Man vet att det blev ett långbesök när det under tiden bildats en SITTANDE toakö

Vilja bli

Idag var en riktig kanondag på kontoret, även om det först inte såg ut att bli det!

När jag gick upp i morse var det grått och regnigt och jag kände mig deppig. Åt ingen riktig frukost, värmde gårdagkvällens kaffe i mikron och lunkade sen till kontoret.

Väl där insåg jag att någon tömt min dator på allt. Gjorde väl inte så mycket, fanns mest lite lågupplösta bilder och så på den. Det som retade mig mest var att länken till Arlas receptsida försvann och jag kan inte komma på vilken adressen är. Det fanns mycket bra mattips där.

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag efter det kände mig sporrad att börja blogga. Funderade mest på att lunka hem och gå och lägga mig igen.

Men då bankade det på dörren. Blev först lite rädd, för den som bankade, bankade så hårt. Sen tänkte jag att det nog inte var till mig, men ingen annan gjorde gjorde antydan till att gå och öppna, så jag lunkade mot dörren och öppnade.

När jag öppnar gastar en glansig, färgglad man i en megafon och liksom galensjunger mitt namn och frågar om det är jag. Jag blir först givetvis stum, men efter ett tag får jag fram att ja, det är jag.

Då hör jag ett muller som stegrar och så ser jag 30, 40, 50, ja säkert hundra trumslagare som trummar så deras ögon ser liksom galna ut. Och plötsligt reser sig, eller stegrar den vackraste häst jag någonsin sett! Den glansiga mannen med megafonen galensjunger att hästen är min, att jag får göra vad jag vill med den, bara jag är snäll mot den och att jag aldrig, aldrig, aldrig får står still med den, utan måste lova att bara rusa, rusa, rusa!

Sen ser jag flera hundra drillflickor som ler och skrattar och sprattlar med benen, men deras ögon är liksom galna och dom dansar inte riktigt i takt till ljudet av trummorna som dom galenögda trumslagarna trummar fram.

Den glansiga mannen galenskriker "du är en vinnare!" och slår på mitt huvud med en vacker, hård pinne. Jag känner en underbar känsla rusa genom kroppen, som superstarkt kaffe. Så jag springer in och panikletar efter några öl i kylen för jag känner att allt känns bra och då vill jag vara full, riktigt full. Jag dricker tre öl i rasande fat och jag inser att jag dragit in även hästen i köket och uppe på hästen sitter fortfarande den glansiga mannen och han skriker oupphörligen i megafonen, men jag hör inte vad han skriker, för nu börjar jag bli väldigt berusad och jag tror även den glansiga mannen är berusad, för han skriker baklänges och stirrar på mig med sina galenögon.

Nu ser jag dessutom att drillflickorna är vackra män och att dom nu rör sig i takt till trummorna. Alla mina arbetskamrater applåderar och tjoar och skrattar och skriker "du är kung, du är kung"! Den galenögda mannen med den hårda och vackra pinnen skrattar och hans ögon snurrar runt och liksom brinner. jag tittar djupt in i dom och blir nog otroligt kär. Men just då, när ögonen svider, och hjärtat det brinner, så får jag en gayshock! Kan inte förklara, vill inte förklara, men jag vet att det är en gayshock, för allt stannar av och jag gråter. Gråtandet vill inte sluta för det var den underbaraste arbetsdagen någonsin och allt gick så bra, alla jublade och tyckte om mig. Fast jag inte hade gjort ett dyft! Inte nånting! Bara druckit gammalt kaffe på morgonen och sen kommen till jobbet visade det sig att jag hade vunnit en häst med extra allt!

Och mitt i allt blev jag så arg på den här kusen, den här jävla hästen som fick mig att tro att allt skulle bli bra! Jag hatar djur, natur, bilar, hus och människor.

Och att jag aldrig kommer hitta till den Arlasidan med massa bra matrecept.

Att sitta i skiten

- Ha ha! Jag ska alltså dö nu?

- Ja! Ha ha ha!

- Ha ha! Ja, jag sitter verkligen fast här, ha ha!

- Ha ha, ja! Du kan aldrig ta dig loss, ingen har nånsin lyckats ta sig loss!

- Ha ha! Och ingen har heller aldrig överlevt?!

- Nej, ha ha!

- Det är kört med andra ord?

- Ja! Ha ha!

- Ha ha! Och han där på träbrickan är alltså er hövding?

- Ja. Ha ha!

- Ha ha! Och han ska alltså äta upp mig?!

- Ja. Ha ha!

- Helt otroligt! Ha ha!

- Och sen när han ätit upp hela ditt huvud, då kommer han hacka dig till slamsor med sin spade, ha ha!

- Ha ha!

Step into stor jävla snövall eller rätt ner i snöslask

Kliva rätt in i våren, visst, absolut.

