tisdag 31 augusti 2010

Mmmmmmeryl Streeeeep.


Meryl, metro, mums.
Den finaste tunnebaneåkarebilden vi nånsin hämtat hem, limmat fast på hård kartong, tejpat upp på väggen och tittat oss blinda på.

Meryl Streep fotad en vanlig dag i New Yorks tunnelbana, augusti 1981 av Ted "Time for" Thai för Life Magazine.

måndag 30 augusti 2010

Kontorskalendern "Stock 2011" nu till försäljning!


Nya killen här på kontoret kom tillbaka från sin semesterlånghelg i Frankfurt och bar på flitens lampa! Ja, och kameran också, så klart. För han har plåtat hela gänget här på kontoret de senaste månaderna och har nu plockat ut de finaste bilderna till vår årliga kalender, Stock 2011. Temat för årets kalender är "samtal" och det tycker vi han har fångat fint i kalenderns samtliga "verk".

Samtal kan ju vara så mycket. Det kan ju till och med vara frånvaron av samtal! Att säga nej till samtal är ju i högsta grad ett slags samtal.
Att ta på sig en cowboyhatt är ett slags inbjudan till dialog och att lägga sig lättklädd tillsammans med en fin kille i gräset och samtala är ju i mångt och mycket att... eh... prata med en snygg lättklädd kille i gräset. Samtal helt enkelt.

Kalendern består av månaderna januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober och november. Till december hittades ingen lämplig bild, då alla var så pass lättklädda och det rimmar inte så väl med vädret i december.
Dessutom heter "september" "oktober", men då dom två månaderna är relativt lika varandra, ska det inte vålla några större bekymmer. Om du får problem med det så går det bra att ringa oss, så ska vi se om vi kan lösa det. Vi skulle kunna kolla i nån korrekt kalender som nån här på kontoret kanske har. Men som sagt, det ska nog inte bli några problem.

Tyvärr kom inte min bild med. Han sa flera gånger under fototillfället att "oj, vad du är... vad du har mycket på dig, ska du ha på dig allt det där på bilderna?", men jag förstod inte vad han menade för jag var ju spritt språngandes naken.
Men han ringde faktiskt igår och sa att bilden nog kan komma med nästa år för då är det skottår och då finns det ju lite mer plats. Det tyckte jag var snällt.

"Stock 2011" finns att köpa nu.

lördag 28 augusti 2010

Familjen tar över bloggen


- Hej, hej, hej! Vi ska sköta om den här sidan ett tag nu.
- Skjuta om!
- Ha, ha!
- Ja, i all fall, det är jag som är mamma här och det är mina barn det här. Ettan, Tvåan och Trean.
- En riktig familj är vi.
- Men var är pappa kanske man undra...?
- Ja, vad kan ha hänt med honom...den stackarn.
- Nog om pappsen nu. Vi ska i alla fall se till att det blir kul här på denna här sidan. Till slut.
- Det ska bli drag här!
- Som en riktig skit från "röva"!
- Fast inte utan allvarets botten.
- En fest!
- Fast inte utan allvarets botten.
- Ska bli skjuta av.
- Och gratis röka till alla!
- Visst, men inte utan allvarets botten.
- Och mycket skjuta av! Skjutjärnsjournalistik.
- Jajamensan.
- Då laddar vi och kör då.
- "This will hurt".
- Ha ha!
- Håll i hatten!
- Allvar.
- Trygghet.
- Sanning.
- Fruntimmer.
- ...och jävelskap.

onsdag 25 augusti 2010

Ettan på listan över tidernas bästa covers: Streaplers gör svensk version av Da Doo Ron Ron


Bra text som gör att man blir glad, men också lite nostalgisk.
Favoritrad: Det kommer nya låtar nästan varje dag, men gamla låtar har nåt visst, det anser jag.


