För oss som inte sa Java: Ava.

Skulle vara svårt att påstå att den här bilden inte ser väldigt 2013 ut. 42-åriga Ava Gardner med sin lover George C. Scott i Rom 1964, under filmandet av John Hustons The Bible: In the Beginning.

Saxat ut Vanity Fairs julinummer.

Koskällan.

Idag blir vi lite glada av den lilla listningen av extramusiker och deras instrument på Life Can Be So Nice på Prinsens Parade-album. 

Fråga oss inte varför, men vi lyssnar för tillfället väldigt mycket på Around the World in a Day-skivan. Vi låtsasmysflumsvävar dagarna i ända till Condition of the Heart.

Någon som är intresserad av att hänga med in i framtiden?

För detta var alltså sanningen. Tyvärr.

There´s a new älskvärd grön magasinsframsida in Town.

Rajrajraj, vad fint det här var då! Får oss att må väldigt, väldigt bra och att känna att jisses, visst har det gjorts massa fina magasinsomslag i år?! Och det är ju det som är något värt i livet när man sen ligger där i sina slutkrämpor, att man i alla fall fick uppleva en hel del tjusiga magasinsomslag.

Grönt är skönt och när vi säger det så minns och tänker vi även på ett annat gammalt älsklingsomslag.
och självklart känns det gammal, gammal stilig Harper's Bazaar.
Men framförallt känns det, som sagt, väldigt, väldigt bra.
Katalogomslagstråkigt kanske du säger.
Gör det bättre själv då, säger vi.

Och du vet väl att vi gillar det mesta med en damfot och en damsko på?
Det finaste som någonsin gjorts är gjort med just dom beståndsdelarna.

Dessutom visar Towntrollen på sin worldwideweb några finfina uppslag.

Andra splitternya numret av nya Londonmagasinet Town. Attans snygg logga har dom också.

Gammalt junk.

Så himla trist att det inte gjordes några snygga och koola saker förr i tiden. Som till exempel typ, 1890, när dom här genomsnittliga svartgulrandiga handskarna i getskinn gjordes (av okänd).

Eller som det här junket från 1936. Ointressanta Schiaperellidesignade mockhandskarna med typiska guldmetallklor. Så osnygga, så ointressanta.

Bilder av Jason "About" Schmidt från T-bloggen.

Punkjunk + West Side Story

Det kom ett punktips på Stefania Malmstens twitter, utställningen Someday All The Adults Will Die: Punk Graphics 1978-1984 på Hayward Gallery i Löndön. Marinerad och kurerad av Johan Kugelberg och Jon Savage. Kul, kul (eller kuk, kuk som det ju heter på punkspråk).
En bra anledning att ta sig till London är ju alltid bra. Pågår 13 september – 4 november.

Utställningen fick oss givetvis att kolla upp boken (Punk: An Aesthetic, utgiven på Rizzola) som tydligen är utgångspunkten för utställningen. Tyvärr har den det fulaste omslaget sedan de ratade skisserna till världens första bok. Och till råga på allt har man inkluderat verk av Banksy. Nej, nej, tack.
Fast vi har säkert fel, vi har ju inte hållit boken med våra egna slemmiga händer. Gissningsvis fantastiskt material inside.

Istället får vi så länge ligga och tänka på, känna på och prata med den mest fantastiska boken vi kan komma på just nu för att vi sent om side fick nys om den, den över ett år gamla West Side Rendevouz med Katsu Naitos bilder på transsexuella och -vestiter som under tidigt nittiotal hängde i Meatpacking District i New York, innan området blev nåt annat.
Porträtten är fantastiska. Och omslagsbilden är ju... ja, fantastisk plusplus.
Good job, nicely done.
Köp den illa kvickt.

Och orkar du inte läsa igenom den länkade listan med  Kugelbergs-100-favvo-DIY-singlar så kan du iallafall unna dig att lyssna på skumma och otippade Dag Vag-låten (!) Dimma. Tjena, tjena, natti, natti.

Ganska Björk.

Och då snackar vi så klart Björk late period style.

Från samma "skit" som förra, alltså en PW-illu från den där boken Tusen+1. 1958 var året som sagt.

