A Penn and a (modemagasin tryckt on) paper, två quinns som kränger sina kläder över huvudet för att visa det som finns under and a nice big plate of fish (which is my favorite dish).

Hur snyggt kan det egentligen bli? Just så här snyggt.

Irving Penn för amerikanska Vogue, 1962. Art directors Alexander Liberman och Priscilla Peck.

Allt vi älskar: Skuggor, quinnor, dans (med mera).

En bild som innehåller allt vi älskar: quinnor, skuggor, grått, dans, kjolar, tajta toppar, sol, dans, quinnor, skuggor, sol, skuggor, luft, arkitektur, kjolar, quinnor, dans, dans, dans, quinnor, skuggor, Dan Hylander, skuggor, skymning, morgonluft, tajta toppar, skuggor, quinnor, dans, arkitektur, dans, dans, hopp, bara ben, dans och arkitektur.

Och som vanligt hittade vi bilden i SJ:s underbara livssstilsmagasin som vi just nu inte kommer ihåg vad den heter. Oavsett så är bilden tagen av Imogen Cunningham (1883-1976) (vars bilder i detta nu och fram till nån gång i september kan ses på Kulturhuset i Stockholm). Året var 1929 och quinnorna är inget annat än balletdansare på Mills College ( i Oakland, Kalifornien). 

Madonna av Mondino.

Tillägg från Skeppsholmen: Vi blev faktiskt lite knäckta över hur fantastisk Jean-Baptiste Mondinos gyllene bild på den Gaultier-klädda Madonna från 1990 var in real life i stort format. Vi hade lite glömt. Eller kanske aldrig riktigt fattat.
Vilken fantastisk bild det är.
Fantastisk.

Mindre är mer.

En dag i staden (Paris).

Tack Jak, tack Jill (Johnson).

Nya killen på kontoret kom inrusande och skrek: "Nästa inlägg behöver ingen rubrik!!! Nästa inlägg behöver ingen rubrik!!!"

Och för en gångs skulle hade han ju rätt.

Cate Blanchett i majnumret av kängurulandets version av Harper's Bazaar. Har aldrig sett mer strålande ut. Nej. Bilder av Steven Chee.

Vi som inte gav några nyårslöften.

Vi fortsätter att titta på våra Nick Kamen-bilder.

Nick Kamen i The Face en helt vanlig dag i mars 1985. Styling av Ray "Tårar de la" Petri, foto av Roger "Chapman" Charity.

Ge oss en bild med hatten på huvet, den tajta ljusblå tischan på kroppen och tygblommor som fladdrar i vinden, så skriver vi en text som vi klistrar in på internet!

Klart man egentligen ska ha originalet utgivet på Bulfinch Press 1983, men då vi är så typical us-svaga för bilden som japanska Super Labo valt till omslaget på sin utgåva från 2010, så jpgar vi här fast den istället för originalets omslag.

Oavsett vilken utgåva av Joel Meyerowitz Wild Flowers du väljer så är det en samling strålande citybilder med vidsynt blomstertema. Bilderna är tagna mellan åren 1963–1981. 

Japparnas lite blyga utgåva kan du köpa här. Men du är ju den du är och köper därför så klart originalet som finns till exempel här.

Annars tror vi att Joels mest visade, och väldigt snygga, bild är den här. Fast bäst (och med annan estetisk ram) är väl den här.

Om du heter Mycket och vill ha mer, då får det bli den sjuhundrasidiga och därmed fullsmockade boxen som killarna och tjejerna på Phaidon varit så himla gulliga att skramla ihop till.

Om lockelser i en bild.

Lusten att att ta oss till The Magic Bar och låta oss serveras, nästan äter upp oss. Namnet! Typografin! Det inrutade! Gardinerna! Gråheten! Tomheten! Dammet!

Bilden utgör omslag till Max Ströms nyss utgivna bok med Kenneth Gustavssons fotografier. Oturligt nog dog Kenneth 2009 och kan därför inte följa med dagens AW. 

Det ligger en lortig fågelskrämma i din säng, pappa!

Vi måste säga att vi har svårt att värja oss mot skrället på omslaget till h/v12-numret av spanska Metal.
Man vill kramas. Och sen kanske man vill duscha.

Vi kallar den "Robban Wells, 2012".

Kultursnobbarna kallar den "Chernobyl" (2011).

Oavsett vad du väljer att kalla den, så var det Diana Thaters kamera som sa "klick".

Jag ska måla alla mina modefotografier, lilla morsan.

Inga konstigheter, bara det finaste vi sett sedan vi senast såg något riktigt fint.
Foto av Nikolay "CCCP" Biryukov. Om det är även han som handtrallat så fint med pensel och roller eller om det är ad:n (som vi inte orkar googla), låter vi vara osagt.

