Hej allesammans och kanske allra mest hej alla tjejer.
Hur har ni det egentligen? Det är ju sånt man aldrig får veta.
Idag på förmiddagen när jag gav mig ut på min sedvanliga promenad, och på sedvanligt vis alldeles för lättklädd, så tänkte jag rätt mycket på döden, men även på livet.
Och rätt mycket på tjejer.
Vad som slog mig, eller den fråga som växte sig allra störst och starkast var: vad är meningen med livet? Egentligen??? Alltså, jag vet verkligen inte. Jag menar, jag är en helt vanlig om än ganska känslig, kille i ljusa, lätta och lite för tunna kläder en helt vanlig januaridag och det är klart att jag inte vet sånt. Men jag tycker man måste ställa sig frågan. Ofta, ja, kanske flera gånger om dan. Kanske till och med oavbrutet.
Vad är meningen med livet? Jag vet inte, har jag ju sagt!!
Jag är rätt ofta rätt sugen på att samlaga, är ganska glad och så, men det innebär inte att jag inte är rädd, för det är jag. Ja, jag är till och med väldigt rädd.
Ibland är jag så rädd att jag skriker rätt ut när jag ser mig själv i spegeln, eller när jag ser mitt "nylle" i vattnet eller när jag ser min spegelbild i någons läppglans.
Fast det sista har aldrig hänt men det skulle vara kul om det gjorde det för det låter väldigt "läckert"! Ja, det skulle vara kul om det hände nån gång. Fast ändå inte, för som sagt så blir jag väldigt rädd av min egen spegelbild och då skulle jag som sagt bara skrika rätt ut, typ: aaaaaaaaaaaaah!!!
Men ändå. Situationen skulle kanske innebära att man snart skulle få samlaga. Eller "komma till" som dom andra här på kontoret säger.
Ja, som ni märker är jag väldigt fundersam och grubblande. Det tycker jag man kan få vara så här när man är mitt inne i januari och inget händer.
Men nu ska ja fika lite och då går nog allt det där över.
