Jag kände så klart att något var väldigt, väldigt fel även om jag inte visste vad. Men jag hade varit så sugen på att få träffa människor, att det där lärarjobbet lät ju verkligen toppen! Att träffa människor, att få prata och berätta! Åh, vad sugen jag var, verkligen!
Men som sagt, nåt stod inte rätt till. Jag försökte berätta om stora skepp som for schwooosch över havet än hit och än dit! Och jag försökte peka och visa var vi var nånstans på kartan och jag kunde verkligen inte hitta.
Efter tio minuter var jag ensam igen, folk började droppa av redan efter några minuter.
Synd. En sådan möjlighet, som rann som sand mellan fingrarna.
Ja, ja. Det är nya tag som gäller imorgon.