Får oss bland annat att minnas ett snyggt rep (var det av Jean Baptiste Mondino?) i amerikanska åttiomodemagasinet Taxi. Men framför allt känns det så klart väldigt Interview, fast en annan tid.

Från novembernumret av ryska Interview. Och apropå både Ryssland och dessa bilders look: Glöm inte att shoppa lite på Bukowskis kommande sälj. Visning fr o m idag.

Förlagan till Cecilia Edefalks En annan rörelse.

Ja, det är sådant man bland annat hittar när man bläddrar igenom sin nästan kompletta samling av tidningen CliC. Det här uppslaget bör väl rimligen vara värt miljonen känner vi spontant. Uppslag från 1988, målning från 1990.

Foto av Eamonn J. McCabe för CliC, den svenska modetidningen som gavs ut mellan 1984–1991.

Roland Trassels fru.

Nä, det är det ju inte. Det är ju Dick "Penis" Avedons gamla snusande musa, China Machado. 

Foto av Daniele+Iango för i-D.

Katla kommer! Och han den andra gubben med fjantiga hatten!

Att vi anser att några av Pet Shop Boys omslag är nåt av det finaste i världen är inget vi försöker dölja.
Suburbia-omslaget är faktiskt den finaste saken i världen. Någonsin. Liksom Love Comes Quickly-omslaget, så klart.

Kul då att kommande PSB-singelns två olika omslag är så fina att samtliga (ja, damerna också) på kontoret gör helikoptern.
Alltså, dom bilderna. Faktiskt det mest fantastiska vi någonsin sett. Trots Neils hattar som vi är rätt trötta på vid det här laget.
Så snyggt att vi köper oss en hel låda av "skiten" och ger oss själva ett exemplar om dagen i julklapp och bockar och bugar. Och gör helikoptern en gång till.

Mark Farrow har gjort svartvitt och form så klart. Vem fotografen är vet vi inte just nu. Men helt klart en riktigt bra mingelfotograf med en riktigt bra bra kamera i sin bärbara, sladdlösa telefon.

Tyvärr är albumet Elysium ingen höjdare. Leaving är enda bra låten jämte A Face Like That, som ekar av så många gamla PSB-låtar (Love Comes Quickly, Paninaro...) att man inte kan annat än klappa händerna och... göra helikoptern. 

Gör om gör rätt, alltid rätt.

1. Dick "Big" Avedons instruktioner till sin retuschör Bob Bishop på en bild av Margot McKendry, 1961. Från Hall of Femmes: Ruth Ansel.

2. Omslag från 1968 med instruktioner på Världens Äldsta Tant, fast här aningen yngre då. Brittiska Nova gavs ut, ifall du sålt pengarna, tappat smöret och helt glömt, mellan 1965-1975. Jeremy Leslie på Magväskkulturbloggen visade för oss.

3. Christer Strömholm, Barcelona 1959. Från annons för Fotografiska Museets pågående utställning.

Let's pretend.

Lite sommar. Lite lugn och ro. Lite lata dagar. Lite lagom exercise. Lite hängmatta. Lite ligga och titta. Och hösten är lite utom synhåll.

Bild av Martine Franch (1976). Another Magazine visade för oss.

Bilder från helgen.

Snyggast: Patti Smith. Tuffast: Captain Seinsible. Finast som "gäng": Nancy Spungen och Sable Starr.

Platsen är CBGB och hon som finns med på samtliga bilder är Bettie Ringma som hängde där "en del" mellan 1976-1979.

I can dream, can't I?

Tänk om det helt plötsligt var fredag eftermiddag och tänk om något magasin huxflux släppte nytt nummer med Courtney på omslaget där allt såg så himla härligt och fint ut och tänk om hon hade hittat läsglasögonen som vi inte visste var vi hade lagt dom och tänk om Taken by Trees släppte en liten singelsskiva som hette Dreams och att den var toppen. Tänk, va. Ja, drömma kan man alltid.

Kul också att jämföra denna bild med föregående inläggs bild. Så nära, så enormt långt ifrån varann.

NollNollFul eller hur fult får det bli?

Alltså, Vanity Fair som är innehavare av titeln finaste omslaget som någonsin gjorts, slår tyvärr nuförtiden rekord efter rekord i fula omslag. Det senaste är sensationellt fult. Nuförtiden skulle man kunna förväxla dom med vilket Filter-omslag som helst. Minns även förra månadens lågbudget-omslag.

Kolsvart oktoberinlägg hetare än juli.

Än en gång Brigitte Niedermair, än en gång CR Fashion Book. Rimliga slitochsläng-kjolar från Altuzarra, Lanvin, Hermes och Bally. Och lite som att titta i The Gentlewoman.