Tappat nycklarna!

Oj då, tappat hela min nyckelknippa. I den satt nycklarna till min nya lägenhet på Södermalm, mitt kontor på Södermalm, mitt bankfack på Södermalm, mina ex-tjejers och ex-killars lägenheter på Södermalm, mitt klädskåp i träningslokalen på Södermalm och nyckeln till min helt nya laptop.

Om du hittar dom, lämna dom då till länsman så skickar han dom med häst och vagn till mig. Tack.

Sångaren från Drängarna släpper soloalbum eller vad vill du att vi ska tro, Patrick Wolf?

För nu ser du väl ändå för sorglig ut? Men, vi älskar dig ändå. Eller, vi älske di sma undar jårdi ändå.

Omslaget till Patrick Wolfs kommande tokakustiska och analoga jubileumsalbum. I väntan kan vi tillsammans lyssna på låten från i fjol som gjorde oss alla till schlagerälskande bögar. Vi gråter, vi slowmotiar, vi dansar, vi klappar händerna, vi längtar, vi åker till Paris.

Stoppa pressarna! Musik som spelades in för ett par månader sedan har varit superförsvunnen under jättelång tid, men har nu återfunnits!

En musikskatt kunde ha gått förlorad om ingen till slut hade hittat den.

Ny bingohall på Södermalm med bingobrickor framställda av egenhändigt gjord pappersmassa

Lukas och Edvin är två killar som länge känt att det saknats en riktigt bra kvalitetstänkande bingohall på Södermalm. Därför köpte dom 10 hektar skog för att kunna producera egen pappersmassa av vilken dom gör egenhändigt framtagna bingobrickor. Deras egenhändigt producerade brickor är grunden till hela verksamheten. Lokalen är avskalad, för att inte säga tom. Några få stolar finns att sitta på, även dessa framtagna av material från deras skog.
- Dom är original!
Original hur då?
- Den allra första stolen som någonsin gjordes, så som vi tror den såg ut.
Dom har inga ben?
- Nä. Det var nog något som kom långt senare.
Berätta lite om bingohallen.
- Vi gör vår egen pappersmassa.
-Ja, det vet vi. Mer då?
- Av den pappersmassan gör vi sen bingobrickor.
- Ja, men...
- Dom är exakta kopior av världens första bingobricka!
- Oj.
- Det är ganska tunt papper, som originalbrickorna, alltså dom allra första bingobrickorna någonsin, och vi tyckte det var viktigt att behålla den tunna, gamla känslan.
Vad kan man vinna som mest på ett spel?
- Det är inte mycket.
Hur mycket?
- Egentligen inget alls. När den alla första bingohallen uppstod för jättelängesedan, så handlade det inte om att vinna utan att ha kul.
Är det kul då?
- Ganska.
Kommer ni att erbjuda nåt mer?
- Nej, inte direkt. Eller jo, lite längre fram kommer vi även att ha värme i lokalen, fast vi har inte fått okej på att ha öppen eld här än.
Öppen eld?
- Ja, det är originalvärme. Den allra första värmen man fixade för jättelängesedan var öppen eld.
Lycka till då!
- Tack!

Lukas och Edvins bingohall öppnar på Bondegatan nu i helgen. 

Biblis stora humornummer i butik nu!

Alla borde prenumerera på Biblis.

Saker som var bättre förr #1: Lite lätt suddiga och disiga svartvita bilder tagna på avstånd föreställandes känt folk

Mmm, en sån där härlig ljusgrå höstdag i Paris när även Hubert de Givenchy och musan Audrey Hepburn känner att det är värsta toppläget att ge sig ut och bara strolla omkring. Har man otur strollar man ner i diket, men om man har tur så kanske man strollar rätt in på en härlig, mysig, varm och gosig bistro där dom serverar gårdagens korv till halva priset!

Plockad rakt upp och ned från fantastiskamänniskorhängerutetillsammans-tumlaren.

Magasinscykler avläses i kaffeannonser

En tidning som vi verkligen saknat sedan den försvann, är så klart svenska ylleversionen av Vanity Fair,  Månadsjournalen. Kul då att se när nu Icon dyker upp som en helrätt version av just Månadsjournalen, så plockar även kaffemärket Classic upp sitt gamla annonsmanér från tidigt nittiotal.
Dock föredrar vi första varianten av kaffequinna.

Mr. Finger

- Hörrö, va fasen håller du på med? Vårt möte började för en kvart sen, ju.
- Ja, jag vet, förlåt. Fastnade i köer.
- Sicken skit att bara strunta i vårt möte så där, alltså!
- Jo, förlåt, men det var inget jag rådde över.
- Du ser mitt finger, va? Du vet vilket finger det är, va?
- Eh, nä, eller jo, pekfingret?
- Dödens Finger.
- Jaha, oj!
- Dödens Finger alltså. Och nu visar jag dig det. Du förstår, va?
- Nä... Du är arg, kanske?
- Du ska dö.
- Dö?
- Dödens Finger dödar.
- För att jag är lite sen?
- Kanske. Man vet inte riktigt varför Dödens Finger dödar.
- Nu ångrar du lite att du var sen, va?
- Fast det här är väl lite knäppt ändå, va?
- Säg det till Dödens Finger.
- Jag kan inte prata med ett finger, det förstår du väl.
- Man får själv välja var Dödens Finger ska döda: i örat, i ögat, näsan, rätt in i magen eller "där bak".
- Jag måste dö, alltså?
- Ja.
- Då väljer jag nog ändå "där bak".
- Okej.
- Du kan få äta min sista potatis först om du vill, jag är mätt.
- Nej tack, det är bra.
- Okej. Då tar vi det nu då så det är gjort.

Den förbjudna Quinnan

Det är fredag.
Och då kommer vi att tänka på samlingslokal.
Och idag tänker vi på Nalen.
Och då tänker vi ah, quinnor!
Och då tänker vi Nalen igen.
Och då tänker vi Danssalongen från 1955 som utspelar sig på Nalen.
Och då börjar vi tänka på det förbjudna.
Först tänker vi den förbjudna dansen.
Sen tänker vi bara på den förbjudna Quinnan.
För när vi tänkte på det förbjudna och började tänka på Danssalongen, då tänkte vi egentligen bara på Gunvor Pontén.
I rollen som... Sonja Gren.

I bilen sitter Lars Ekborg och läser Stig O Blombergs Dödens stenar.
Han kallas "Doggen" och dom är ungdomar på glid.

Filmen innehåller kärlek, svartsjuka, knark och våld.

Kollar på "skiten" här.
Eller gör som oss, stirra dig blind på den fina Gunvor Pontén-bilden.
För i morgon är det inte fredag och då kan det vara försent för då kan bilden vara puts väck och du kanske aldrig nånsin mer i hela ditt liv får se den!
Vill du ha det så?
Nä.