Den lilla växthusboken på prärien.

Många har på senaste tiden ringt hit (och stört oss) och undrat vilken växthusbok dom ska köpa ifall dom bara ska köpa en växthusbok och om den bara får vara på maximalt 32 sidor och då helst i formatet 16x22,5 centimeter. Och så klart offsettryckt.
Det finns så klart många bra alternativ inom den gruppen, men allra, allra bäst är nog ändå förlaget Nieves bok med Philippe Weisbeckers Greenhouse Studies.
Om du är rädd för att handla med kontanter på internet, så har så klart quinnsen på Konst-ig den. Köp nu. Nu. N.U. Nästan försent. Nästan slut.

Triss #1: Skulptöryrket!

Telefonerna har gått varma här senaste dagarna. Det har blivit höst och alla undrar "vad händer, vad är på gång, vad är rätt, vad är hett?!" 

Tur för alla att vi vet att det som verkligen hänger i luften är skulptöryrket. För i dagarna fick vi femtiosjunde numret av AA Files, alltså just det numret som är superutgånget (vi lyckade finna ett lätt hyllslitet exemplar i en boklåda i Los Angeles) av världens mest fantastiska, mest yrselfarmkallande finfina tidning som någonsin gjorts (mer om det en annan dag).

I det numret, det femtiosjunde alltså, finner man, uppdragen över ett helt uppslag, bilden på när skulptrisen Celia Scott hänger med arkitekterna Kenneth Frampton och Léon Krier (som sitter modell). Det är fint och det är kul när människor kan umgås under kombinerat lättsamma och professionella former.

Sen, bara nån dag senare, vad trycks in i vår brevlåda då, om inte splitternya tjockisboken Postmodernism - Style and Subversion 1970–1990 (strålande bok, köp, säger vi) vilken ges ut i samband med utställningen med samma namn som öppnar på V&A vilken dag som helst. Och vad finner vi i den, om inte samma bild på de tre?! If that isn't a tendens, vad är det då?! 

Till råga på allt har vi allt sedan 1984 oavbrutet "glott" på Lionel Richies ABF-kurs/raggarskola-promovideo Hello, i vilken vi kan se Laura Carrington i rollen som Celia Scott, liksom vi kan se den slutliga versionen av Léon-skulpturen.

Allt hänger samman.

Tack och lov.

När konst är bra, då vill man bara spela Hammoud-orgel!

Oj, oj, oj!
Ni undrar vad vi ojar oss över?
Magen? Ballarna? Blåsten som blåser?
Nej.
Vi bokstaverar:
C-a-r-l  H-a-m-m-o-u-d.
Carlho...?
Carl Hammoud. Vår absoluta favvokonstnär som någonsin gått på Valands konsthögskola mellan 1999-2004.
Vi skrattar, vi gråter, vi klär av oss och vi tar på oss supermycket kläder bara för att visa hur mycket vi älskar Carl.
Bättre än så här blir det inte en sån här vecka. Förmodligen inte nästa vecka heller. Förmodligen blir det inte bättre nån endaste gång under det här året.

Har du inget att göra eller har du en del att göra eller har du ganska mycket att göra eller har du supermycket att göra? Oavsett så ska du ta en spårvagn till Göteborg, för där visas hans grejer just nu på Göteborgs Konstmuseum, varenda dag, varenda sekund fram till 21 november. Sen lägger dom ner hans grejer i en låda och skickar hem till honom. Eller dom skickar "skiten" hit, eftersom vi har köpt loss varenda liten tygbit med olja på som Calle gjort.

Kolla in "skiten" på hans homepage, baka en kaka och bjud hem honom.

Va, va, va, är det inte en målning, är det ett fotografi??!! #1

Johan Fowelins förgänglighetsromantiska bild som öppnar senaste upplagan av över femhundra sidor tjocka Livraison.

Ännu ett tjusigt Harper's Bazaar-omslag!

Augustinumret innebar ännu ett lysande omslag på prenumerantupplagan av amerikanska Harper's Bazaar.

Kate Winslet högt upp i luften, fotad av Peter Lindbergh.

Claesson Koivisto Rune – Vad bra det blev!

Under semestern gav vi männen Claesson, Koivisto och Rune fria händer med våra lokaler. Dom hade börjat kännas inte så "mysiga" längre. Vi sa "gör vad ni vill, men det viktiga är att det blir en extremt öppen planlösning och att det känns naturligt och att historiens vingslag låter kaboom, kaboom".

Och gud vilken extremt öppen planlösning dom fick till och vad naturligt det hela kändes och historiens vingslag lät verkligen kaboom, kaboom!

Och dom var så fina i sina nya kläder från Nakkna när dom mötte oss vid dörre...det höga gräset!

Sen var det "ganska" obvious att Claesson och Koivisto opererat sig "rätt" rejält. Men det var inget vi pratade om. Vi kramades och klappade händerna och försökte göra upp eld.

Enda missen var att det längre inte fanns några vägguttag.

Perfekt!

Tjena. Vi är fyra personer som tillsammans utgör ett företag. Vi håller på med allt möjligt. Bland annat har vi köpt en fin modell över nåt slags bostadsområde på Blocket.

När vi skulle bilda företag kom vi fram till att fyra personer var perfekt mängd människor för att bilda ett företag.

Som företag tycker vi mycket om att fotas. Det är ofta som vi vill fota oss själva, ja ibland är det det enda vi gör. Därför har vi köpt en kamera med sån där självutlösare, så att vi alltid är med hela gänget på bilderna.

Enda kruxet har varit är att vi allltid vill ha med kaknästornet på bilderna, för kaknästornet känns lite som företagets femte person (som inte kostar nånting).

Från början var vi fyra andra, fyra ungefär lika långa. Men när vi insåg problemet (att vi alltid ville få med kaknästornet i bild) sparkade vi den fjärde och sökte efter en ny fjärde person. Han eller hon fick vara vem som helst, enda kravet var att han eller hon var väldigt, väldigt kort och nu har vi fått till det så och detta innebär att vi alltid får med kaknästornet på alla våra bilder. Detta är inget som fyran vet om, att han anställdes för att han var väldigt, väldigt kort och inte skymde kaknästornet på bild. Det är ofta, när han, fyran alltså, inte hör, som vi presenterar oss som tre plus en. Men det gör nog inget, han har kul ändå.

Men vi andra har lite roligare.