Här följer en komplett lista över samtliga våra idoler och länkar till alldeles sprillans nya små mini-intervjuer med dom:

Marissa Bourke.

Frågor som följs av svar.

Det gamla socialist-omslaget, så snyggt att man får spring i benen!

Snyggaste någonsin. Kopiatorkörda och klamrade omslaget till våren 1984-numret av The New Socialist. Om du springer ditt snabbaste hit, så kan du få känna på den. Den matta, sträva ytan, alltså.

Äntligen ett vettigt inlägg om polska filmtidningar!

Och då snackar vi det finaste vi sett sedan vi senast såg ett snyggt polskt filmmagasin. "Skiten" heter Polish Film Polonais och dessa uppslag (och omslaget) är daterade mellan 1979–1981. Vi har massa fler uppslag att visa (vi har lyckats komma över 14 nummer av "skiten" och alla är tryckta på papper så tjockt att lika många granar har fått sätta livet till), men det får bli en annan dag, vi har faktiskt annat att göra än att ta kort på gamla polska filmtidningar. Men ta på dig dina skönaste sockor och njut av dessa så länge. Du lär inte hitta dom i "farsans" garderob (eftersom samtliga nummer har en snygg polsk tjej på omslaget), så vill du lukta på "skiten" så får det bli till att pallra sig hit, vare sig du vill eller inte.

Ett litet typografiskt mästerverk i CD-erans soptunna.

Madonna & Fabien Baron, Erotica, 1992.

Favoritpar där mannen klätt ut sig till Eric Clapton #1: Terry och Tricia Jones.

Alltså mannen som skapade i-D, en av tidernas mest fantastiska magasin. Och han styr skeppet fortfarande efter typ 32 år (numera tillsammans med älskade frun). Innan dess gjorde han fantastiska grejer med brittiska Vogue under några år (innan han fick nog när dom inte fattade hur briljant hans omslagsidé till jubileumsnumret var).
Och mitt i allt gjorde han bland annat ett av våra favvoskivomslag.

När bilden togs för It's Nice Thats sjunde nummer från i fjol skulle han precis springa iväg på den årliga Eric Clapton-festen.
Matt Jones gav och tog bilden.

Och du vet att om du bara ska köpa en bok i kväll, så får det inte bli någon annan än den stora fina Terry Jones-boken Catching The Moment utgiven på Booth Clibborn Editions 1997.

Triss #2: Samma, samma, samma.

Du vet så klart att din mamma jobbar här och hon sa till oss att dunka ihop en jpg med det snyggaste magasinomslag som någonsin gjorts, en bild på den snyggaste lilla presidentskan i hela världen (delvis utklädd till nyss nämnda omslag i randigt och prickigt och de enda behövliga färgerna) samt en logga för valfritt företag inom logistik.
Du vet att din mammas röst liksom mullrar och att man gör som hon säger.

Från hållet som inte är höger: Harper´s Bazaar från juni 1951 med foto av Dickelidong Avedon. Michelle (än en gång; those eyes, that mouth, those allt annat när dom läser och ler och ser att vi nästan stavat vårt namn rätt på kortet vi bifogat)  häromdan när hon öppnar paketet vi skickade till henne med våra härligaste dofter. Och slutligen, eller redan i mittenbilden såklart, Fed(up)Ex-loggan ritad av Lindon Leader back in 1994. 

Formgubberockad (och ett väldans snyggt omslag)

Amerikanska Harper's Bazaar har fått ny art director, Robin Derrick, som närmast kommer från brittiska Vogue. Hans premiärnummer är marsnumret och det skulle vara osant att påstå att (prenumerationsupplagan) av det Gwyneth Paltrow-prydda omslaget inte är toppenfint. För det är det ju verkligen.

Två andra art director-vandringar (den nya stadsvandringen) vi ser fram emot den närmsta tiden: Amerikanska GQs formdirektör Thomas Alberty går till New York Magazine, vars formdirektör Chris Dixon går till går till Vanity Fair. Kan bli hur kul eller jobbigt som helst.

Från arkivet: Högerklicka'n klämtar hallå!

Ah! Vackrare kan inget vara än originalupplagan av svenska utgåvan av Hemingways Klockan klämtar för dig.
Hela kontorsgänget tar som en liten vissångare, älskar som en liten vissångare, värker som en liten vissångare och bryter ihop som en liten vissångare.

Engelska originalet utkom 1940, första svenska upplagan året därpå. Denna utgåva är från 1942, så vi slår till med att detta är andra tryckningen av första utgåvan.  Och visst är det ett vävomslag och visst är texten nersänkt som bara den! Och visst har vi den som kudde. Och visst ställer vi våra allra mest doftande doftljus på den. Vem som gjort formen talas det tyst om. Albert & Herbert Bonnier gav i alla fall ut "skiten".

