Förklara det här om ni kan!

Miss i senaste Ikeakatalogen

Mein Kampf i bokhögen på bordet vid sängen Edland.

Om du är vidskeplig, läs då inte det här!

Här i texten finns flera genvägar till gåvor att få, gåvor värda guld och som kanske kan bytas mot vänskap för livet. Men om du läser den här texten och har någon gång under dagen druckit kaffe, te eller vatten, då är det stor risk att du kommer att dö. I alla fall om du nån gång senaste dygnet tänkt på samlag eller liknande. Har du dessutom jobbat och kanske nån endaste sekund tänkt att du hellre skulle vara ledig, då ska du genast sluta läsa den här texten, för du kan annars drabbas av olycka. Så läs inte nästa ord. Nej. Du läste inte ,va? Titta åt höger. Nu! Försent. Hur gör vi nu? För du får inte titta på skärmen nu eller de närmaste fem minuterna för då kommer du förlora nåt. Kanske jobbet, kanske alla kläder du har på dig, kanske din fina telefon, kanske alla pengar du äger eller nånsin ägt! Titta inte på skärmen, titta inte på skärmen!! Försent. Men om du blundar nu och inte läste de två första orden i den här meningen, då kommer det lösa sig. Kanske. Läste du orden ändå? Fan. Okej... men du har inte upprullade eller rejält uppvikta brallor va? Och inte heller lite oversizat slappt linne eller tröja eller t-shirt eller stram klassisk randig eller rutig skjorta? Jaha? Vanliga normalbrallor, då? Jaha. Kortbrallor? Gladiatorsandaler? Äkta vintagegladiatorsandaler? Randigt, rutigt, prickigt, enfärgat? Aj då. Då blir det nog döden. Synd. Men gör så här: tänk inte på någonting nu de närmsta 20 sekunderna, inte n-å-g-o-n-t-i-n-g, inte killar eller tjejer eller hästar eller andra djur eller Way Out West-helgen eller nästa års Way Out West-helg eller dvd-boxar med tv-serier eller rött vin eller vitt vin eller bag-in-box-rosé eller ljus lager. Inget av det. Inget alls. Nu är tiden ute. Tänkte du på killar och tjejer och hästar och andra djur och Way Out West-helgen och nästa års Way Out West-helg och dvd-boxar med tv-serier och rött vin och vitt vin och bag-in-box-rosé och ljus lager? Fan. Då är det döden. Fan. Döden, alltså.

Mmm! Som i mmmjukt, som i mmmluddigt, som i mmmitt i en dröm!

"Jaha, nu sitter dom där igen och fantasin tryter än en gång och då blir det som vanligt att dom plockar bilder från nåt Photos of the Moment-bildsvep."

Ja, precis så är det.

Så tack Alexandra Catiere för dom fina bilderna du kallade för "Sacré Blur" och som hade landat på T Magazine-bloggen, i ännu ett rep från modeveckan i Paris.

Och ja, bild 2, 3, 4, 5 och 6 tog vi med enbart för sakens skull, bara för att ha en anledning att lägga in bild 1. Bilder som ettan tycker vi om väldigt mycket. Såna är vi.

Säljbluff (och en present)

Idag tidigt på morgonen började det ramla in massa löst folk här på kontoret. Flera kom fram till mig och de andra här på kontoret och frågade "annonsen, gäller det allt här inne alltså?" Jag förstod ingenting. Annons? Vadå? Var? Tydligen, var det nån som satt in en annons på Blocket om att "komplett kontor säljes till lägsta möjliga pris, allt ska bort!"

Nu blev tyvärr, eller tack och lov, beroende på hur man ser på det, inte så mycket sålt: fyra stycken gamla nummer av Amelia och min nu kanske rätt gamla bärbara telefon som ett gäng ungdomar stod och skrattade åt och fick köpa för en tjuga (måste komma ihåg att stänga abonnemanget).

Jo, det är synd att inte mer blev sålt, allt eftersom under dagen kände jag mig sugen på att "börja om", trycka på "noll", "reset".

En annan gång kanske.

Men mitt i allt kom det också en märklig kvinna. Eller dam kanske. Hon stegade fram till mig, stirrade med uppspärrade ögon och sa efter lång stund: "den här är specialgjord till dig. Jag har gjort den själv. Den är gjord av tjock, tjock hud, sådan man har på undersidan av fötterna, jag har målat den svart och skrivit ditt namn på den."

