Så mycket sparar du på att göra matlådor!

Då var vi tillbaka från semestern. Modemet är startat och elen är betald.
Men först måste vi bara fixa matlådor och vi tänkte att vi fixar samtliga matlådor för resten av året på en gång, i ett svep. Vi har räknat ut, om vi inte räknat fel, att vi genom att göra så, sparar in närmre 4,5 miljoner kronor!!!
Det är faktiskt helt otroligt.

Jag tycker väldigt mycket om senapspanerad sill och tröttnar aldrig på det, så jag körde faktiskt på med det till alla lådor.

155 matlådor på ett bräde, det gick fortare att göra än vad jag trodde! Tror faktiskt jag även kör på med alla lådor för hela 2014 när jag ändå har ångan uppe! Och skönt att också få visa att vi bloggare faktiskt äter bra och regelbundet. Det har spridits bilder om att vi bloggare bara sitter och petar i små sallader på caféer och sippar vin, men så är det alltså inte. Färska siffror visar istället att försäljningen av sill, senap, smör och liknande produkter till bloggare har ökat med närmre 400 procent bara under 2013!!

Nä, nu måste jag nog ta och vädra lite innan de andra kommer.

High five, nu kör vi. Kanske.

Det började med att vi tappade nycklarna till kontoret.
Och sen bara fortsatte det.
Vi tappade byxorna (inte dom korta, inte dom långa, utan dom mittemellan). Vi tappade den fina slipsen (med den magiska kraften). Vi tappade tygväskan full med "fillingar" (i princip rena). Vi tappade verktygslådan på bägge fötterna (skorna hade vi tappat strax innan men sockorna hade vi fortfarande på oss).

Men nu har vi funnit det mesta igen (men tappat sockorna). Dock: vissa grundläggande grejer återstår att få grepp om. Fast tror vi börjar få kläm på det.

Far är ett får.

- Far?
- Ja?
- Får får får?
- Nä.
- Inte?
- Nej, får får lam.
- Får får hästlår?
- Nej, såklart inte. Får får fårlår.
- Får får hår?
- Ja, typ. Eller i alla fall nån slags enklare frisyr.
- Får får sår?
- Ja, om dom typ ramlar och slår sig, då får dom sår. Fårsår.
- Finns det typ lite djupa får, sådana som typ läser böcker och så?
- Ja. så kallade svårfår.
- Hur långt når ett får?
- Fårty, fifty centimeters ungefär.
- Om man skulle vilja dansa med ett får, hur gör man då?
- Man bara går fram till det får man tycker är snyggast och frågar 'får jag lov'.
- Okej. Men brukar får ha så där långa pinnar som du har?
- Nej. Oftast har dom superkorta pinnar som vi människor inte kan se med blotta ögat.
- Och mössor?
- Oftast väldigt små. Såna som vi människor inte kan s...
- ...se med blotta ögat?
- Precis.
- Är det inte dags för dig pappa att komma ut nu?
- Tycker du?
- Ja, kom nu. Ta av dig fårakläderna. Så går vi hem.
- Okej. Men pinnen vill jag ta med mig.
- Okej, visst. Så, kom nu.
- Aa, jag kommer.
- Bra. Mamma väntar.

Att känna att alla tycker illa om en.

Det verkar som vi har någon slags konflikt här på kontoret. För när jag kom tillbaka efter lunchen, så fann jag detta på mitt skrivbord: Alla de andras knivar lagda i en slags mystisk, eller kanske snarare mytisk, formation.

Blev alldeles kall och när jag tittade upp såg jag att dom alla tittade, nej, stirrade på mig, med kalla och hårda blickar. När jag frågade om vad det hela betydde sa dom inte ett ord, men jag tror en kall vind svepte genom rummet och det lät som om den talade och viskade, men jag kunde inte uppfatta vad, för jag hör lite dåligt. Jag tror dock inte det var något positivt.

Jag fortsatte att titta på de andra för att jag tänkte att snart säger dom väl något. Men icke.
Kände att det nog var lika bra att gå för dagen. Stänga igen min dator behövde jag inte göra för den var spårlöst försvunnen, liksom min mössa, min jacka och mina byxor. Jag tog på mig strumporna och skorna och gick hem. Hoppas nu att allt ska vara som vanligt imorgon. Det är det nog. Jag kallar dom trots allt för mina allra bästa (mina enda) vänner.

Kontoret på, lite sämre än, halvfart.

