När jag kom hem idag kände jag mig lite "folkilsk" och ville få ur mig det. Så jag tog fram mitt gevär och bestämde mig för att lägga mig och skjuta lite råttor.
Grävde en liten grop invid husväggen och lade mig sen på "lur" i mitt öppna garage. (Hade även med mig min krycka som jag tänkte jag kunde slå ihjäl råttan med riktigt, efter att ha skjutit den).
Det går ganska länge men sen efter ett tag prasslar det till i gropen! Jag ligger blickstill och känner pulsen stiga. Nu hörs det tydligt någon som försöker kravla sig upp. Nu ser jag nåt, en anings, anings. Och just när jag ska till att avlossa ett skott ser jag att det är en pytte, pytteliten gubbe med kameran i högsta hugg! Han är jätteglad och cirka 40 centimer lång. Han är ute och fotar "smått och gott" som han själv säger.
Ja, det var verkligen nära ögat!
Men i alla fall, han gjorde mig lugn och glad. Han till och med lyckades klappa bort folkilskan jag hade känt bara alldeles innan! Vi fikade och älskade och sen sa han hej och tack och jag somnade som en "stock" på hallgolvet.