Hon lämnade över en svart portfölj av vad jag bedömde vara "standardsnitt". På den stod det "UFO" med versaler skrivet på ett A4-papper.

Hon satt kvar en stund och förklarade ingående hur hon gjort den och sen bara gick hon. Var den verkligen till mig, var det inte ett missförstånd? UFO? Kunde inte minnas att jag någonsin blivit kallad UFO. Fast det är klart, man glömmer massa saker hela tiden. Och saker rinner av en som vatten på en gås.

Portföljen är ganska fina, men luktar lite gammal sko. Blir perfekt att ha matlådan i.

Följ Pilen!

- Jaha, så dom sa alltså 'följ Pilen'?

- Ja. 'Följ Pilen'.

- Konstigt. Ja, då ska jag väl bara plocka undan här då och släcka ner och så. Stänga butiken helt enkelt. Och du ska alltså hänga med mig hem då alltså?

- Ja.

- Och dom sa alltså 'följ Pilen'?

- Ja.

- Ja ja. Är du allergisk mot nåt? Jag tänkte ifall jag rattar ihop nåt käk.

- Laktos. Laktosintolerant.

- Okej. Bra att veta. Men det blir nog nån korvgrej.

- Det blir bra. Korv är gott.

- Ja. Jag har faktiskt ätit korv dom senaste fjorton dagarna.

- Oj.

- Ja. Det är lite konstigt va?

- Asch. Det är ganska normalt.

- Jaha, då går vi då. Ska vi ligga och så också då eller?

- Jag tror det.

- Jaha. Bara så att man vet.

Sture byter namn

- Hallåååååååååå! Vill bara säga att jag bytt namn!

- Oj, jaha.

- Hullerombuller.

- Va?

- Jag heter Hullerombuller nu.

- Oj.

- Ja, jag är jätteglad! Jättejättejätteglad!

- Jaha, grattis, då.

- Det var en indisk vän som hjälpte mig fylla i alla blanketter och allt blev tydligen rätt ifyllt för alldeles nu nyss kom papper som sa "grattis till ditt nya namn, du heter numera Hullerombuller"!

- hur kom du fram till Hullerombuller?

- Jag vet inte. Jag tror det var nåt jag drömde. Men som sagt, det har blivit mycket flummig musik på sistone och uteslutande väldigt stark indisk mat. Sånt spelar alltid in.

- Jo.

- Oj, nu känner jag att jag måste lägga mig och vila ett slag. Alldeles snurrig. Jag kom upp lite i varv av beskedet tror jag.

- Okej. hej då.

- Hej hej.

Livskamraten i trappen

Jaså, är du här idag igen.

Vem är du som står här i trappen? Väntar du på mig? Varför säger du ingenting? Tittar du så där på mig för att du tycker om mig, för att du villl gifta dig med mig? Eller tycker du inte om mig? Det skulle vara bra för mig att veta.

I vilket fall så är jag på väg till jobbet som du ser.

Blommorna? Jag tänkte göra fint på kontoret. Kanske man blir glad av blomster. Fast jag är lite allergisk, men det ska nog inte vara nån fara.

Står du kvar där när jag kommer från jobbet sen idag? Vill du komma hem till mig då och äta korv? Jag har både ketchup och stark senap.

Jag går nu. Okej? Jag går. Nu. Så äter vi korv hos mig sen när jag jobbat klart.

Vem i h-e?!?!

Okej, jag var bara iväg en kort sväng nu på kvällen och då undrar jag vilken sjuk människa det är som har varit inne i min bostad och lagt en vhs-kopia av Irwin Winklers helt suveräna Nätet från 1995 med Sandra Bullock, Jeremy Northam, Dennis Miller, Diane Baker, Wendy Gazelle, Ken Howard, Ray McKinnon, Daniel Schorr, L. Scott Caldwell, Robert Gossett, Kristina Kroft, Juan Garcia, Tony Perez, Margo Winkler, Gene Kirkwood, Christoper Darga, Charles Winkler, Julia Pearlstein, Rick Snyder, Gerald Berns, Tannis Benedict, Vaughn Armstrong, Wren T. Brown, Lynn Blades, Israel Juarbte, Julia Vera, Lewis Dix Jr., Lili Flanders, Adam Winkler, Brian E. Frankish, Wanda-Lee Evans, David Winkler, Kerry Kilbridge, Roland Gomez, Melvin Thompson, Rich Bracco, Lucy Butler, John Livingston, Cam Brainard, Dennis Richmond, Elaine Corral Kendall, Alfredo López, Thomas Crawford, John Cappon, Barbara Abedi, Kevin Brown, Hope M. Parrish, William Bell, Danny Breen, Andrew Amador och Melissa Bornes på min säng??! Vänligen avlägsna den snarast, då jag inte har någon vhs-spelare.