The Little Big Gang Bang

Vi var hemma och älskade med Glenn O'Brien, vilket absolut inte var något vi egentligen varken ville eller någonsin tänkt oss.
Nej, enda anledningar var att vi visste att han efter att vi gjort "det", skulle plocka fram och visa sitt fina exemplar av originalupplagan av Wyndham Lewis' The Old Gang And The New Gang från 1933.
Han gjorde det och det var, more or less, värt det.

Aah!

Och det var här det började, när vi såg omslaget till majnumret av Vogue China. Mmmm... Vilka färger! Vilka minnen av förr! Vilken typografi som vi inte förstår nåt av! Finare än så här blir det inte med färg av mjölkpastelligt läppstift över ett helt omslag.

Dom enda magasinomslagen du behöver: Vogue Beauty China!

När det är snyggt i Kina, då jäklar är det tjingtjong-snyggt. Omslag snygga som gamla Bazaar-omslag körda genom framtidsraketen!

Och det glädjer oss att vi inte fattar ett ord.

Bonusmaterial: Torrt, fnasigt, grovt papper!

- Gud, i år slog vi rekord i vårt "gillande" till gulnat papp och lika gulnad kartong!

- Ja, i år slog vi verkligen rekord!

- Som om vi var en gammal, gammal gubbe i en gammal, gammal illustration i ett jättesupergammalt nummer av Monocle.

- Det är ju det finaste som finns. Gulnat papp och gulnad kartong, alltså.

- Ja, det är ju det.

- Ingen lack så långt "röva" når!

- Inte mycket att göra åt det.

- Vi gör inget åt det.

- Nä, vi fortsätter med det.
- Det är väldigt fina saker du lagt upp där prydligt och fint.
- Ska jag lägga upp dig lika prydligt och fint?
- Ja, gärna!

- Ska vi älska lite på gulnat papp och gulnad kartong?

- ja, det gör vi.

- Av med sockorna.

- Sockorna av.

- Kom.

Multimedialistan 2010, plats 25: Hall of Femmes-böckerna!

25. Hall of Femmes: Ruth Ansel, Lillian Bassman och Carin Goldberg (En serie böcker)

- Jaha, det är var just snyggt. Hall of Femmes-böckerna...
- Vad då?
- Ni är inte så lite jäviga där.
- Men vi är även kålsupare, fulgubbar och allmänt rajtantajtan, så vi tycker att det inte är mer än rätt att dom ligger här på listan.
- Varför?
- Därför att dom mumsar fram massa fantastiska grafiska och fotografiska arbeten från tre fantastiska quinnor (Lillian Bassman, Carin Goldberg och Ruth Ansel). Och får vi bara plocka tre av arbeterna som visas, så säger vi tjusiga siluettquinnan på hotellrummet-bilden (Bassman), The History of the Blues-omslaget (Goldberg) och The reflecting Eye-uppslaget (Ansel).
- Jaha. Mer då?
- Böckerna i sig är så jäsikens fina. Högsmala. Vältypade. Fina pappersval. Sköna i handen, sköna i sängen och sköna i skogen. Och dom har dessutom fått oss att förstå att Jost Hochuli faktiskt är bäst i världen.
- Jaha.
- Jaha? Vadå 'jaha'? Är du apa?
- Vet inte.
- Men om jag säger att det är skitmånga snygga tjejer som varit med och gjort böckerna, vad säger du då?
- Oj. Hur många då?
- Jättemånga. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7... ja, fler än jag kan räkna så här på rak arm.
- Jäkla!
- Just det.
- Man vill ha mer, liksom!
- Det kommer, det kommer, gubbe.
- Nu känns det bra.
- Såklart.

Finns att köpa typ överallt. Framtagna av Hjärta Smärta. Utgivna av Oyster Press. 

Varför vi läser Vogue

För att Kate sitter på en pall på omslaget och för att vi skulle vilja.

För att Moschino har en annons som innehåller randigt och som känns ganska "grafisk" och för att vi skulle vilja.

För att Calvin Klein hittade färgerna vitt och svart och en quinna som var svart och vit och som, turligt nog hade klätt sig svart och vitt och för att vi skulle vilja.

För att Celine annonserar fint med fyra bilder, upplagda på rad med lagom mellanrum, föreställande en svart och vit quinna som turligt nog hade klätt sig i färgerna svart och vitt nästan hela vägen och för att vi skulle vilja.

För att Bruce Weber har hittat ännu ett fint cowboypar med Moncler-jackor och för att vi skulle vilja.

För att man uppe i ett hörn kan hitta tre Felicity Brown-klänningar/-utstyrslar så finfina att vi vill lotta "hela skiten" till alla världens quinnor och sen tillbringa alla resterande dagar tillsammans med alla världens quinnor som fått sig ett gäng Felicity Brown-utstyrslar tillldelade och för att vi skulle vilja.

