Det är inte alla som delar sin bröllopsdag med John Cages födelsedag. Men så är det för vissa. Hundra bananer skulle han ha blivit idag. Hela bananlådan full med år, alltså!
Det är okej att du ägnar hela det här dygnet åt att tjackpunda, göra ditt eget öl, spela fickpingis, spela Allan Edwall, spela på din ljumskflöjt, köpa dansk fläskfilé, men det är inte okej att du hoppar över att lyssna på Sonatas and interludes for prepared piano (från 1948) av John Cage. Men nu tänkte du så klart inte hoppa över det.
Men det är alltid bra att påminna, eller hur?
För så här är det, att om vi bara fick plocka med oss tio enheter musik till en sådan där öde nybyggd sjöstad, så skulle denna vara en av dom.
Jo, jo.
Helknäpp musik, säger din morsa.
Skyll dig själv, säger vi.
Har du bara knappt tre minuter av ditt liv available innan nästa dos fultjack så rekommenderar vi dig att lyssna på Sonata no 4. Knäppt säger din morsa igen och visst, men vad viktigare är: stramare och sorgsnare musik får du leta efter.
Och är nåt av det finaste vi vet.
Utöver frugan då, så klart.
Att den här musiken ligger till grund för så mycket av det vi älskar när det kommer till svängig (lyssna på technodängan Sonata no 5) och episk och drivig och fin musik (lyssna på Sakamotoklassikern Interlude no 1) är bara en bonus.
Ska vi förklara värdet av det hela enkelt så inser vi ju alla att en av alla tiders bästa låtar, Japans Ghosts, hade blott låtit som ännu en (helt okej) Spandau Ballet-ballad om det inte hade varit för den Cage-krydda som David Sylvian köpte i den lilla spännande kvällsöppna butiken på hörnet.
Vad det huvudsakligen handlar om är hur det där preparerade pianot låter och hur dom sorgsna stumma klangerna går rätt in i roten av oss.
Det är bubblet, tårtan och hela kostcirkeln i sjutton stycken.
Herre vår skapare. Det här är vår sång och glädje.
Har du pengar över och vill ge oss nåt fint så kan du ju ge oss originalutgåvan av "skiten". Annars är vi nöjda med vår Milton Glaser-formgivna utgåva på Tomato från 1977 med Joshua Pierce vid boogiepianot som Robban Wells var hygglig och lånade ut.
