Devo återförenade

Det rymdes både stort och smått i det comeback-paket för åren fram till 2021 (!) som hetsiga new wave-popparna Devo igår presenterade.

Skivbolaget har fått i uppgift att kolla igenom comeback-paketet grundligare.

"Men det gäller nu först att ta bort flaskhalsar och få comebacken att flyta smidigt", förklarade den lilla ettriga i Devo helt kort.

Ändå kan man förstå skivbolaget som vill syna hela comeback-upplägget, då man (bandet självt) beräknat att projektet kräver uppemot 125 miljarder kronor.

Säkert finns det underlag för dessa estimerade utgifter. Dock måste man först tänka igenom om man verkligen önskar ett hetsigt och plojigt new wave-popband åter. Att inte först betänka det, vore en allt för lättsinning och sannolikt dålig användning av samhällets resurser.

Meat is mother!

Vi fortsätter att lyssna på när det italienska folket tolkar The Smiths, för det känns lite mer då.

Idag lyssnar vi oavbrutet på Claudia Pastorinos version av Meat is Murder. Eller som hon sjunger "....it's death for no reason and death for no reason is MOTHER".

Sant. Italienarna vet väl om några.

Köp. Lyssna. Tänk. Känn. Ät.

Claudia Pastorino - Meat is Murder

Francesco Carrozzini, han som har en sån där som man tar bilder med hängandes på magen

I samma veva som vi hittar Diablo Cody-bilden inser vi att Francesco tagit en hel del fina bilder, bland annat för L'Uomo Vogue.

Bilden på Debbie Harry gör oss glada och hoppfulla.

Och att till slut hitta nån som tar en bild på Scarlett Johansson där hon åter får se lite kraftfull, välklädd, rejäl och strålande ut gör oss också glada och hoppfulla.

Att det sen var på en bild tillsammans med vår favvoskådis Jakob Eklund är en bonus man får smaska på så länge den varar.

Och Chloë är skönt klädd i kostym och skjorta vi gärna skulle låna nån kväll när vi leker Elvis en dag i Memphis 1954.

Pedro Almodóvar-relaterade transan Bibi Andersen (fantastiskt lånenamn om ni frågar oss) har vi ingen vidare koll på. Hennes vanliga look och "appearance" är i alla andra vanliga fall inte riktigt vår "säck" men här ser hon fantastisk ut, i synnerhet med tanke på att hon föddes som Manuel Fernández Chica. Om du letar sommarjobb, Bibi, så är det bara att höra av sig.

Mer good looking här.

Ett nytt liv

Vi har tagit beslut om att återfödas och vi har valt att återfödas som Junos manusförfattare, Diablo Cody, i alla fall om vi får se ut som hon gör på Francesco Carrozzini foto från förra året (som även syns på T Magazine-bloggen).

Plötsligt känner vi oss oerhört snygga, tuffa och koola.

Hur världen skulle sett ut om alla "lallade" omkring och kallade sig Diablo Cody vågar vi inte tänka på just nu.

An english speaking man in Italy

Äntligen har min engelskalärare från Italien sett till att ge ut sin suveräna version av The Smiths 25 år gamla Rubber Ring. Musik när musik vänder upp och ner på allt och man älskar det.

Errata Corriges sångare är utan tvekan Italiens Eilert Pilarm och jag vill inget heller än att smudda, smudda hela honom.

Jag utgår från att han är väldigt, väldigt vacker, har fint hår, att han vet hur man beter sig med tomater och hur länge pasta egentligen ska koka.

Genialiskt är också att man ersatt originalets "you are sleeping, you do not want to believe" med en klassisk italiensk nedräkning. Basic, kärnfullt och snyggt.

Sen har ett suveränt italienskt herrligg låtit mig förstå att det hela rundas av med orden "sudda bort, allt ska suddas bort".

Köp låten nu (och fall ner, ner, ner i kärlek).

Errata Corrige - Rubber Ring

En opublicerad quinna i parken

Vi inser att man kan inte ha en bild på Björn Skifs som första bild man ser. Därför rotade vi i all hast fram en tidigare opublicerad bild på Julianne Moore från den där fantastiska parksessionen i brittiska Vogue häromåret.

Tyvärr flög art partner-djuret förbi precis när vi tog bilden. Sånt händer.

Alasdair McLellan hjälpte oss att fota.

Björn "Balle Balearic" Skifs!

Vi behöver alla en disconotdiscobalearicsilverskäggig Skifs-låt då och då och ska man bara ha en enda sådan då är det inget snack om saken, då får det bli In Dreams. Fem minuter och tjugotvå sekunder av fantastiskt malande och svulstig silverhypnosdisco (med viss Ronja Rövardotter-stank), producerad av Clabbe, på en (så klart) i övrigt katastrofal skiva från 1984.

Och än en gång kom musiktipset från killarna och tjejerna på Spootifys startfönster!

Nytt koncept: Ann Tricot - kött och kläder!

Nu breddar vi oss och lanserar nya varumärket Ann Tricot! Det är en fräsch line framtagen av just Ann Tricot, en av de yngre killarna här på kontoret (som också jobbar som discjockey, vaktmästare och flyerdesigner vid sidan av bloggen).

Under labeln Ann Tricot kommer du hitta utvalda produkter inom kött och skönt mode.

