Vi som inte sa nej tack till toppmagasin som satte Alice "Mariah" Carey på omslaget och gjorde det så snyggt att man klappade händerna trots att dom var helt förlamade av extasen.

Nummer tre av andra volymen.

Madonna av Mondino.

Tillägg från Skeppsholmen: Vi blev faktiskt lite knäckta över hur fantastisk Jean-Baptiste Mondinos gyllene bild på den Gaultier-klädda Madonna från 1990 var in real life i stort format. Vi hade lite glömt. Eller kanske aldrig riktigt fattat.
Vilken fantastisk bild det är.
Fantastisk.

Det gamla socialist-omslaget, så snyggt att man får spring i benen!

Snyggaste någonsin. Kopiatorkörda och klamrade omslaget till våren 1984-numret av The New Socialist. Om du springer ditt snabbaste hit, så kan du få känna på den. Den matta, sträva ytan, alltså.

Hejaklack #1.

Det är högst troligt att detta är andra gången vi klistrar in denna jpg på Alberto Guardianis läppstiftsklackis. Inte konstigt om man säger så.

Tre år gamla har dom hunnit bli, ifall du undrade.

Äntligen ett vettigt inlägg om polska filmtidningar!

Och då snackar vi det finaste vi sett sedan vi senast såg ett snyggt polskt filmmagasin. "Skiten" heter Polish Film Polonais och dessa uppslag (och omslaget) är daterade mellan 1979–1981. Vi har massa fler uppslag att visa (vi har lyckats komma över 14 nummer av "skiten" och alla är tryckta på papper så tjockt att lika många granar har fått sätta livet till), men det får bli en annan dag, vi har faktiskt annat att göra än att ta kort på gamla polska filmtidningar. Men ta på dig dina skönaste sockor och njut av dessa så länge. Du lär inte hitta dom i "farsans" garderob (eftersom samtliga nummer har en snygg polsk tjej på omslaget), så vill du lukta på "skiten" så får det bli till att pallra sig hit, vare sig du vill eller inte.

Buffalo gal.

"Madonna was a big Buffalo fan and was seen jogging in Hyde Park sporting a Buffalo T-shirt. There were only 20 of these T-shirts made and to this day I still don’t know how she got hold of it. I think she must have literally got it off the back of Nick Kamen! She produced a hit song for him, and they surely spent some late nights in the studio together."

Sagt av fotografen Jamie Morgan, mannen som stod bakom hela den fotografiska delen av Buffalo-grejen i London på åttiotalet.
Skulle vi summera ner meningen med vårt liv så här långt i tio punkter så skulle The Face+Arena+Buffalo+London+Neville Brody+Ray Petri+Jamie Morgan vara en av dom.

Bild högerklickad från CR Fashion Book. 
Jamie hälsar att han finns hemma hela dan ifall du känner för att droppa förbi. Möjligen försvinner han ner i tvättstugan en kort sväng, men då är det bara att vänta så kommer han strax. Under tiden kan du läsa intervjun hos CR-folket.

Katla kommer! Och han den andra gubben med fjantiga hatten!

Att vi anser att några av Pet Shop Boys omslag är nåt av det finaste i världen är inget vi försöker dölja.
Suburbia-omslaget är faktiskt den finaste saken i världen. Någonsin. Liksom Love Comes Quickly-omslaget, så klart.

Kul då att kommande PSB-singelns två olika omslag är så fina att samtliga (ja, damerna också) på kontoret gör helikoptern.
Alltså, dom bilderna. Faktiskt det mest fantastiska vi någonsin sett. Trots Neils hattar som vi är rätt trötta på vid det här laget.
Så snyggt att vi köper oss en hel låda av "skiten" och ger oss själva ett exemplar om dagen i julklapp och bockar och bugar. Och gör helikoptern en gång till.

Mark Farrow har gjort svartvitt och form så klart. Vem fotografen är vet vi inte just nu. Men helt klart en riktigt bra mingelfotograf med en riktigt bra bra kamera i sin bärbara, sladdlösa telefon.

