" Jag har jagat forum (men inte blivit insläppt) senaste dagarna där jag kan få förklara hur jag känner för Jacko, som jag och min fru Norma alltid kallat honom. Om vi var arga på honom för att han gjort nån sång som vi upplevde som inte så bra eller han hade på sig puckade strumpor eller knäppa skor, då kallade vi honom Wacko och då skrattade vi båda och stängde genast av musiken och gjorde nåt annat istället. Ibland gick vi ut en sväng, ibland gick vi till sängs.
När vi hade middag hemma med folk vi kände igen, då brukade vi ibland spela Jacko-musik i bakgrunden, dock aldrig på så hög volym att det blev påfrestande. Utan lite lägre än mittemellan.
Ofta känner jag mig fin och skön. Men dom dagar jag inte gör det lyssnar jag ibland på Jacko. Men jag lyssnar även på flera andra från familjen Jackson, kanske extra mycket på Jermaine.
Ibland när jag lagar mat brukar jag kalla maträtterna för olika Jacko-låtar. T ex We Are the World, Say Say Say och I Can't help It. Det är dock inget min fru Norma uppskattar, då det är svårt att förstå utifrån titlarna vad det är jag bjuder på (förutom Say Say Say som alltid är nåt ganska gott med mycket Sej Sej Sej), så då brukar jag ändra tillbaka namnen till sina vanliga matnamn, såsom köttfärslimpa, africana special och upptinad fisk med sås.
När jag var premiärminister hann jag nästan aldrig lyssna på Jacko-musik.
Jag kände aldrig på Jacko men jag önskar att jag hade gjort det.
Jag äger inga Jackoskivor längre.
Vila och ha det gott, du. Men jag fortsätter."