Bästa bilderna från Guldbaggegalan!

Okej, om man ser så här fantastisk ut en nästan helt vanlig söndag, varför får vi då inte en ny Juliette Lewis-bild i brevlådan varje dag?

Ja, Joan, vi fattar, det är nåt sorgset och ogreppbart med livet.

Gubbarna, från vänster: han sångaren i Coldplay, Lenny Kravitz och Morrissey.

Det är nåt speciellt med Glenn Close, eller hur? Visste ni förresten att hon är rättviseförmedlingens Lina Thomsgårds "morsa"?! Det hade vi inte en aning om.

Att ha Frantastiskt roligt tillsammans.

Vältränad och glad. Ibland allt som behövs.

Att åka gondol i tårkanalen med Michael och Kirk. I svartvit slowmotion. Ja, vi är lättlurade.

Martin Short, alltid det lilla extra. Och alltid med i våra nästan absoluta favoritfilmer.

Varenda pixel är snodd från Vanity Fair.

Fult och snyggt - vi har hela listan!

Det är bara att välja sida: Antingen Love och deras End of elegance-omslag från just nu, eller Lillian Bassmans eleganta, utropstecken-iga, schwung-iga, bästitest-iga och mittiprick-iga omslag för Junior Bazaar från 1947.

Diabetes, hjärtsjukdomar, cancer, självmord och drogmissbruk är mycket högre bland indianer. Indianer tillhör USA:s underklass, då de är några av landets fattigaste. Dock har designintresset bland indianer alltid varit mycket högt.

Ja, det var verkligen en väldigt färggrann och ståtlig Indian och Indianhäst killarna och tjejerna på Ticket.se hittade. Och kanske, kanske den där "Amerika"-rundresan kan innehålla en och annan besvikelse.

Dessutom kan vi påminna om att indianernas modevecka går av stapeln om knappt vecka. Ses då!

Adolphson & Falk.

Från vänster till höger: Adolphson & Falk.

Lana Del Reys nya- äntligen "remastrad"!

Albumet släpptes idag, men två av låtarna har redan "remastrats"! Vi vet verkligen inte vad man gör när man remastrar, men vi trodde det var sånt man gjorde med 150 år gamla inspelningar med The Beatles och Pink Floyd.

Det är uppenbart att den industri där det händer allra mest just nu är remastringsindustrin.

Fint foto för övrigt. Alltid trevligt när det är välklätt.

Stoppa pressarna! Musik som spelades in för ett par månader sedan har varit superförsvunnen under jättelång tid, men har nu återfunnits!

En musikskatt kunde ha gått förlorad om ingen till slut hade hittat den.

Stoppa Pressarna! Inte tillräckligt bra gitarrsolo funnet!

Ett gitarrsolo som ratades för att det var dåligt har hittats. Om ingen hade hittat det så hade ett helt värdelöst gitarrsolo gått förlorat.

Joan som i Juliet som i Buck

Vi kan inte riktigt sätta tassen på vad det är, men nåt med den här bilden får oss uppenbarligen att placera den på internet.
Året är 1970, platsen är Hotel Danielli i Venedig och föreställer, i förgrunden, Joan Juliet Buck (född 1948). Hon var chefredaktör på franska Vogue mellan 1994–2001. Dessförinnan hade hon samma roll på brittiska Vogue, en tjänst hon tillträdde som 23-åring 1971. Några år tidigare hade hon blott nitton år gammal, börjat som bokkritiker på Glamour.
Och under alla år har hennes essäer synts i The New Yorker, The Los Angeles Times Book Review och Conde Naste Traveler.

Hennes föräldrar hade filmbolag med Peter O'Toole, vilket är anledningen till att man på bilden även ser O'Tooles svärmor och O'Tooles dotters nanny. Året är som sagt 1970, men skulle kunna vara vilket år som helst av de senaste hundra.
Och Joan ser ut som en bättre version av (redan braiga) Marion Cotillard.
This is why we like you.

Ja, vi snodde den av T-rödbloggen. Dom märkte ingenting.

