For Kate we wait and wait and wait

Om vi inget säger, så har vi inget sagt.

Kate Winslet fotad av Tom Munro för brittiska Harper's Bazaars novembernummer.

Stenarna vägrar sluta prata!

Det var så fint väder idag, så vi bestämde oss för att jobba från stranden.
Det skulle vi inte ha gjort om vi vetat.
Vadå, undrar du.
Jo, du.
Stenarna.
Stenarna vill inte sluta prata.
Dom gör mig galen, vilket verkar vara lite vad dom har för avsikt.
Jag vill bara skrika 'tyst', men vågar inte, tänker att dom kanske kastar sig på mig då.
Men vad för intressant kan en sten ha att säga? Till en annan sten?! Och hur moget är det att bara hålla på att psyka?

Nu byter vi namn till Biobloggen och recenserar film!

Vi fick nån skitjobbig grej med ögonen, dom liksom sved som satan och liksom bara sved och sved, så vi liksom kunde inte läsa några böcker. Istället gick vi på film. Det var verkligen superkul och gott med såna där långa supersmala rätt hårda korvar! Här är vad vi kollade av på repertoaren.

"Apflickorna" Drama av Lisa Aschan
Det här är verkligen en riktigt, riktigt konstig titel! För det är inte en enda apa i hela filmen! Eller är det kanske felstavat på affischen? Otroligt slarvigt, isåfall. Det här var verkligen skitsvårt att förstå, för dom sa otroligt lite, och då är det ju väldigt svårt att förstå vad dom menar, om dom inte säger nåt. Tycker nog det hade varit bättre om den kanske hetat Tjejer till exempel, det hade nog fått väldigt många fler att titta. Den var "sådär", i alla fall så länge vi kollade. Den var bra i början när det liksom var många fler kortare "episoder", dom kanske inte hängde samman så bra, men ändå hängde vi med ganska bra. Bl a var det nån grej med yoghurt och nåt sen med kaffe som vi tyckte var riktigt bra. Måste ha kostat ganska mycket att göra!

"Nader och Simin-en separation" Drama av Asghar Farhadi
Det här är en så himla "neggig" titel. Det hade räckt med de två namnen som titel känns det som, fast vi skulle nog föredra namn som är lättare att komma ihåg, för dom här är supersvåra att komma ihåg! För som när vi gick från bion, då mötte vi en som vi kände igen lite grann och han frågade vad vi hade tittat på och vi svarade "vet inte", vilket ju låter jättekonstigt. Därför hade det varit bättre om den hetat "A och B", till exempel. Den här var också bäst i början när den handlade om ekologisk dryck som nu finns i tre olika smaker. Och så var det en väldigt mycket kortare film i början också som var väldigt bra. Filmen med dom konstiga namnen var alldeles för lång, tror jag, för vi gick efter ett tag. Måste ha kostat en förmögenhet att göra!

"Pina" Dokumentär av Wim Wenders
Kunde inte ha sagt det bättre själv, faktiskt! Vi gick efter ett tag (7-8 minuter). Superobegriplig och jätteoverklig. Bäst i början med grejen med superfina bilen och sen med chokladen. Tror inte det här har hänt på riktigt. Finns även affisch med samma namn. Måste ha kostat en förmögenhet att göra!

"Contagion" Dramathriller av Steven Soderbergh
Här var det synd att man inte valde att göra en thriller, istället för en dramathriller. Det gjorde att det hela blev lite "snurrigt", att man inte riktigt hängde med. Var väldigt bra i början med shampoot och den där killen i nya byxor. Enormt mycket människor i filmen, rätt många sjuka, tyvärr, vilket skapade en lite "neggig"stämning, faktiskt. Måste ha kostat en förmögenhet att göra!

"Midnight in Paris" Komedi av Woody Allen
Det här var roligt! Har faktiskt varit på väg till Paris flera gånger (fast av olika anledningar har det aldrig riktigt blivit av), så därför kände man igen sig en del i ganska mycket. Namnet på han som gjort filmen känner man ju igen från nåt (men kan inte placera). Filmen verkade vara ganska lång, så vi gick efter ett tag. Bra i början med byggvaruaffären och även den där juicen var kul. Måste ha kostat en förmögenhet att göra!