Kate Moss fotad av Peter Lindbergh på omslaget till marsnumret av amerikanska Harper's Bazaar. Design director Elizabeth Hummer, deputy art director Jolie Wernette-Horn.

Konflikt på jobbet

- Men du, vad är det du håller på med?! Hur ser du ut?!

- ...

- Men, du ser ju stel och grå ut, har du suttit här hela helgen? Va? Och vad i hela fridens namn är det du har spökat ut dig i?! Du ser ju inte klok ut!

- Jag har gjort det själv.

- Jo, det syns. Herregud, stickad sjal! Kan du inte klä dig normalt, som oss andra? Ska det behöva vara så svårt?

- Jo. Men jag är besviken och missnöjd.

- Jaha. Vad är det då?

- Tycker inte det är som förr här. Jag får aldrig skriva om sånt jag tycker om.

- Va? Du skriver väl hela tiden?! Och bara om sånt du tycker är roligt. Ibland skulle du faktiskt kunna skriva om nåt vettigt.

- Fast ni säger hela tiden, att "det där är det ingen som vill läsa", "det där blir man inte rik på".

- Men har vi inte rätt då?

- Jo...

- Precis. Det förstår du väl att det inte funka att skriva om massa gamla kärringar som är gifta med presidenter och kungar eller quinnor som gjorde sin första film redan 1963?! Det vet du väl, det ska vara ungt, glatt och läckert!

- Men jag tycker inte det är roligt.

- Nähä. Men du kanske skulle kanske ha en egen blogg då.

- Fast jag tycker det är så trevliga lokaler här.

- Just det. Då kanske man får bjuda till lite ibland.

- Men...

- Inga men nu! Ta och blogga lite om OS nu. Det blir bra ska du se! Hitta på nåt kul.

- Hon Anette i curlinggänget tycker jag är lite lockande och mysig.

- Jaha, det var kanske inte riktig vad jag tänkte mig, men okej då. Bara du går och byter till lite vetiga kläder så... Gå och duscha också. Du kan långa min mantel, jag har en extra inne hos mig. Jag går och sätter på kaffe. Så tar vi och kommer igång nu. Som förr!

- Ja, som förr!

Älgimitatören!

Det är helt otroligt, men min älghuvud-på-väggen-imitation funkar alltid!

Jag satt helt blickstill med min egenhändigt snidade krona på huvudet och kunde i smyg lyssna på vad tjejer pratar om när dom är själva. Och det kan jag säga, det hade jag inte kunnat gissa mig till!

Min söndag:

14:00

Vaknar, riktigt jäkla slut. Går upp och steker några korvar. Ögnar igenom veckans post, oftast inget roligt. Lägger mig igen, somnar om.

16:00

Börjar vakna till. Om jag orkar så kollar jag på lite tv. Om jag inte orkar, somnar jag om igen.

18:00

Steker upp några korvar. Gärna bröd till, ketchup om det finns. Tar på mig nya kläder. Rena, om sådana finnes, annars "bara" nåt snyggt. Kolla på lite tv. Kanske steker jag upp ytterligare nån korv.

21:00

Busringer lite. Mest brukar jag bara skrika. Ibland rabblar jag recept på olika lyckade korvanrättningar.

22:00

Lite småhungrig. Steker oftast upp några korvar. Gärna senap till. Kollar igenom posten en gång till för att se ifall jag missat nåt roligt, vilket jag oftast inte har.

23:00

Går ut en stund på balkongen för att få lite "luft" och för att se om det händer nåt kul, men det brukar vara "ganska" lugnt.

24:00

Knyter mig. Steker gärna upp några korvar att ha vid sängen, då jag brukar vakna ett par gånger under natten, lite småsugen. Somnar och drömmer oftast om oro och döden.

Följ Pilen!

- Jaha, så dom sa alltså 'följ Pilen'?

- Ja. 'Följ Pilen'.

- Konstigt. Ja, då ska jag väl bara plocka undan här då och släcka ner och så. Stänga butiken helt enkelt. Och du ska alltså hänga med mig hem då alltså?

- Ja.

- Och dom sa alltså 'följ Pilen'?

- Ja.

- Ja ja. Är du allergisk mot nåt? Jag tänkte ifall jag rattar ihop nåt käk.

- Laktos. Laktosintolerant.

- Okej. Bra att veta. Men det blir nog nån korvgrej.

- Det blir bra. Korv är gott.

- Ja. Jag har faktiskt ätit korv dom senaste fjorton dagarna.

- Oj.

- Ja. Det är lite konstigt va?

- Asch. Det är ganska normalt.

- Jaha, då går vi då. Ska vi ligga och så också då eller?

- Jag tror det.

- Jaha. Bara så att man vet.