Snoppis i högklackat

Alltså, om morsan nu kommer dragandes med att hon kommer att slänga oss av tåget om vi förhandla oss på smått och fint prydnadsporslin, så kommer vi ända att "unna oss" Shary Boyles Intersects (från 2009).
Ja men gud, alltså, blir det bättre än sisähär?! Nä, det blir det inte. Och det vet även du, morsan, han som kör tåget, hon som klipper biljetterna och kossorna som bara lallar omkring i det gröna, att det inte blir. Så, slutar att larva er.

Och för våran ekonomis skull önskade vi att det var det enda bra hon gjort.
Så är det självfallet inte.
Vi har "shoppat" så mycket av Shary "Shary"Boyles finporslin att vi tappar brallorna.
Och vi gillar det.

"Snoppis" är förresten saxad ur nummer 9 av ganska okejiga Bad Day, ett litet A5-magasin med enfärgstryck (förutom några högblanka fyrfärgssidor med Karl Holmqvist). Rar omslagsbild med silvervitskäggig Glenn O'Brien, med vilken det följer en intervju som (tyvärr) liksom aldrig kommer igång. Och det är inte Glenns fel. Dock får den forne Interview-medarbetaren möjlighet att säga det vi alla känt men kanske inte riktigt förstått:

”Difficult prose is a very modern thing. You know, if you read Nietzsche, it's really pleasurable. If you read Voltaire, you're laughing out loud sometimes, you know? Then you read Artforum, and it's like ’What the hell is this guy talking about?’”

The Little Big Gang Bang

Vi var hemma och älskade med Glenn O'Brien, vilket absolut inte var något vi egentligen varken ville eller någonsin tänkt oss.
Nej, enda anledningar var att vi visste att han efter att vi gjort "det", skulle plocka fram och visa sitt fina exemplar av originalupplagan av Wyndham Lewis' The Old Gang And The New Gang från 1933.
Han gjorde det och det var, more or less, värt det.

Världens finaste #4: Bianca Jagger i Andy Warhol's Interview, januari 1973

Ett nummer som känns väldigt, väldigt bra i kroppen.

Foto av Francesco Scavullo.

Art direction av Glenn O'Brien.