Jag gillar alla låtar som det svänger om
Och denna gamla klassiker är en av dom
Det var '63 som den först var me'
Den låter lika bra
När jag hör den nu på nytt ida'

Varenda gång jag hör den ler jag lite grann
På sextiotalet skrevs det skön musik minsann
Det var '63 som den först va' me'
Den låter lika bra
När jag hör den nu på nytt ida'

The Crystals hette tjejerna som sjöng den först
Phil Spector producerade den och han var störst
Det var '63 som den först va' me'
Den låter lika bra
När jag hör den nu på nytt ida'

Det kommer nya låtar nästan varje dag
Men gamla låtar har nåt visst, det anser jag
Jag gillar alla låtar som det svänger om
Och denna gamla klassiker är en av dom

tisdag 24 augusti 2010

Cameron Fältskog/Agnetha Diaz


Du tänkte väl också på att Cameron Diaz såg på pricken ut som Agnetha Fältskog i augustinumret av amerikanska Harper's Bazaar? Ok, bra. Då kan vi gå vidare.

måndag 23 augusti 2010

Säljes: Vintage gladiatorsandaler


Sommaren är nästan slut, men det är inte därför jag säljer mina vintage gladiatorsandaler.

Anledningen till att jag säljer detta unika objekt är att allt sedan jag införskaffade dom, har dom andra killarna här på kontoret som jag "varit med", alla drabbats av syfilis, eksem, svidande sår, hemoroider, svedd hy, gonorré och diverse allergier!

Gladiatorsandalen är i trevlig allroundmodell med klart modestuk. Skorna har flera spännen som skapar en skön gladiatorkänsla. Skinnet är brunt och kommer med största sannolikhet från ett djur. Jag köpte dom av en stilig trollkarl på e-Bay för några år sedan. Han hade deltagit i en utgrävning av gamla romarriket i ett område runt Borås för ett tjugotal år sedan, och då gjort detta unika (och väl bevarade) fynd.

Givetvis medföljer ett äkthetsintyg när du köper dessa vintage gladiatorsandaler och även ett foto som visar när sandalerna bärs av en äkta romare (som utifrån vad bilden visar, kan sägas verka vara lite arg eller i skojartagen).

fredag 20 augusti 2010

Vilja bli


Idag var en riktig kanondag på kontoret, även om det först inte såg ut att bli det!
När jag gick upp i morse var det grått och regnigt och jag kände mig deppig. Åt ingen riktig frukost, värmde gårdagkvällens kaffe i mikron och lunkade sen till kontoret.

Väl där insåg jag att någon tömt min dator på allt. Gjorde väl inte så mycket, fanns mest lite lågupplösta bilder och så på den. Det som retade mig mest var att länken till Arlas receptsida försvann och jag kan inte komma på vilken adressen är. Det fanns mycket bra mattips där.

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag efter det kände mig sporrad att börja blogga. Funderade mest på att lunka hem och gå och lägga mig igen.
Men då bankade det på dörren. Blev först lite rädd, för den som bankade, bankade så hårt. Sen tänkte jag att det nog inte var till mig, men ingen annan gjorde gjorde antydan till att gå och öppna, så jag lunkade mot dörren och öppnade.

När jag öppnar gastar en glansig, färgglad man i en megafon och liksom galensjunger mitt namn och frågar om det är jag. Jag blir först givetvis stum, men efter ett tag får jag fram att ja, det är jag.

Då hör jag ett muller som stegrar och så ser jag 30, 40, 50, ja säkert hundra trumslagare som trummar så deras ögon ser liksom galna ut. Och plötsligt reser sig, eller stegrar den vackraste häst jag någonsin sett! Den glansiga mannen med megafonen galensjunger att hästen är min, att jag får göra vad jag vill med den, bara jag är snäll mot den och att jag aldrig, aldrig, aldrig får står still med den, utan måste lova att bara rusa, rusa, rusa!

Sen ser jag flera hundra drillflickor som ler och skrattar och sprattlar med benen, men deras ögon är liksom galna och dom dansar inte riktigt i takt till ljudet av trummorna som dom galenögda trumslagarna trummar fram.

Den glansiga mannen galenskriker "du är en vinnare!" och slår på mitt huvud med en vacker, hård pinne. Jag känner en underbar känsla rusa genom kroppen, som superstarkt kaffe. Så jag springer in och panikletar efter några öl i kylen för jag känner att allt känns bra och då vill jag vara full, riktigt full. Jag dricker tre öl i rasande fat och jag inser att jag dragit in även hästen i köket och uppe på hästen sitter fortfarande den glansiga mannen och han skriker oupphörligen i megafonen, men jag hör inte vad han skriker, för nu börjar jag bli väldigt berusad och jag tror även den glansiga mannen är berusad, för han skriker baklänges och stirrar på mig med sina galenögon.

