2008 var
Jessica Todd Harpers år om ni frågar oss. Hon fotade med sin kamera så att vi svimmade, jublade och gickuppibryggade, limboade, nakendansade. Vi sa till varandra, "nu kan vi dö".
Liksom.
Det gjorde vi tack och lov inte.
Dog, alltså.
Men vi glömde helt att hålla utkik efter henne. Jessica Todd, alltså.Vi satt där med vårt exemplar av
Interior Exposure (utgiven på Damiani Editore) och var saliga och glömde att tänka på att det kanske skulle komma mera.
Men så häromdan dök hon upp i våra huvuden ("huven"), och vi lunkade iväg och köpte oss ett worldwideweb-modem och besökte hennes
"homepage". Vi såg till vår besvikelse att nån ny bok inte fanns att finna. Dock fanns en mapp med 31 nya bilder. Hon kallade dom
New Work. Hon hade kunnat kalla dom
Hoolabaloo, vi hade älskat dom då också. Inget hade hänt. Förutom att hon blivit "förälder", ett faktum som fyller bilderna till bredden. Men tack Gud för att inget annat hade hänt! Samma bilder. Samma ljus. Samma tystnad. Samma samma.
Maila henne, hennes farsa, morsa, brorsa, syrra och brevbärare och säg att vi vill ha en bok nu.
Alltså
nu.
