När jag tidgare idag läste i min favoritkokbok, Köttfärs på 200 sätt, kom jag att tänka på Sverige på 1600-talet när svenskarna fullkomligen frossade i tomat, mozzarella, basilika och olivolja. Från norr till söder var folket helt enkelt besatta av denna lilla "komposition". Många av varorna hämtades med häst och vagn i Turkiet och Mellanöstern. Under långa perioder åt man inget annat än detta, och då i enorma mängder!
Sen kom det sig någon gång vid 1600-talets slut att några italienska pizzabagare kom till Sverige, dels för att gå på någon mat- och inredningsmässa, och dels för att ha samlag med ett glatt svenskt servitrisgäng som föregående sommar varit på italiensemester, med vilka man nu hade kommit överens om att återses.
Dagen var lyckad och förlöpte liksom "tätt, tätt" och de båda "gängen" hade väldigt kul tillsammans. Sedan efter djupare "samtal" kurrade det i magarna och då, vanan trogen, fixade "tjejerna" ett jättelass med tomat, mozzarella, basilika och olivolja. De italienska pizzabagarna blev givetvis helt galna i denna lilla komposition och resten är som det brukar heta, historia.
Alla samlagade med alla hela helgen och dom fick se massa nya, spännande heminredningsdetaljer på mässan och med sig fick "killarna", förutom massa foldrar, visitkort och kataloger, även världens bästa tomatrecept.
Ingen av de inblandade blev olyckligt kära, utan alla kunde gå vidare i sina liv. Men alla kunde också tillåta sig att minnas en alldeles underbar, fin och berikande helg!