Nu ser jag dessutom att drillflickorna är vackra män och att dom nu rör sig i takt till trummorna. Alla mina arbetskamrater applåderar och tjoar och skrattar och skriker "du är kung, du är kung"! Den galenögda mannen med den hårda och vackra pinnen skrattar och hans ögon snurrar runt och liksom brinner. jag tittar djupt in i dom och blir nog otroligt kär. Men just då, när ögonen svider, och hjärtat det brinner, så får jag en gayshock! Kan inte förklara, vill inte förklara, men jag vet att det är en gayshock, för allt stannar av och jag gråter. Gråtandet vill inte sluta för det var den underbaraste arbetsdagen någonsin och allt gick så bra, alla jublade och tyckte om mig. Fast jag inte hade gjort ett dyft! Inte nånting! Bara druckit gammalt kaffe på morgonen och sen kommen till jobbet visade det sig att jag hade vunnit en häst med extra allt!

Och mitt i allt blev jag så arg på den här kusen, den här jävla hästen som fick mig att tro att allt skulle bli bra! Jag hatar djur, natur, bilar, hus och människor.

Och att jag aldrig kommer hitta till den Arlasidan med massa bra matrecept.

torsdag 19 augusti 2010

Lyckan kommer, lyckan går, lyllos den som har ett helt vanligt nummer av Corduroy med typ 10 sidor Isabella Rossellini!






Media summer(y) #8
På listan över quinnor som räcker och bli över, är så klart Isabella Rossellini välplacerad. Hon blir bara duktigare och duktigare, etc, etc.
Ja, ni ser ju själva.

Corduroymannen, creative directorn Peter Ash Lee, gör en finfin tidning och tar alla dess fantastiska bilder själv. Han får alla att lyfta bortom attityd, foxy och kool och skapar en skön, smart, lugn, vacker värld på alla sätt. Tack.
Tyvärr lider Curdoroy av ganska dåliga texter. Ibland riktigt dåliga. Vi tittar på bilderna istället och gillar läget.

Be mamma om veckopeng idag och köp skiten.

Spunnet som socker ur sommarens nummer 7 av Corduroy.

Nu säljer jag min vintage iPad


Säljes på grund av uttråkning, platsbrist, rädsla och allergi. Grafitgrå. Billig.

Bli av med massa bukfett - gör goda piroger!





Arbeta ihop en deg av mjöl, salt och smör. Låt vila i kyl i minst två timmar.
Skär loss ca 16 kg bukfett. Fräs med, lök, morötter, selleri.
Kavla ut degen, vik den lite hur som helst.
Fyll degen med bukfettsgeggan.Grädda i ugnen, 225 grader i cirka 20 minuter.
Bjud hem dina vänner och servera. Obs! Ät inte själv, för då är allt tillbaka där det började.

Kobra-Kristofer på Sartorialist-bloggen

onsdag 18 augusti 2010

Om du är vidskeplig, läs då inte det här!


