hade jag ett antal av de lite nyare (och yngre) tjejerna från kontoret hemma på middag. Det blev "sådär".

En timme innan dom skulle komma fick jag av någon anledning superpanik och började hyperventilera och kasta saker omkring mig. Kastade ut allt jag handlat till middagen genom fönstret! Efter ett tag svimmade jag.

Vaknade upp en kvart innan folk skulle komma. I matväg fanns inte så mycket att bjuda på, men jag tänkte att jag kunde mörka det hela med att på långbordet jag ställt upp, lägga ut min snygga lila långschal som jag köpte när jag i somras var på semester med några "exotiska" vänner jag träffade på en dansgrupp häromåret.

Lite här och var lade jag även några fina kottar som jag samlat på mig genom åren.

Att dricka fanns i alla fall lite kolsyrat vatten och en tetra tomatjuice, några dar gammal men ändå ganska god. Och matig.

Rundade av "mörkningen" med att placera ut några doftljus jag köpt billigt häromdan. Dom skulle lukta vanilj stod det på förpackningen, men dom luktade faktiskt mest...skit. Alltså "människoskit".

Men mörkningen gick inget vidare. Gick inte alls faktiskt.

Tryckt och olustig stämning från första till sista stund (en trekvart senare).

Det var hemskt att se så hungriga folk såg ut att vara.

Men, men, inte mycket göra.

Ska dock gå tillbaka med värmeljusen, faktiskt.

Jag och han, men vem är han?

Jaha, här sitter jag och ska ta en kopp kaffe, det är sånt vi hundar gör. Men alltid kommer den här snubben och sätter sig på samma stol. Han tjatar nåt om att han är min bästa vän men jag vet fan inte vem han är. Han stör mest. Tjatar och tjatar. "Ska vi ut och gå?", "ska vi springa i parken?" eller "ska vi gå och handla lite gottis till dig?"

Nej, tänker jag, lugn och ro är allt jag begär och att du, vem du än är, dunstar. "Tack".

Tre snubbar #7

Del 7: Tre snubbar tänder eld på skitstor wokpanna och sitter och bara garvar åt "gubben" som har "fullt sjå" med att släcka "skiten".