Tyvärr är albumet Elysium ingen höjdare. Leaving är enda bra låten jämte A Face Like That, som ekar av så många gamla PSB-låtar (Love Comes Quickly, Paninaro...) att man inte kan annat än klappa händerna och... göra helikoptern. 

Den andra foten.

Finaste och mest lockande foten och skodonet någonsin.
Fot: Yoko Ono. Foto (och design): Hennes pojkvän John.

Fly från 1972 som ju är ett attans bra album innehåller utöver då världens finaste fotfoto även en av tidernas första och mest typiska och bästa krautlåtar (nej, säg inte emot).

Imorrn bitti flyger vi till London för att köpa sjätte numret av The Gentlewoman som landar i butikerna där just då!

Skall du hänga med? Nä!!

Grönt e så himla skönt och Dépèche Mode gjorde dom bästa omslagen i hela världen.

Att vi älskar vår stadiga bunt med franska modemagasinet Dépèche Mode från sjuttiotalet är dagens sannaste sanning. För ingen gjorde ju så snygga omslag som dom under en lång rad år. Och inuti får vi så klart franska quinnor som ser ut precis så som franska quinnor skall, klädda i exakt sådana kläder som franska quinnor ska vara klädda i.

Ett litet typografiskt mästerverk i CD-erans soptunna.

Madonna & Fabien Baron, Erotica, 1992.

Lick my Karl-Erik Forsberg-designade frimärken off, gubbe.

Ojojoj, vad det dammar här på kontoret! Men i alla fall:
Egentligen finns det ju inget finare i världen än Karl-Erik Forsbergs, visst, fjuttiga men hypersnygga frimärken. Året var 1951. Alltså exakt 40 år innan de superläckra Roxette-frimärkerna.

Slickat ur senaste Biblis, som återigen har temat "Flatgarv".

Det i särklass snyggaste omslaget på hela året.

Alla pratar, samtalar och diskuterar H&M just nu och då vill man så klart hoppa på det tåget, det verkar ju fräckt. Enkelt uttryckt: Snyggare magasinsomslag än det på aktuella numret av H&M Magazine har vi inte sett eller känt doften av under hela 2012.

Camilla Åkrans tog så klart bilden.

Eric Watson, oh boy! Han är död. Oh no!

Det här är ju så sent det kan bli.
Men det spelar så klart ingen roll.
Det var först idag vi läste oss till att Eric Watson dog av en hjärtattack den 18 mars. Fan fan fan, som man säger.
Vi pratar så klart om fotografen som tagit dom bästa bilderna som någonsin placerats på popsingelomslag. Sant.
Och det vet du.
Ska vi sätta korvfingret på nåt bättre, blir det på ingenting alls.
Man förstår varför grafiska formgivaren Mark Farrow pyntade bilderna med... ingenting alls.

Han blev 56 år.
Läs mer på Pet Shop Boys hemsida och hemma hos folket på The Guardian.
Och har du inte redan Pet Shop Boys: The Catalogue, som är så ambitiös och välgjord att vi tar av oss byxorna (men inte sockorna) så köper du den på direkten. I den får du, på 336 hårdpackade sidor, krispiga bilder på allt det goda han gjorde med och för Pet Shop Boys.

Den bästa låten.

Ja, faktiskt börjar det kännas så.
Först alla hundra år som vi lyssnat på Suicides original och sen alla varv som Bruce Springsteens otippade och himmelska version hittat vägen in i våra elefantöron.
Och som om dessa två inte räckte gör nu Neneh Cherry den viktiga tredje versionen. Svindlande.
Tack.

Suicide visste hur man skulle göra, avdelningschefen kom på det och Neneh fattar precis. Dream Baby Dream som en aldrig sinande och imploderande trestegsdröm. Och i det här klippet skulle Alan Vega kunna vara den bortklippta Twin Peaks-karaktären.