"Jane Eyre" Drama av Cary Fukunaga
"Den här är helt klart inte svensk", kunde vi säga efter ett tag, för det var så konstiga namn hit och dit. Lång långfilm, gissar jag. Svåruttalad titel. Bäst i början med bilen och med han som ville ha internet. Kul med tjej på affischen! Hon var även med i filmen. Måste ha kostat en förmögenhet att göra!

"Stockholm östra" Drama av Simon Kaijser Da Silva
Lägg det regissörnamnet på minnet om du kan! Så otroligt långt namn! Därför var det bra att filmens namn var lättare att komma ihåg (fast dagen efter fick jag för mig hela tiden att den hette T-centralen!), En del bra korta filmer i början och kul grej med en tvål också. Micke Persbrandt var med (han var även med på affischen) och han är alltid kul att se, han pratar ju rätt roligt. Tyvärr hann han inte pratat så mycket innan vi gick. Måste ha kostat otroligt mycket att göra!

"Bobby Fischer against the world" Dokumentär av Liz Garbus
Här blev det så himla konstigt allting, för vi trodde det var en Bryan Ferry-film! Fast han spelade väl inte schack direkt, utan gitarr rätt ofta, va? Kul med schack, men inte så kul. Bra lite kortare film i början och även en kul grej med en badstrand och ett parasoll. Tror faktiskt inte det här har hänt på riktigt. Måste ha kostat en förmögenhet att göra!

Nästa vecka är charkuteribloggen tillbaka som vanligt.

Äntligen Stockholms Filmfestival! Äntligen lite härliga tjejkvällar!

Äntligen Stockholm Filmfestival!
Som vi har väntat på...Git Scheynius! Det är dags för lite nya bilder där tycker vi, så ur den aspekten kommer verkligen festivalen helt perfekt! Temat vi valde för festivalen i år är "kärlek", det var det enda som kändes logiskt, när vi låg där i mysrummet och myste och planerade årets "filmfest" tillsammans med "Gittan".

I år får vi dessutom superbonus genom ytterligare två lika bedårande Quinnor. Dels genom Isabelle Huppert, som finns på plats för att ta emot pris för sitt samlade livsverk this far, dels genom Aung San Suu Kyi (nåväl, bara indirekt, men hon gestaltas tillräckligt plusplus porträttlikt av Michelle Yeoh) vars historia berättas i Luc Bessons The Lady.
Three times a lady kan vi väl helt enkelt sammanfatta det hela med.
Tre härliga Quinnor som säkert skulle kunna skrämma "pruttet" ur oss, om dom var på det humöret.
Fått oss att svimma, har dom redan lyckats med.

For Cate we wait and wait and wait

Alltså.
Är det verkligen så? Att vi under alla dessa år inte klistrat in en enda Cate Blanchett-bild här på bloggen?
Vi skäms och rodnar.
Fast å andra sidan var det lite bra att vi höll oss ända till nu, tills vi hittade den absolut finaste bilden vi någonsin sett. Ja, någonsin.
Vi rodnar igen, fast på det andra sättet. För: Har ni sett Quinnan?! Har ni sett färgerna?! Hållningen?! Blusen, kjolen?!" Ljuset?! Profilen?!
Ni vet, vi vet: vi svimmar.

Tagen av Vem, för Vem vet vi tyvärr inte. Nån upplaga av nån herr-Vogue för några år sedan är den närmsta infon vi fått fram. Vi återkommer i frågan/till bilden. Igen och igen.
Kanske den sista bilden vi visar här någonsin. Det kanske räcker nu.
Liksom.

Saker som var bättre förr #1: Lite lätt suddiga och disiga svartvita bilder tagna på avstånd föreställandes känt folk

Mmm, en sån där härlig ljusgrå höstdag i Paris när även Hubert de Givenchy och musan Audrey Hepburn känner att det är värsta toppläget att ge sig ut och bara strolla omkring. Har man otur strollar man ner i diket, men om man har tur så kanske man strollar rätt in på en härlig, mysig, varm och gosig bistro där dom serverar gårdagens korv till halva priset!

Plockad rakt upp och ned från fantastiskamänniskorhängerutetillsammans-tumlaren.

Nick Brandt: Hans exakta skisser

Det här är en guldgruva!
Vi har som enda blogg fått ta del av Nicks mycket exakta skisser, som han alltid utför innan han ger sig ut på fotosafari. Ofta är dom nästan fotografiska, alltid suggestiva.
Dessa skissteckningar är resultatet av av stort tålamod och av att liksom drömt fram en ögonblicksbild i exakt rätt ögonblick. Med sitt hantverk ger Brandt oss en närgången inblick i vilddjurens privata sfär. Man ser verkligen att han är en stor djurvän!
Tack Nick!

