Avrådan från att besöka bloggen

Med anledning av att flera anställda här på kontoret den senaste tiden har nynnat på ett större antal The Beatles-låtar, avråds alla från att besöka bloggen tills läget stabilserats. Alla inom en radie på 80 km från bloggkontoret uppmanas att lämna området.

Enligt uppgift så ställer flera anställda om sina jobbrutiner och jobbar från annan ort eller hemifrån. Alla som vill besöka "nätet" bör därför se över sina möjligheter att "gå ut" på internet via annan hemsida än pillsthrillsandbellyaches.blogspot.com.

Sedan igår avråds man tills vidare från icke nödvändiga besök på sidan. Beslutet att skärpa avrådan fattades då en anställd nynnade på den lite gungigt rockiga låten Get Back. Tidigare har man nynnat på låtar som Penny Lane, Eleanor Rigby och Yesterday.

Fram till igår har bloggkontoret tagit emot cirka 500 samtal från allmänheten om effekten av nynnandet på The Beatles-låtar. De flesta som ringer är allmänt oroliga för gubbnivån.

En annan fråga är varför ledningen inte uppmanar till att ingen under några som helst omständigheter får lyssna på, nynna på eller prata om The Beatles-musik.
Bloggens modebloggare har påverkats i långt mindre utsträckning av nynnandet än bloggens så kallade "allmänreportrar".

Inga uppgifter om skadade eller omkomna förekommer. Personer med anhöriga som jobbar på bloggen eller besöker bloggen då och då och som är oroliga, kan kontakta en tillsatt krisgrupp. Ingen i denna krisgrupp vet överhuvudtaget vilka The Beatles är, vilket garanterar att alla som kontaktar krisgruppen, inte kommer att utsättas för nynnande eller nåt prat om The Beatles.

The Beatles är också kända som Liverpoolkvartetten.

Växterna kallade till möte!

Idag kallade alla gröna växter på kontoret till möte. Anledningen var att dom hade känt sig åsidosatta senaste tiden och inte givits den uppmärksamhet dom anser sig förtjäna. Alla hummade och nickade att jo, visst hade vi märkt att det fanns en växande ilska bland "de gröna" och visst, kanske vi kunde visa dom lite mer uppmärksamhet och säga till även dom när det är fikadags och så.

Men sen när dom krävde att deras signaturer skulle stå under de inlägg dom låg bakom, då blev det en proteststorm! Inte en chans i världen sa vi alla enade.

Tyvärr kom vi inte till nån uppgörelse utan vi gick hela "vanliga" gänget och lämnade dom åt sitt eget öde.

Nej, det var ingen som vattnade innan vi gick för helg.

Jävla plantor.

Det definitiva paret

Elizabeth Taylor och Richard Burton. Det definitiva paret.

(In their own sick way.)

Kanske

Jag var hemma. Jag var själv. Men jag tänkte ändå att kanske, kanske kommer det en snygg tjej som vill leva ett helt liv med mig. Kanske.

Ut på vägarna igen!

Vi har suttit och målat dalahästar hela sommaren för att få ihop några slantar till el, bröd och värktabletter. Sålt två hästar vilket räckte till värktabletter. 

Vi har haft två från arbetsförmedlingen här som filmar allt vi gör för att kolla att vi verkligen fatta nåt av det vi håller på med. Det gör vi inte men i alla fall jag döljer nog det rätt bra för jag tittar aldrig in i kameran.

Men nu är det ut på vägarna igen! Skjuta på jägarna på känn. Snut får äga en vän. Lut på en själavän. Tut på sälar, än sen? 

Vårt mål för hösten är 250 inlägg. Per dag! Men många gånger det dubbla!

"Det luktar äckligt av randig gubbe på kontoret"

- Du, Lisbet, när jag skulle blogga innan idag hittade jag ett litet utkast från i morse.

- Okej..?

- Jag har skrivit ut det. Så här står det: "Varje dag när jag kommer till kontoret vill jag bara hem direkt för det luktar så äckligt av randig gubbe". Just snyggt. Har du skrivit det?

- Nej...

- Dina initialer står där. 

- Okej...

- Har du verkligen skrivit "varje dag när jag kommer till kontoret vill jag bara hem direkt för det luktar så äckligt av randig gubbe"?

- Alltså, det var inte så jag skrev. Eller, det var inte så jag menade.

- Ja, men nu står det så.

- Ja, jag ser det.

- Väldigt olyckligt.

- Ja...men...

- Men hjälper inte. Hade jag inte varit en riktig karl hade jag mycket väl kunnat bli ledsen. Men nu är jag bara förbannad. Vad ska vi göra åt det här tycker du?

- Oj, jag vet faktiskt inte. 

- Jag vill att du hundra gånger i rad säger "varje dag när jag kommer till kontoret bli jag alltid ledsen för jag vet att jag förr eller senare måste dra mig hemåt, trots att det luktar så gott av randig gubbe".

- Okej. Fast hundra gånger är väldigt många gånger...Och...

- Nu diskuterar vi inte det här nåt mer. Jag går och bajjar och sen när jag är klar med det, så kör vi.

Personal saknas!

De nya killarna på kontoret har inte synts till sedan i måndags.

Och här ligger jag och håller på med lite plantering.

Nu byter vi namn, nu öppnar vi bank!

Håhåjaja, vilka dåliga tider det råder! Folk lider ju! Därför tänker vi nu öppna bank! Vi byter därmed namn och heter numera Nordea och vi kommer framförallt att syssla med att bevilja lån. 

Hos oss ska det vara kul att låna pengar! Och lätt! Det enda vi kräver är nån slags handpenning, typ femhundra i någon vettig valuta. Det går också bra att lämna en "sak" som pant, t ex bilstereo, en låda kondomer, elelement eller liknande. 

Sen vill vi också att du använder pengarna till något "vettigt".

Fast det är något vi endast kan önska, inte kräva.

Så kom in och prata lån med oss och prata då helst med han med gummihanden. Ni ska se när han räknar pengar! Tjo, vad det rasslar till!