Det hänger ett inramat plektrum med texten "Gessle 2003" på väggen hos Tranströmer. Det står en kasserad plasma-tv i köket och sängen är halvbäddad.
Lägenheten verkar vara en plats där man kraschar sent på natten och lämnar utan att äta frukost.
Det är så klart svårt att få tag på Tomas och komma på besök till hans lägenhet dessa bråda dagar. Otaliga mejl och sms och telefonsamtal med förlaget i tre dagar. Till slut får vi komma hem till Tomas för en kort intervju.
Grattis, Tomas!
- Tack! Supertack!
Hur känns det?
- Det känns helt sjukt! Sååå jäkla sjukt!
Vad har du gjort på sistone?
- Jag har repat inför en turné och varit väldigt mycket i min poetstudio. Det har varit full rulle. Och när min nästa diktsamling släpps så känner jag att jag äntligen kan presentera mitt eget "sound". Det här är jag, det här är min identitet. Jag vill jobba bort "Run to the hill"-dikterna och inte hålla på så mycket med coverdikter längre.
Vad är då din identitet nu?
- Jag är väldigt inspirerad och influerad av 80-talsmusik.
Din första diktsamling, 17 dikter, får mig att tänka på Bryan Adams och Bon Jovis texter.
- Det var kul att höra, tack. Just den samlingen ville jag skulle kännas som att stå framför en scen på sommaren med en öl i handen och digga en låt.
Hur stor diktnörd var du när du växte upp?
- Jag blev det på gymnasiet. Då ville jag lära mig vad alla poeter hette och årtal. Sen på 60-, 70-, 80-, 90- och 00-talet läste jag inte så mycket sånt som var aktuellt. Men jag minns hitdikter jag diggade. Macarena är en väldigt bra dikt till exempel. (Reciterar tyst:) When I dance/ they call me macarena/ and the boys/ they say/ that I'm buena/ they all want me/ they can't have me/ so they all come/ and dance/ beside me/ move with me/ jam with me/ and if you're good/ I take you/ home with me.
Har du märkt av nån avundsjuka nu i samband med Nobelpriset?
- Ingen rak avundsjuka direkt, men det blir lite spänt. Man blir ett kollektiv liksom med alla som är aktuella för priset. Det är lite som Big Brother, fast man har inte sex.
Hur är det, är du singel nu?
- Nej.
Då blir dina fans ledsna.
- ...
Ser du Nobelpriset som en genväg till en karriär?
- Nej, inte en genväg. Nobelpriset är en jävla skjuts marknadsförsingsmässigt, men efteråt börjar du om på samma trappsteg som före priset, rent karriärmässigt.
Har du liksom anpassat dig för att få Nobelpriset?
- Sånt beror på var man är i livet. Man börjar fundera på hur man ska få ut sina dikter på allvar, och så kom den här grejen. Men Nobelpriset kommer inte hämma min kreativitet, tvärtom. Nu lyssnar ju verkligen både förlag och köpare på det jag gör. Dikterna blir inte bara nåt som läggs på hyllan. Jag är mer motiverad än någonsin.
Det är svårt att komma tillbaka om man får stämpeln Nobelpris-föredetting.
- Absolut. Självklart tänkte jag på det när jag fick beskedet. Men att få skriva och ge ut sina egna dikter, jag menar, är jag inte glad nu, när ska jag då vara glad?