Sista korven

- Du, titta inte just nu, men det står en karl alldeles bakom dig och stirrar på oss.

- Va? Känner du igen honom?

- Nej, aldrig sett karln.

- Vad tror du han vill?

- Jag vet inte.

- Jag tror han vill ha sista korven.

- Ja, det tror jag med.

- Låtsas inte om honom. När jag är klar med tandpetaren, då tar jag korven och så springer vi allt vi kan.

- Okej.

- Ser du till att få med nåt att dricka också.

- Ja. Och saltet. Jag gillar min korv lite extra salt.

- Ja, det är gott. Fast det är onyttigt.

- Och det är kanske därför det är så gott!

- Det har du nog rätt i.

Jösses!

Alltså kolla in dessa fyra "ufon" som kom till bloggtältet vi hade smällt upp på jazz/bluesfestivalen häromveckan! Tre blåa, en grå. Jättekul, killar. Verkligen kulkul.

Samlagsgruppen

Planen var så klart att ha samlag med dom alla, från vänster till höger: Först trumpetkillen och sist kavajmannen och där emellan "Nicke Strömstedt", koola tjejen, koola tjejens glada mamma, tjejen på posten, killen med skrevet och glasögon med sådan där hinna som skyddar mot solen, t-shirt-mannen med minsta möjliga mängd hals och de två killarna från kön på arbetsförmedlingen.

Men bussen bara körde förbi, trots att jag tryckte på stoppknappen upprepade gånger.

Psst!

- Psst, du Kerstin, det är nån här och fotar. Känner du igen honom?

- Nä.

- Ska du göra "det där" ändå?

- Ja, lika bra.

- Ja, så dricker vi öl och äter inlagd sill med händerna sen. Kanske han har gått då.

Personal saknas!

De nya killarna på kontoret har inte synts till sedan i måndags.

Och här ligger jag och håller på med lite plantering.

Present!

Fick helt utan anledning present av killarna och tjejerna på kontoret idag! En sarkofag var det sa dom och jag ska tydligen testa att jobba därifrån. Känns både kul och spännande. Den är jättefin och det luktar gott av något slags kött i den. Runt omkring den har dom lagt små infoskyltar med kortare texter om mig och även bilder ur mitt liv. Väldigt, väldigt fint.

Vem i helvete?!

Vem i helvete ligger bredvid mig och tittar på Trädgårdsfredag??! Halvvägs in i programmet hade jag inget märkt, men sen sänkte jag blicken en "smula" och såg nere vid "fossingarna"  att jag inte var själv.

Väldigt nära

Lite konstigt att hon, vem hon än var, valde att sätta sig så pass nära, när det var så gott om lediga platser.

Lunchflöjtist fick saker att resa sig!

När jag satt och åt min korvlunch kom det in en främling i matsalen. Han hade skägg och en blå linneskjorta (nästan likadan som jag). Han plockade fram en flöjt och började spela lite drömskt. Och helt otroligt, men när han spelade reste sig penis på mig! Den liksom svävade! Och när han slutade så dunsade penis ner igen! Helt otroligt!

Och sen gick han bara.

Säljes: Äldsta dotterns headset!

Nu säljer vi vår äldsta dotters headset. Varför? Därför. Pris: 7-8 kronor, alternativt någon som pratar "vett" med henne, och får henne att förstå att det inte är okej att på öppen gata prata i headset med sitt..."ryggslut".

Kolla, kolla, kolla!

Jag gick fram till dom och skrek: "Kolla därborta, 30o nakna män i 50-55 års åldern med riktiga "presenter" som är ute och cyklar utan sadlar!!!" Men ingen reagerade.