Aldrig mera twittra.

Jag försöker hålla på med den här nya populära twittergrejen så gott jag kan, men det går väl i ärlighetens namn inget vidare. Och idag kom han den nye lite barske killen här på kontoret bort till mig, och jag såg hur han liksom nästan kokade och så sa han "om du försöker twittra med 141 tecken en gång till så kommer jag att döda dig med mitt värsta karateslag".
Jag bajsade på mig.

Föredrag + begravning

I fredags var jag och höll föredrag på ett vuxengymnasium (som stänger ner för gott nästa vecka på grund av alldeles för litet studentantal under flera år) om hur man optimerar sökträffar för sitt företag på internet (vilket jag faktiskt inte vet något om överhuvudtaget, men dom betalade 300 kronor vilket var precis vad jag behövde). Det gick nog ganska bra, flera personer satt kvar tiden ut.

Det som dock kändes ganska "sjukt" var att man bad mig att även hålla i en begravning. Samtidigt! Där på vuxengymnasiet! Det var tydligen nån "helsjuk" lärare som gått bort superhastigt och som skulle begravas på plats, på studs.
Det hela gick dock ganska bra, googlade lite om vad som kan hända i livet "sen" och "babblade" på rätt friskt.
Dom betalade dessutom hundra spänn extra. Dom var ganska nöjda, verkade det som.

Mr. Finger

- Hörrö, va fasen håller du på med? Vårt möte började för en kvart sen, ju.
- Ja, jag vet, förlåt. Fastnade i köer.
- Sicken skit att bara strunta i vårt möte så där, alltså!
- Jo, förlåt, men det var inget jag rådde över.
- Du ser mitt finger, va? Du vet vilket finger det är, va?
- Eh, nä, eller jo, pekfingret?
- Dödens Finger.
- Jaha, oj!
- Dödens Finger alltså. Och nu visar jag dig det. Du förstår, va?
- Nä... Du är arg, kanske?
- Du ska dö.
- Dö?
- Dödens Finger dödar.
- För att jag är lite sen?
- Kanske. Man vet inte riktigt varför Dödens Finger dödar.
- Nu ångrar du lite att du var sen, va?
- Fast det här är väl lite knäppt ändå, va?
- Säg det till Dödens Finger.
- Jag kan inte prata med ett finger, det förstår du väl.
- Man får själv välja var Dödens Finger ska döda: i örat, i ögat, näsan, rätt in i magen eller "där bak".
- Jag måste dö, alltså?
- Ja.
- Då väljer jag nog ändå "där bak".
- Okej.
- Du kan få äta min sista potatis först om du vill, jag är mätt.
- Nej tack, det är bra.
- Okej. Då tar vi det nu då så det är gjort.

Familjen tar över bloggen

- Hej, hej, hej! Vi ska sköta om den här sidan ett tag nu.

- Skjuta om!

- Ha, ha!

- Ja, i all fall, det är jag som är mamma här och det är mina barn det här. Ettan, Tvåan och Trean.

- En riktig familj är vi.

- Men var är pappa kanske man undra...?

- Ja, vad kan ha hänt med honom...den stackarn.

- Nog om pappsen nu. Vi ska i alla fall se till att det blir kul här på denna här sidan. Till slut.

- Det ska bli drag här!

- Som en riktig skit från "röva"!

- Fast inte utan allvarets botten.

- En fest!

- Fast inte utan allvarets botten.

- Ska bli skjuta av.

- Och gratis röka till alla!

- Visst, men inte utan allvarets botten.

- Och mycket skjuta av! Skjutjärnsjournalistik.

- Jajamensan.

- Då laddar vi och kör då.

- "This will hurt".

- Ha ha!

- Håll i hatten!

- Allvar.

- Trygghet.

- Sanning.

- Fruntimmer.

- ...och jävelskap.

Do Worry,

Don´t Be Happy.