Här i texten finns flera genvägar till gåvor att få, gåvor värda guld och som kanske kan bytas mot vänskap för livet. Men om du läser den här texten och har någon gång under dagen druckit kaffe, te eller vatten, då är det stor risk att du kommer att dö. I alla fall om du nån gång senaste dygnet tänkt på samlag eller liknande. Har du dessutom jobbat och kanske nån endaste sekund tänkt att du hellre skulle vara ledig, då ska du genast sluta läsa den här texten, för du kan annars drabbas av olycka. Så läs inte nästa ord. Nej. Du läste inte ,va? Titta åt höger. Nu! Försent. Hur gör vi nu? För du får inte titta på skärmen nu eller de närmaste fem minuterna för då kommer du förlora nåt. Kanske jobbet, kanske alla kläder du har på dig, kanske din fina telefon, kanske alla pengar du äger eller nånsin ägt! Titta inte på skärmen, titta inte på skärmen!! Försent. Men om du blundar nu och inte läste de två första orden i den här meningen, då kommer det lösa sig. Kanske. Läste du orden ändå? Fan. Okej... men du har inte upprullade eller rejält uppvikta brallor va? Och inte heller lite oversizat slappt linne eller tröja eller t-shirt eller stram klassisk randig eller rutig skjorta? Jaha? Vanliga normalbrallor, då? Jaha. Kortbrallor? Gladiatorsandaler? Äkta vintagegladiatorsandaler? Randigt, rutigt, prickigt, enfärgat? Aj då. Då blir det nog döden. Synd. Men gör så här: tänk inte på någonting nu de närmsta 20 sekunderna, inte n-å-g-o-n-t-i-n-g, inte killar eller tjejer eller hästar eller andra djur eller Way Out West-helgen eller nästa års Way Out West-helg eller dvd-boxar med tv-serier eller rött vin eller vitt vin eller bag-in-box-rosé eller ljus lager. Inget av det. Inget alls. Nu är tiden ute. Tänkte du på killar och tjejer och hästar och andra djur och Way Out West-helgen och nästa års Way Out West-helg och dvd-boxar med tv-serier och rött vin och vitt vin och bag-in-box-rosé och ljus lager? Fan. Då är det döden. Fan. Döden, alltså.

måndag 16 augusti 2010

Vad vi gjort på semestern #2


Vi har vattnat grannarnas blommor och tagit hand om deras post medan dom varit bortresta, klart man hjälper varann. Vi har dessutom provat vartenda ett av deras "rätt" anskrämliga klädesplagg, vi har läst alla deras sparade ofrivilligt komiska "förlåt mig att jag var dum"-brev, vi har "lånat" "en och annan" "slant", vi har ringt "rätt" mycket utlandssamtal på deras mobiler som dom lämnade hemma för att inte få en chockfaktura efter sommaren och vi har postat varenda sida från Sverigehäftet i deras namn.

David Lynch: Dark Splendor

Nån del av vår hjärna tänker ibland att man borde nog ändå köpa David Lynchs bok Dark Splendor (utgiven på Hatje Cantz) med hans foton och målningar. Om inte för nöjes skull, så för sakens skull. Kanske för att samma del av hjärnan än oftare tänker att Mulholland Drive skulle kunna vara världens bästa film. Skulle kunna. Eller kanske är det. Om anledningen är espressoscenen eller för att Laura Hanning ser så bra ut i den, spelar ingen roll.
Men vi gör det nog ändå inte, köper oss en David Lynch-bok, alltså. Man kan lägga pengarna på bättre saker. David Lynch-lunchlådor, David Lynch-linser och David Lynch-pumps, till exempel.





Mmmmmmm, killar! Och när vi gick förbi låg sakerna på rad!


Media summer(y) #7
Åhhhh, tänk att man satt på en fin svartvit diner i Los Angeles med några snygga killar och att man sen kilade hem tillsammans och tänk att man lade upp dom få och finaste designerprylarna man valt att bära med sig genom livet - en reseskrivmaskin, en avocado, en skål, ett danskt wienerbröd - och tänk att man sen fotade av dom och tänk att man sen skickade bilden till killarna och tjejerna på franska Vogue eller hönsgården på Monocole! Tänk, tänk, tänk!

Ibland önskar vi att vi inte älskade se saker uppradade/upplagda. Ibland.

Ett bortrivet litet hörn av sommarnumret av franska Vogue.

Kate och skuggorna




Media summer(y) #6
Kanske är det bara våra mammor som tror på oss när vi säger det, men vi tycker att Kate är som allra, allra, allra bäst när hon har massa skugglinjer och -rutor över sig. Precis som här på Mario Sorrentis bilder i sommarnumret av franska Vogue.