Nick Brandt: Bästa bilderna från den pågående utställningen

Stort tack till Fotografiska som skickade över jpgs på bästa bilderna från deras pågående och mycket uppskattade Nick Brandt Utställning, "Elefanter-voulez-vous coucher avec moi".

Ännu en gång som "Pretty in Pink" används som rubrik till en "artikel" som inte har det minsta att göra med Molly Ringwald-filmen från 1986, men vad annat kan vi göra?

Vår hittills minsta bild på vår favvopresidentsfrusweetiepiequinna.
En vanlig dag på jobbet (för henne), en vanlig dag med den där sköna känslan (för oss). Vi blir alldeles böljande och samtidigt lugna av att titta på henne i fint ljusrosa. Hon får stå där och babbla hur mycket hon vill. Vi är idel öga.

Elefantfotoföreningen delar ut sitt årliga pris

I morgon delar Elefantfotoföreningen ut sitt årliga pris till en duktig elefantfotograf. Priset går i år till Nick Brandt. Motiveringen lyder: "Nick Brandt tilldelas årets elefantfotograferingspris för att han har tagit massa bilder på elefanter".
En omfattande Nick Brandt-bildspecial kommer att finnas här på bloggen inom de närmsta dagarna.

Vi byter namn till Bokbloggen och recenserar böcker!

Christa Wolf: Änglarnas stad
Här blev jag sugen att läsa direkt, för det var väldigt stor och tydlig text på framsidan. Men på baksidan var det klart mindre text och texten inne i boken var tyvärr ännu mindre! Jag började läsa, men kände ganska direkt att jag inte fattade nånting. En här på kontoret som hade läst den före mig, sa att den kändes ganska mycket Doris Lessing, men det vet jag inte vem det är. Tror inte jag kommer att plocka upp den igen.

Ulf Lundell: Allt är i rörelse
Här blev jag glad för jag känner igen namnet jätteväl. Jag har nån skiva med honom och den tycker jag är ganska bra för man fattar liksom och låtarna är inte så länga, utan ganska korta. Men när jag började läsa boken kände jag att jag inte riktigt fattade vad han menade. Kändes som att han pratade och pratade och jag förstod som sagt var inte riktigt. Konstiga personnamn var det också. Tror inte jag kommer att plocka upp den igen.

Birgitta Holm: Rut Hillarp. Poet och erotiskt geni.
Först blev jag inte så intresserad när jag såg ett svartvitt och konstigt fotografi på omslaget. Men sen läste jag 'erotiskt' och tänkte att det kanske ändå kan vara "okej". Men jag förstod faktiskt nästan ingenting. Visste inte om det var "Birgitta" eller "Rut" som skrev och pratade. Det blir väldigt rörigt med flera namn på ett bokomslag. Skärpning, förlaget! Sen erotiskt geni; jag tänkte att det innebar att hon var typ bra i sängen, men det stod det inget om att hon faktiskt var, inte så långt jag läste i alla fall. Lade ner den efter några sidor. Kommer nog inte att plocka upp den igen.

Umberto Eco: Begravningsplatsen i Prag
Otroligt lång titel! Men jag gillar böckerna han skrivit om Sean Connery (eller är det Sean Connery som skrivit böcker om Umberto? Jag minns faktiskt inte riktigt). Och att resa är kul också (fast i Prag har jag aldrig varit). Det var bra text på baksidan, roligt text om Umberto, men ärligt talat fattade jag inte mycket av det som stod inne inne i själva boken. Kämpade på ett tag, men lade ner den sen ändå. Kommer nog inte att plocka upp den igen.

Jonas Karlsson: Spelreglerna
Jonas Karlsson heter en som jag känner, men det här är inte den Jonas Karlsson, utan det här är en Jonas Karlsson som jag via fotot på ena fliken känner igen från nån film jag sett nån gång, minns inte vilken (eller förresten, förmodligen är det inte nån film utan nån tv-serie, för jag tittar mer på tv-serier än på filmer). Spelreglerna tycker jag är en konstig titel (frågade några andra här på kontoret om dom höll med mig om det, och det gjorde dom). Spelregler har man ju till spel och det här är en bok, faktiskt. Började läsa, men slutade också för det var rätt mycket jag inte förstod. Hade varit bra om det kunnat vara nån bild eller två på omslaget. Vet inte om jag kommer att plocka upp den igen, men tror inte det.