Det ska sägas redan här i "artikelns" första mening, att stämningen här på kontoret är enoooormt kraftlös. Det är inget vi direkt pratar om, men det känns. Och syns, kanske. Alla halvligger mer eller mindre i sina stolar. Eller, faktiskt har alla bytt ut sina vanliga arbetsstolar mot nån slags vilstol.

Och jag har förresten inte presenterat mig kanske, men jag är i alla fall nya chefen här på kontoret. Det var tjejerna här som puschade för en "ung och glad tjejchef" som vi säger. Friskt blod. Killen som kallade sig chef tidigare här har inte synts till sedan ett bra tag. Och då tyckte vi det var vettigt tillfälle för mig att testa.
Men som sagt, jag är heeeelt slut. Friskt blod skulle jag inte kalla mig själv, faktiskt. Och jag har inte ens gjort något endaste litet plutt, sedan jag tillträdde!
Eller jo, jag hjälpte till att hitta den där indianhusbilden, eller visade hur man sparade bilden på datan.
Men nu ligger jag här, helt slut.

Jag testade som ni ser att plugga in en av laserskrivarna rätt ut i blodet. Tänkte att lite cmyk-färg borde få igång en. Men jag vet inte, faktiskt. Känner mig mest dåsig.

Och dom andra ni ser tror jag inte har lyft ett finger på hela veckan.
Men som tur är har jag hittat en bunt Kalle Anka, dom är roliga i alla fall. Kan nog inspirera och kanske, kanske få igång en.
Men jag tror inte det.

Små arbetsgrupper, typ en succé.

Det är lite dåligt med ansvarstagandet här på kontoret. Rätt många dräller omkring och gör mest ingenting, ja, förutom att lyfta lön (bidrag) då. Därför har vi nu äntligen delat upp oss i olika arbetsgrupper, eller "redaktioner" som nya killen envisas med att säga. Lite snopet kanske att jag blev själv i min grupp och har ansvar för ämnena "vått" och "torrt". Vet inte riktigt vad det ska bli av det, men det ska nog klarna.
Dessutom satte dom andra här på jobbet upp ett litet staket runt min arbetsplats. Ganska fint faktiskt.
Allt bara positivt så långt.
Det som dock stör mig är att de två killarna som har hand om ämnena "trend och span", och har sin plats nära min (men mest sitter och tisslar, tasslar och fnissar) tycker att dom är så fruktansvärt fräcka. Till råga på allt har dom dessutom kommit över en ganska ny sådan där designad Apple-dator som spär på deras mallighet.

Och efter jobbet idag skulle dom tydligen ut och "dricka vitt vin".

Hoppas deras dator kraschar.

Lunchrast på bloggkontoret.

Nu byter vi namn till Shakira Skinny!

Äntligen händer det grejer här på bloggen. Alla är vi så ofantligt trötta på att skriva blogginlägg och har därför kommit fram till att det är läge att byta namn och ganska snabbt enades vi om att Shakira Skinny var helrätt och att vad vi skulle göra var att producera bekväma femficksbrallor.
Vi kallar dom Free To Move för det är så man vill att det ska kännas hela livet alltid. Dom är inte riktigt färdiga, så vi kan inte visa upp dom än. Däremot kan vi börja annonskampanja (vi har nämligen fått en liten EU-peng genom att vi har lyckats sälja in att brallorna är helrätt för alla på vår jord).
Kom gärna och hälsa på oss i Sollentuna (plan 2). Det står nåt annat på dörren men vi kan inte säga vad, för vi hyr lokalen svart i tredje hand, men du hittar förhoppningsvis förr eller senare.

Nya tjejerna på kontoret, fulla av gaser.

Vi har två duktiga tjejer på provanställning här på bloggen sedan ett tag. Jättekul! Anledningen är att det har klagats på sistone att det är ju bara en massa tjejbilder på bloggen nuförtiden, sida upp och sida ner, vart man än scrollar!
Så då tänker vi att dessa två ungdomar ska lyckas att få fatt i lite jpgs på killar då också, vore ju kul.
Dock måste jag säga att deras magar oroar mig. Har nog aldrig varit med om två människor så i "gasen"! Sitter och spänner sig hela tiden, för att liksom hålla igen det som vill ut.
Verkar som att dom knappt får någonting gjort på grund av detta.
Kanske ska jag ta dom till doktorn ändå.

Kräftskiva på kontoret.