Den italienska annonsmarknaden #6


Media summer(y) #5
- Du, förra sommaren såg jag en sån otroligt bra byxannons! Det var ett par brallor som låg nerslängda i en fiskskål och det skvätte vatten hej vilt!
- Gud, va bra!
- Ja, otroligt bra! Men jag tänker att vi kan göra en lika bra vi också!
- Jaa!
- Men jag tycker våran ska vara lite mer på riktigt.
- Jaa!
- Hur brukar du hänga dina brallor?
- Det är mamma som hänger mina brallor.
- Jo, så klart, men hur hänger hon dom?
- På en galge, tror jag.
- Precis! Så ska våra också hänga, på en galge!
- Jaa!
- Men det är snyggare om man inte ser galgen och att det istället ser ut som dom svävar i luften! Jag känner en kille som är skitbra på Photoshop, han kan nog mixtra bort galgen.
- Men jag känner en trollkarl, han kan nog få byxorna att sväva!
- Jaa! Det är ju jättebra! Och nog billigare också.
- Men blir det inte lite tomt med bara ett par brallor som ser ut som dom hänger på en galge fast dom svävar i luften?
- Jo, det är nog sant.
- Skulle man inte kunna lägga in lite bilder på några guldfiskar som simmar omkring, runt brallorna?!
- Ja, det är ju jättebra!
- Ja! För är det nåt som gör guldfiskar lite, lite förbannade, så är det nog att det aldrig finns snygga brallor i deras storlek.
- Ja, faktiskt.
- Gud, vad bra det blir!
- Ja, verkligen!
- Ja drar och fixa det här direkt.
- Men du, du har ju ingenting på dig!
- Hoppsan! Ser du mina strumpor nånstans?
- Där borta, vid bänkpressen.
- Ah, bra. Då så, då drar jag nu!
- Hej då!
- Vi är bäst!
- Ingen protest!
- Ingen protes!
- Ha ha!
- Puss, puss!
- Puss, puss.

Den italienska annonsmarknaden #5


Media summer(y) #4
Väderkvarn. Snygg illustratorkille. "Riktiga" kläder. Eu-adress. Rodrigo. Pay-off: "mannen, myten". Alla rätt. Italienarna kan. När dom lägger den väderkvarnen till.

Den italienska annonsmarknaden (#4)


Media summer(y) #3
Ni kanske minns förra årets stickprov från den italienska annonsmarknaden (ettan och tvåan och trean). Bara för att vi inte kunnat med att prata om det sedan dess, innebär det inte att italienarna inte har producerat fler stämningsfulla annonser.
För det har dom.
Som den här till exempel, där kotten och den inzoomade, lite oskarpa lövhögen får göra det tunga jobbet. Inte så mycket frågor på det, egentligen.

"Tallia" har gissningsvis rätt mycket med Tallinn att göra.

Nån riktig fotomodell fick dom inte tag på heller, men dom hittade i alla fall en trevlig kille med en fint leende som hade en kavaj, ett par fina byxor och handen i fickan.

Hugget som stucket ur juli/augustinumret av L'uomo Vogue.

onsdag 11 augusti 2010

Vad vi gjort på semestern #1


Sugit det gottaste ur varsin kula elefantbajs med sugrör. Lite som kräftor fast mycket, mycket större. Och inte från nån dyig flod eller nåt skitigt hav, utan från "röven".

måndag 9 augusti 2010

På systembolaget:


Kunden, ung glad kille, lägger upp sina varor, en flaska Martini Bianco och en flaska Grådask(!).
Kassören: Jaha, så du handlar lite åt mormor också.
Kunden: Va? Jaha, nä, du vet Dry Martini är på uppgång igen.
Kassören: Va??? Ska du göra Dry Martini?
Kunden: Ja, visst!
Kassören: Men då kan du ju inte ha den här, då ska du ha den torra Martinin.
Kunden: Jaha! Så du skulle alltså inte rekommendera den här, utan en torr istället?
Kassören: Ja. Om du ska göra Dry Martini.
Kunden: Okej. Kan jag byta?

Media summer(y) #2: Tant Grön, Tant Grön, Tant Grön, Tant Grön, Tant Grön, Tant Grön, Tant Grön, Tant Grön, Tant Grön, Tant Grön, och Tant Grön


Frances McLaughlin-Gills fabulösa skott för Glamour Magazine, april 1952. Bättre än Penn.
Mer om Frances här.

Media Summer(y) #1: 3:1 Philip Lim


Resort 2011.
Looking inte dull, looking inte knall fall, looking inte hallonballe, looking... delicious. Inspiration: Bianca Jagger (jaha). Bild från T-bloggen/T-steken/T-Röd/T-banan.

Samma samma samma


Inte så glad, gladare, gladast.
Snygg, snygg, snygg.
Leo, Jack och Cliff.