Vill bara säga att tavlan har återfunnits och hängts. Nu ska den aldrig mer försvinna. Ska stå tätt, tätt intill, alltid, hela tiden. När jag tar på tavlan känns det som att jag förstår honom, vad han tänker och känner. Han på bilden alltså.
Alldeles nedanför tavlan har jag lagt "ett gäng" väldigt fina stenar från Gotland, för att illustrera det förgängliga och det bestående i våra sköra liv.