För att Kate Moss såklart ser strålande ut på massa sidor (tillsammans med behövlig ny typografisk giv för tidningen) och för att vi skulle vilja.

För att en genomsnittlig man byggt en fin "båt"av en gammal kortlek och för att vi skulle vilja.

För att några gamla, småttiga Armanibilder från en tid för längelängesedan, längesedan och inte så längesedan, på kanten av en sida får en att tappa fokus, balans och normalt vett och sen får en att inse att Armani är bäst, ingen protest.

Allt saxat ur septembernumret av brittiska Vogue. Borta från tidningshyllorna vilken dag som helst.

På den tiden när man hade Dieter Rams-artiklar i Arena

Det var på den tiden när man inte snörade sina skor själv, utan hade en slav som hjälpte en med det.

Detta är verkligen vår allra, allra mest superälskade Dieter Rams-artikel! Vi lovar, promise, promise!

Har man så här välformulerade magasinsrubriker och fina spreads av Neville Brody, ja, då känns det ju skönt både här och där fast man bara ha strumpor av enklare sort och inget annat på sig!

Sluskat ur femte numret av brittiska Arena, som damp ner en sån där, du vet, mulen höstdag när man känner sig lite sexig och "free". Och året när det kändes så var 1987.

Världens finaste #8: The Times, måndag 5 juli 2010

Take a look at it now. There's just an empty space. Inte. Nä, för det är den finaste dagstidningssida vi någonsin sett i våra liv någonsin. En öppning för en 12-sidig specialare för deras "Letters to the Editor"-sektion. Okej, titta igen. Gråt. Klappa händerna. Ta av dig skorna. Ta av dig byxorna. Klappa händerna igen. Märker du? Forfarande den snyggaste dagstidningssida som någonsin gjorts! Tack. Nu kan vi börja om våra liv. Allihopa. På en gång.

Zimbabwianska MDC-anhängare fick hjälp av reklambyrå!

Den till Zimbabwe nyligen återvändna Roy Bennett (efter tre års landsflykt till följd av att ha anklagats för ha planerat mörda president Mugabe) har suttit häktad sedan i fredags. Mot detta har det givetvis förts livliga prostester och demonstrationer av anhängare till MDC (Movement for Democratic Change). Dock har man inte lyckats föra fram sitt budskap fullt så kraftfullt som man önskat.

Därför tog man ganska omgående kontakt med en reklambyrå för att få "fart" på protesterna. 

Om man tidigare hade slarvigt, luddigt och "tjing tjong-igt" skrivna plakat fick man nu istället, med byråns hjälp, plakat som utstrålade tydlighet, enkelhet, renhet och elegans! 

Allt material är framtaget på pappersgrossisten Map Sveriges tjusiga Invercote Duo 770 g och som typsnitt valde man Akzidenz Grotesk.

Roy "Tony" Bennett sitter tyvärr fortfarande häktad.

In kommer, in kommer, in kommer Tidernas Snyggast Layoutade Tidningssidor! Och dom vill dig väl!

Ja, det blev ett jäkla liv här igår kväll när Sveriges får helt plötsligt helt utan varning gick ut med vilket som var Världens Näst Vackraste Objekt. För att göra en lång historia kort så uppstod handgemäng och grupperingar och vi kan härmed presentera den lilla grupperingen "kött-isarna (dom om våren)" som vecka efter vecka, kommer att presentera Världens Vackraste Tidningsuppslag! Ja, herre min gud!

Och här kommer då numero uno, ettan , zero, zero, Kina, Kina, tjing, tjing, tjong:

1 mars, 1968-numret av Life! Och vi pratar omslaget och vi pratar det fantastiska 9-sidiga Georgia O´Keeffe-reportaget! 

Vilka Bilder av John Loengard (bilder som plockades upp av modevärlden ganska hårt i början av nittiotalet)! Vilken Konstnärinna! Vilken Stil! Vilken Layout! Vilken Typografi! 

Ja, jisses, det är så fantastiskt snyggt, vackert, fint och fulländat att om man är "lite" tokig, så behöver man inget annat (utöver kaffebryggare, en skön hudlotion och Åhlénskort) i sitt lilla liv.

Och ingenstans i tidningen står det vem som "ligger bakom" formgivningen! Synd om den art directorn, tråkigt för oss.

Är du sugen på att stödja en Georgia O´Keeffe-revival, så går det bra att sätta in pengar på valfritt pg-konto.

Multimedialistan: Det bästa från 2008, plats 30-21!