Ny bingohall på Södermalm med bingobrickor framställda av egenhändigt gjord pappersmassa

Lukas och Edvin är två killar som länge känt att det saknats en riktigt bra kvalitetstänkande bingohall på Södermalm. Därför köpte dom 10 hektar skog för att kunna producera egen pappersmassa av vilken dom gör egenhändigt framtagna bingobrickor. Deras egenhändigt producerade brickor är grunden till hela verksamheten. Lokalen är avskalad, för att inte säga tom. Några få stolar finns att sitta på, även dessa framtagna av material från deras skog.
- Dom är original!
Original hur då?
- Den allra första stolen som någonsin gjordes, så som vi tror den såg ut.
Dom har inga ben?
- Nä. Det var nog något som kom långt senare.
Berätta lite om bingohallen.
- Vi gör vår egen pappersmassa.
-Ja, det vet vi. Mer då?
- Av den pappersmassan gör vi sen bingobrickor.
- Ja, men...
- Dom är exakta kopior av världens första bingobricka!
- Oj.
- Det är ganska tunt papper, som originalbrickorna, alltså dom allra första bingobrickorna någonsin, och vi tyckte det var viktigt att behålla den tunna, gamla känslan.
Vad kan man vinna som mest på ett spel?
- Det är inte mycket.
Hur mycket?
- Egentligen inget alls. När den alla första bingohallen uppstod för jättelängesedan, så handlade det inte om att vinna utan att ha kul.
Är det kul då?
- Ganska.
Kommer ni att erbjuda nåt mer?
- Nej, inte direkt. Eller jo, lite längre fram kommer vi även att ha värme i lokalen, fast vi har inte fått okej på att ha öppen eld här än.
Öppen eld?
- Ja, det är originalvärme. Den allra första värmen man fixade för jättelängesedan var öppen eld.
Lycka till då!
- Tack!

Lukas och Edvins bingohall öppnar på Bondegatan nu i helgen. 

Saker som var bättre förr #1: Lite lätt suddiga och disiga svartvita bilder tagna på avstånd föreställandes känt folk

Mmm, en sån där härlig ljusgrå höstdag i Paris när även Hubert de Givenchy och musan Audrey Hepburn känner att det är värsta toppläget att ge sig ut och bara strolla omkring. Har man otur strollar man ner i diket, men om man har tur så kanske man strollar rätt in på en härlig, mysig, varm och gosig bistro där dom serverar gårdagens korv till halva priset!

Plockad rakt upp och ned från fantastiskamänniskorhängerutetillsammans-tumlaren.

Magasinscykler avläses i kaffeannonser

En tidning som vi verkligen saknat sedan den försvann, är så klart svenska ylleversionen av Vanity Fair,  Månadsjournalen. Kul då att se när nu Icon dyker upp som en helrätt version av just Månadsjournalen, så plockar även kaffemärket Classic upp sitt gamla annonsmanér från tidigt nittiotal.
Dock föredrar vi första varianten av kaffequinna.

Samma stylist, samma way of life

Nils "klädd för fritid" Holgersson och Marilyn "Klädd för fritid" Monroe.

Säljes: Vintage gladiatorsandaler

Sommaren är nästan slut, men det är inte därför jag säljer mina vintage gladiatorsandaler.

Anledningen till att jag säljer detta unika objekt är att allt sedan jag införskaffade dom, har dom andra killarna här på kontoret som jag "varit med", alla drabbats av syfilis, eksem, svidande sår, hemoroider, svedd hy, gonorré och diverse allergier!

Gladiatorsandalen är i trevlig allroundmodell med klart modestuk. Skorna har flera spännen som skapar en skön gladiatorkänsla. Skinnet är brunt och kommer med största sannolikhet från ett djur. Jag köpte dom av en stilig trollkarl på e-Bay för några år sedan. Han hade deltagit i en utgrävning av gamla romarriket i ett område runt Borås för ett tjugotal år sedan, och då gjort detta unika (och väl bevarade) fynd.

Givetvis medföljer ett äkthetsintyg när du köper dessa vintage gladiatorsandaler och även ett foto som visar när sandalerna bärs av en äkta romare (som utifrån vad bilden visar, kan sägas verka vara lite arg eller i skojartagen).