Ann Heberlein: Ett gott liv
Jag började läsa den för jag tänkte att det var hon skådespelaren som heter Ann som var med i nån film nu nyss, som hade skrivit den (kommer inte ihåg exakt vad hon heter, men jag tror det är Ann). Det var inte den Ann jag trodde först, utan en annan Ann (lustig mening: "...annan Ann"!). Tycker det var ett bra namn på boken, för man blev väldigt glad. Men sen när jag läste förstod jag inte riktigt allt. Slutade läsa efter ett tag och kommer nog inte att fortsätta.

Bokbloggen är tillbaka nästa vecka och då hoppas vi att det kommer lite bättre böcker.

Shadowplay

Det är höst och det är inte så jäkla mysigt alla gånger. Om det är en sån där omysig gång, då kan man trösta sig med Guccis senaste fina skuggkampanjbilder, för såna är vi svaga för. Snygga skuggor, alltså. Och kampanjbilder med, för den delen.
Det var grabbarna Grus (Mert och Marcus) som inte hade nåt att göra en dag i oktober och då tänkte dom "vad tusan, ska vi inte  ta och plåta lite schyssta skuggbilder till Guccimicci?". Och så gjorde dom det, och nu sitter vi här och småtittar på "skiten".
Och höst är det.
Och ganska mysigt.

Gänget (och jag)

Har en längre tid haft känslan av att de andra pratar "negativt" om mig här på kontoret. Så idag när vi skulle ha morgonmöte lät jag huvudet sjunka ner så djupt mellan axlarna det gick och tog på mig min whiteboardfärgade skjorta och så gömde mig framme vid whiteboarden. Så klart hoppades jag på att inte behöva höra de andra snacka skit eller göra narr.
Men tyvärr blev det "ganska" precis tvärtom. Det var det ena efter det andra.
"Jaha, så Kraftig Benstomme kommer inte idag?
- Sköööönt!
- Haha, han är verkligen mindre begåvad!
- Haha, ja, verkligen!
- Superobegåvad!
- Superjätteobegåvad!
- Sämst i hela världen!
- Sämst i hela affären!
- Sämst i hela sfären!
- Haha!
- Fis!
- Ja, en riktig fis är han!
- Tänk om han inte hade huvud, mage, armar, ben, händer, fingrar, öron, näsa och hals?!
- Då skulle det kännas så mycket bättre!
- Han är en riktig gädda!
- Häst!
- Sugga!
- En hemmasnickrad brygga som inte funkar!
- Kan vi inte anmäla honom till bastu-vm?
- Jaaa!
- Förresten, är det bara jag som tycker det luktar illa här vid whiteboarden?"
När jag stod där så tänkte jag att imorgon är det jag som bjuder på kaffe och nåt gott till det. Så kanske vi kan dra ett streck över det hela. 

En McGrotha med extra allt, tack!

Det kom ett brev till oss. För en gångs skull handlade det inte om att vi skulle hjälpa till med att föra över 50 miljarder dollar via en "halvt" okänd släktings rätt långa och krångliga bankmailadress i Nigeria (vilket är en typ av brev som vi vanligtvis svarar på så gott vi kan med vår knackiga engelska/svenska).

Nej, den här gången var det ett brev från en Mörk, Trevlig och Vänlig Quinna med God Ekonomi och det gällde långt viktigare grejer, nämligen det nyss berörda ämnet kaffeannonser och då närmare bestämt Classics kaffeannonser från vad vi kallar "de gyllene åren" på nittiotalet.

Vi har helt klart varit väldigt, väldigt, väldigt  slappa och inte bemödat oss med att ta reda på att Quinnan i fråga heter Rosemary "Enstöringsmenyn" McGrotha. Vad vi nu fått lära oss känns så klart helskönt i hela kroppen. Som ni ser på flera av bilderna, så delar hon vårt intresse för randigt.
Nyligen fyllde hon 53 och ser mer strålande ut än någonsin. Att vi vill lägga oss ner och "bälja" kaffe med henne tills vi svimmar, visste ni redan.

Tack för hjälpen, säger vi.

Ps. Den kanske inte framgår av bilderna, men Rosemary älskar skaldjur. Ofta och gärna går hon till nåt modernt "diskotek" och "svullar" skaldjur tills hon svimmar. Ds.