Vad vi gjort i sommar #2: Gått omkring i naturen, men överallt bara massa bajs

Som här: sånt där finkornigt bajs som någon psykskadad har malt, rostat och sen lagt ut, mitt i naturen, där vi normala gärna rör oss och njuter av livet, om det inte vore för sånt här "skit".

Sjukskriven

Idag var jag hemma från jobbet för att jag kände mig "konstig" i magen.
För att det inte ska bli diskussioner med chefen, huruvuda jag verkligen var sjuk och hade anledning att vara hemma eller inte, så ritade jag av vad som kom ut. Det är en väldigt bra grej, som alla borde göra.

Hingsten

Nu har jag precis skrivit det allra sista på mina memoarer. Visst var det lite jobbigt och tråkigt, men det känns skönt, ja, att ha det gjort, liksom.

Synd att det inte händer så mycket i den. Äter lite, sover en hel del, jobbar så klart, gör lite annat diverse. Tittar rätt mycket på tv. Går på stan ibland. Äter korv. Sysslar med mig själv.

Hingsten ska den heta förresten. Tror det är en bra titel på boken, för att knyta kontakter, träffa folk. Ska bli kul, så klart.

Att ta plats

En av den nya tjejerna här på kontoret har jag lite svårt för, hon vill gärna ta plats, så att säga. Som idag, då satt hon hela dagen och sa "nä, nu kommer jag att kräkas, det känner jag, nu kommer det". Framför sig hade hon ställt en bunke och fortsatte att oja sig hela dan om hur mycket kräk det var på väg.

Men inte kom det nåt. Tack och lov, får man väl säga.

"Nä, nu får ni backa allihopa , för nu kommer det känner jag, en kaskad".

Hoppas hon blir hemma imorgon. Kräksjuk.

Länge leve fotgängarna, länge leve Alex Chilton

Jaha, det var väl onödigt att han skulle gå och dö, Alex Chilton. Hjärtat sa crash, boom, bang häromdan. Synd, som sagt, för om någon nån gång skulle be oss att lista våra fem, nej, sex bästa låtar någonsin så skulle det visa sig att alla sex var skrivna av Alex Chilton! Alex Chilton är bäst i test. Alltid. Hela tiden. Men nu är han även död. Alltid. Hela tiden.

Vi glömmer det nu och tänker på det nonstop nu när vi lyssnar på världens bästa Stroke It Noel, världens bästa Kanga Roo, världens bästa Holocaust, världens bästa Thirteen, världens bästa Big Black Car och sist men definitivt inte minst, världens allra bästa och allra tuffaste, Hey Little Child.

Bloggens första dödsoffer

Nu har bloggen tyvärr fått uppleva sitt första dödsoffer.

Det var den nya killen som när han häromdagen (lite så där inställsamt) skulle göra dubbel espresso till hela gänget, fastnade och sögs ner i den enorma kaffekvarnen som vi köpt loss från ett storkök i Florens.

Flera som befann sig i närheten när det hände säger att "det såg helt sjukt ut".

Tur i oturen var att killen som nu är död inte var ansvarig för någon av de tyngre avdelningarna här på bloggen, utan han hade hand om sektionerna "hjusdjur" och "faktafel i gårdagens blogginlägg".

Nu har det tyvärr börjat pratas om bloggdöden här på kontoret. Utöver dödsfallet så är det tre stycken i gänget som ligger hemma och är "skitsjuka". Gissar att vi har anledning att återkomma till ämnet.

Varför tar listan aldrig slut?!

Hela kontoret ligger avsvimmat av lycka då vi alldeles nyss insåg att det "bara" var tio platser kvar på den där jävla listan som går och går men aldrig kommer till dörren.

Måndagsskoj!

Alltså, en sån här grå dag är det lätt att hålla sig för skratt. Men jag verkligen avskyr att vara deppig, så jag brukar då göra vad jag kan för att inte vara deppig.

En grej som jag då ofta gör är att jag tar på mig min polkarandiga skjorta, målar mig polka i ansiktet och över hela kroppen och ställer mig i det polkamönstrade sovrummet och så säger jag till min kille att han får leta efter mig och om han hittar mig så får han äta upp mig.

Till saken hör att han är helt psykiskt sjuktokig i polka så det blir ganska mycket ligga en sån här dag.

Så lätt blir en skitmåndag en en helt okej måndag.

Mad Man

- Nu ska ni göra så här, att ni tittar intensivt på pennan jag håller här. Om det är så att ni efter ett tag upplever att allt här i rummet är pixligt, alltså väggarna, jag, min vattenflaska på golvet, ja till och med pennan jag håller i handen. Om ni upplever att allt är det men att Susan Sarandon-affischen jag har hängt upp på väggen här bakom mig är superskarp eller som vi fackmän säger, super sharp, ja då är det tecken på att ni har jätteproblem och en äcklig sjukdom som bara jag kan bota med en unik metod.

Så stirra på pennan nu och sen om ni upplever det som jag beskrev så kan ni få mitt kontonummer så ska jag nog kunna hjälpa er.

Själv är bäste doktor!

Det här är ett jättebra knep som hjälpt mig många gånger!

Om du är trög i magen, lägg då en stor, stor lax på magen. Efter ett tag lossnar det.