Tack Gud, all världens Djur, Prada och The Gentlewoman för det plisserade skinnet!

Får vi sådant här fint, tunt, plisserat skinn från topp till tå har vi inga som helst betänkligheter, tyvärr.

Så som synes i senaste, rekordtjocka och som vanligt fantastiska The Gentlewoman.

Jättetrött i Tyrolen

Om du råkar hamna i London innan den 28 april så ska du ta på dig sockorna och promenera till Art Sensus och titta på den stora, strålande och kulturarviga Eve Arnold-utställningen som dom har hängt på sina vita, hela och rena väggar.
Om du ser till att göra det, så kan du t ex ställa dig framför hennes bild på en vilande och socklös Marilyn (den mest lockande bilden som någonsin "knäppts") och svimma, resa dig upp, svimma igen, resa dig upp, svimma igen, osv. Peka på det i bilden som inte är det finaste och mest lockande i hela världen. Rätt svårt.

Ja, gud, vad skönt det är att ligga och dra sig, asså.

Eve Arnold gick bort i januari, bara tre månader från att fylla hundra.

The Sweetest Perfection (eller varför sa ingen nånting?!)

Det blir ibland (dvs alltid) så att tidningsstaplarna växer och blir till skrapor som sträcker sig som slynglar och slampor mot skyn. Det är fint. Men man ser så klart inte innehållet för höjden. Så var det i detta fall. Och som rubriken säger: varför gjorde ingen nånting? Tidningen låg där med lockande västklädd Johhny Depp på omslaget. Mer blev det inte, ligga där var vad den fick göra.
Ni kunde ha skickat en stilig karl på häst med trumpet/saxofon i högsta hugg på vilken/vilka han kunde ha spelat fram meddelandet: "Män och Quinnor, kolla in uppslaget 162-163 i novembernumret av Vanity Fair! Där står Courtney Love, tjusigare än absolut någonsin i hela sitt och våra liv, på trappen till Clivedon House i Buckinhamshire! Och som om det inte vore nog så syns tre utspridda vita kaniner som tittar förvirrat och blygt åt alla väderstreck! Och det ska inte finnas en endaste Quinna i hela vår värld som inte ska kräva att få exakt samma uppsättning av Chloé-utstyrsel plus skor och Dents-handskar liksom Van Cleef & Arples-örhängen!"

Som sagt, det var nära ögat att vi missade det finaste vi sett i hela våra liv, men vi redde upp det hela på egen hand.

Jason Bell tog bilden med sin finaste kamera. Och se även till att titta på hans stiliga film från samma tillfälle, med massa Courtney at her best.

Sort guld

Vi vet inte riktigt vad det är vi ser, men vi tycker det ser ut som årets absolut stiligaste blus. Som finurliga kronärtskocksblad i svart. Eller som lite oväntad fashionmässig näverslöjd.
Om du är en sån som vet vad det faktiskt är för plagg vi ser, låt gärna oss andra få veta, så vi kan förköpa oss på detta stiliga stycke svart mode.

Bilden är för övrigt beskuren på grund av en satans illasittande slokhatt.
Lägg av, säger vi milt, men bestämt.

Från novembernumret av Numéro Tokyo.

Denna påminnelse kommer att upprepas ända till den dag då världen faktiskt (tyvärr) upphör

Förlåt om vi möjligen tjatar, men vi måste bara dubbelkolla att du verkligen sjukskrivit dig, stannat hemma och lyssnat dig tårögd till (Hanna från) Salems remix av Britneys Till The World Ends? Du har det? Har du också sagt att du förmodligen kommer vara borta från jobbet på grund av detta resten av året? Du har det? Bra. Men bara för att vi alla ska känna oss lugna, så kan du väl ladda hem låten en gång till? Snälla. För put it this way: Om vi är överens om att Silent Shout med The Knife är tidernas näst bästa låt, då är detta tidernas absolut i särklass bästa. Vi ryser av välbehag och dansar varenda sekund av låtens 285 sekunder.