Oj, allt blev helt insane här på kontoret idag!
Det började med att nya killen här på kontoret gick förbi ICA-butiken i morse och såg att dom hade toppenpris på kräftor med passerat datum. Så han skramlade ihop pengar från oss alla och köpte hela partiet. Lite öl och snaps fanns kvar här sen julfesten (som alltså gänget som hade lokalen tidigare lämnnat efter sig).

Och ja, nu är klockan eftermiddag och stämningen är "acceptabel".
Dock är kön till toaletten oroväckande lång. Vissa sjunger sina sånger fortfarande, fast det låter mer som att dom gnyr.

Får se om vi kan genomföra prisutdelningen som vi hade planerat. Kategorierna "årets tabbe" och "årets felanställning" är dom med flest nominerade.

Michelle tittade förbi när vi invigde vår relaxavdelning!

Så idag var då alla tillbaka på kontoret efter semestern. Men direkt märkte vi alla att man var ju helt slut!
Allt liksom stod helt still. Blickstill! Superstill!
Vi insåg att man kan inte bara kan ha semester och sen huxflux tuta och köra.
Så vi fixade till en relaxavdelning.
Och vilken succé det blev! Hela gänget var samlat på nolltid. Det har aldrig tidigare hänt.
Inget blev gjort och det var okej, för vi var ju i relaxrummet.
Och hör på den här: Michelle kom förbi och ville relaxa hon med!
Hon skakade min hand och såg faktiskt lite sugen ut.
Jag blev alldeles vit och stel och fick nåt konstigt skägg och dog.
Vilken start alltså!

Brasseriet.

Ni noterade väl förresten dom nya snygga cannabis-gardinerna som vi fått till kontoret? Numera kallar vi kontoret för "Brasseriet".

Nu är vi fem.

Sedan vi gjorde oss av med dom lite äldre här på kontoret, så har det blivit ett helt annat go. Vi har verkligen kul tillsammans och det händer grejer hela tiden! Räkna med mycket "updates" från oss fem framöver!
Väl mött på internet.

Aldrig mera twittra.

Jag försöker hålla på med den här nya populära twittergrejen så gott jag kan, men det går väl i ärlighetens namn inget vidare. Och idag kom han den nye lite barske killen här på kontoret bort till mig, och jag såg hur han liksom nästan kokade och så sa han "om du försöker twittra med 141 tecken en gång till så kommer jag att döda dig med mitt värsta karateslag".
Jag bajsade på mig.

Att "plåta".

Jag har börjat fota en hel del på sistone. Eller "plåta" som man säger. Därför är det kul att nu ha gjort ett första "uppdrag". Vad "man" ville ha, var en bild på... nånting, lite vadsomhelst, men gärna på en tjej och att hon lite kändes som en "detektiv" med ett stort öga. Tycker det blev ganska bra. Både snyggt och talande/förklarande. "Bildligt" som jag säger  och med det menar jag att det är lite som i "sinnligt" fast det är nåt man ser (direkt).

Deras bubblande, varma skratt kom så djupt inifrån och var så extremt smittande.

Därför anställde jag dom.

Äntligen lifestyle-produkter i vårt lifestyle-produktsortiment!

Äntligen kan vi presentera unika lifestyleprodukter som bara kan köpas unikt här på internet. Det är speciladesignat rätt igenom och framtaget av flera teknikintresserade personer. Alla produkter funkar till samtliga modeller av så kallade iPads och iPhones.
Inget lulllull, bara det absolut nödvändigaste (vilket varierar från produkt till produkt).
Vi hade lanseringspartaj här på kontoret idag. Det gick "helt okej".
Allt gick så klart inte åt som smör i solsken, men skulle ljuga om jag sa att vi inte sålde nånting alls. Dock skulle jag ljuga om jag påstod att personen som handlade inte var blind och absolut inte fick vidröra "produkten" i fråga. Kunde tyvärr inte ge honom växel på hundralappen han betalade med, men han sa att det var okej.

Nya killen här på kontoret bjöd på jättegod chili con carne till frukost.

Så vi känner oss lite "uppblåsta" allihopa.

Christian och Flytis igen.

Jag trodde att ha hand om kontorets post skulle vara en lätt match.

Bild av Christian Stoll. Från But Does It Float.

Din morsa kommer inte att lovsjunga dig.

Vi bytte "din morsa jobbar inte här"-lappen i köket mot en ny. Dessutom satte vi upp en print med hela personalstyrkan så att alla ska fatta att det gäller just alla.

Stöldgods, javisst. Förlåt, då.