30. Far och dotter Coppola ligger i det sköna gräset (Annons,  Louis Vuitton)

Aah! Förutom att det lite känns som att pappsen sitter i rullstol så är allt så underbart! Samtalet! Färgerna! Sofias perfekt veckade shorts! Silverskägg! De nästan bärbara möblerna! En väska med böcker som är bra att ha med sig när man ska ut och lägga sig i gräset i Buenos Aires en alldeles vanlig, underbar, tidig kväll som vi fått till låns av Herren Jesus!  Och ja, jag blir lite sugen på henne där hon ligger och ha det sådär alldeles skönt. Hel och ren. Ett stort tack till killarna och tjejerna på "Vittan".

29. Alden Tyrell featuring Fred Ventura: Memories (State of Art Remix) (Singel, Moustache Records)

Mmm, detta är fint. Så fint att han skickar med den hjärtliga texten på handskriven, stencilerad A4. Lite dans, lite tårar för det lilla hemmagalleriet, lite pink champagne.

28. Daniele Baldelli: Cosmic-The Original (Blandskiva och bok, Mediane), Cosmic Disco?! Cosmic Rock (Blandskiva, Eskimo Recordings) 

Det ska alltid, då som nu, vara en tossig, glad italienare för att det ska bli det lilla extra. Om tidigare listade blandskivan Sleepwalk mosade festen så får dessa skivor festen att vara ända till påska. Fem låtar ingen ska behöva leva utan: Fra Lippo Lippi: Say something (i Baldellis tappning), Romantics: A Night Like This, Tony Espositos: Pagaia, Chris Hinze: African Rapness och Translator: Break Down Barriers (återigen; i Baldellis tappning). Många försöker göra samma danstårta som "Balle" gjorde för mer än 25 år sedan, men vad dom får ihop är i jämförelse knäckebröd.

27. Tiffany Godoy: Style Deficit Disorder (Bok, Chronicle Books)

Om Tokyos gatumodescen (Harajuku?) och, nä, jag har verkligen inte full koll, men nevermind. För det är typografin det handlar om, det är därför du ska ha den här boken. Det är oj, oj, oj, det är skoj, skoj, skoj, det är pill, pill, pill och framför allt fint... nej, snyggt, nej...läckert, läckert, läckert (tack för att jag fick låna det ordet)! Very well done, Tomoyuki Yonezu.

26. Marion Bataille: ABC3D (popupbok, Roaring Brook Press)

Du har ett alfabet. Det hoppar upp. Det är roligt, det är smart. Det är ganska stort. Se kalaset här.

25. Gemma Solana & Antonio Boneu: Uncredited. Graphic Design & Opening Titles In Movies (Bok, Indexbooks)

Allt det fina man ser långt, lång innan dom spelar sången som dom spelar när filmen är slut.

24. A Mountain Of One: Ride (Fontän Rework) (Låt, 10 Worlds), Fontän: Early Morning (Sun Up Rework By A Mountain Of One) (Låt, Information)

Aah, dom gör om varandras låtar och då blir det så där skönt som det bara kan bli med en tvål från Dove.

23. Grace Jones: William´s Blood (Electric Dub) (Singel, Wall Of Sound)

Växer som ost i munnen! Och du vill ha den där hela dan, hela kvällen! Och du låter den vara där fast dina vänner säger, "men du,du kan inte ha den där osten i munnen hela tiden!" Men det kan du. Bättre än albumversionen.

22. Bob Colacello: Out (Bok, Edition 7L)

Oj, vad svårt att sälja in det här bokprojektet. Mannen som för Andy Warhols´s Interviews räkning dokumenterade New Yorks uteliv under sjuttio-åttiotalet, tänker att man kanske skulle ge ut det hela i bokform. Visst, absolut. New York är lamt, Bianca Jagger är ful, snygga kändisar med saker i kroppen, på natten är inte kul på bild. En annan gång kanske.

21. Peter Beard (Bok, Taschen)

Jag är man, jag är snygg, jag mår bra när jag har nakna giraffer, lejon och kvinnor omkring mig och jag hänger lös med Jackie och jag är manisk konstnär. Två fantastiskt vackra böcker i kassett som till och med luktar utöver det vanliga. Släpptes ursprungligen i överdimensionerad storlek med tillhörande bord (tjena!). Den här gången är allt lite rimligare. Lägg ett lejon ute i trädgården, en heldlös mängd urklippta bilder från glossy magasin runt lejonet och ramar in allt med dina finaste stenar, och vips så har du gjort en Peter Beard. Fast lite sämre, tyvärr. Och den dagen ens dagböcker ser ut som farbror Skäggs ska man antingen bli orolig eller lyckogråta.

Fortsättning förföljer...

Schweizerlycka!

The Rise & Fall Of Andreas Vollenweider #1.

Allt det goda i livet:

Andreas Vollenweider

The Face

Fin typografi

Finfin layout

David Toop

Krulligt hår

Hippiehalsduk