Ann (som för några år sedan var inne på att utbilda sig till narkosläkare men sedan sadlade om till bloggare och klädintresserad) förklarar:

"Vi har här på bloggen länge saknat en label som jobbar lika tätt med köttindustrin som med de bästa skräddarna. Därför startar vi nu Ann Tricot. Här kommer du hitta superläckraste topparna och de möraste köttbitarna. Då vi tycker det är lika kul att steka kött som vi tycker det är skoj att klä på oss kläder, så känns detta bara naturligt och väldigt 'äntligen'."

Vi jobbade länge på att ha en store på Skånegatan i Stockholm, men jösses vilka hutlösa lokalhyror det var där! Så istället har vi supercharmiga lokaler bara 25 minuter från Globen. I affären jobbar flera klädintresserade och matglada killar och tjejer som guidar dig i kläd- och köttdjungeln.

Välkommen!

Mmmusik!

Ni har väl precis som vi också slutat leta musik och plockar istället vad som erbjuds i Spotifys startfönster. Men vilka grejer det finns där!

Vi vet inte hur många mornar, dagar, kvällar och nätter vi gråtit som små luder till femtonåriga Justin Biebers två superdängor Baby och Stuck in the Moment. Och det spelar så klart ingen roll.

Han berättar hur det är. Att vara människa, alltså. Eller karl.

Baby är årets bästa låt. Med intressant Ludacris-rap om att vara tretton år och kär.

Stuck in the Moment är årets nästbästa låt. Hur man än vrider på tårtan.

Sen tycker vi att Tonight med Mary J. Blige är oförskämt bra. Vi ligger med huvudet nerborrat i kudden och, just det, gråter som små luder.

Årets ledsnaste låt.

Men det funkar inte så bra att sjunga "make love". Tyvärr.

Och nu höll vi på att glömma 3 Words med Cheryl Cole. Oj, oj, oj! Den är bra!

Låter egentligen precis som The XX.

Kärlek är skiten. Grejen. Japp.

Och vad annat kan vi göra än att slowmotiondansa? Nä, inte mycket.

Och hade omslagbilden kommit för ett år sedan hade vi blivit allldeles till oss.

Fast lite till oss blir vi faktiskt fortfarande. Varför skulle vi inte det?

Och till råga på allt är sommaren på väg!

Ja, jisses.

Jag ska äta pizza, ha ha ha!

Ha ha, jag har köpt en pizza som jag tänkte ta och äta! Ha ha, det är massa goda saker i den: skinka, ha ha, tomatsås, ha ha ha, ost!! Ha ha! Och paprika, ha ha! Jag är inte helt säker på att jag orkar äta upp hela, ha ha! Men i så fall kan jag äta det som blir kvar lite senare idag!! Ha ha! Och den är rund! Ha ha! Men kartongen är inte rund, den är fyrkantig, ha ha ha!

Aahh, snart sommar!

Härliga mornar med långfrukost på terassen, behagliga förmiddagar när man slappar på uteplatsen och uppfuckade eftermiddagar när man står upp i bilen och skriker och gormar åt folk.

Bryan fotad av okänd, på okänd plats, ett okänt år. Cameron fotad av Mario Testino för Vogue 2009.

Chefens nya idé: Akustisk blogg

Chefen beslutade för en tid sedan att vi ska göra världens första akustiska blogg.

Men jag vet inte.

Fast det är bara att gilla läget, för han säger hela tiden att "den som inte hänger på kan se sin tid här som färdig och gjord", att det liksom är "bye, bye, auf wiedersehen".

"Men fattar ni inte, detta är äkta, detta ska bli bloggarnas Nebraska! Blogghistoria och skitbra! Fattar ni inte?!! Är ni idioter?!!"

Fast vi andra fattar faktiskt inte, vi lyssnar inte på Springsteen (bara Dancing In the Dark, och den säger chefen är "skit").

Så forumet är alltså att skriva blogginlägg, eller "meddelanden" som chefen tycker vi ska kalla det eftersom "blogginlägg" låter så "slappt", på sådana där stora stenbumlingar runt om i skog och mark.

Så här är då första "meddelandet" enligt nya upplägget. Håll till godo, mycket nöje! Det är en kul berättelse med fin slutkläm.

Att sitta i skiten

- Ha ha! Jag ska alltså dö nu?

- Ja! Ha ha ha!

- Ha ha! Ja, jag sitter verkligen fast här, ha ha!

- Ha ha, ja! Du kan aldrig ta dig loss, ingen har nånsin lyckats ta sig loss!

- Ha ha! Och ingen har heller aldrig överlevt?!

- Nej, ha ha!

- Det är kört med andra ord?

- Ja! Ha ha!

- Ha ha! Och han där på träbrickan är alltså er hövding?

- Ja. Ha ha!

- Ha ha! Och han ska alltså äta upp mig?!

- Ja. Ha ha!

- Helt otroligt! Ha ha!

- Och sen när han ätit upp hela ditt huvud, då kommer han hacka dig till slamsor med sin spade, ha ha!

- Ha ha!

Nu har vi startat skivbolag!

Musik är en källa från vilken man kan plocka dom starkaste och mest koncentrerade känslouttrycken, därför har vi startat skivbolag. Skivbolaget har fått namnet Finsk Musik för vi kommer nog mest ge ut finsk musik eller musik som känns finsk.

Först ut är en helt suverän kille vi träffade när vi tog båten till just Finland för ett tag sedan. Ressu Redford heter han (väldigt vanligt namn i hela Finland) och han är bäst på att leverera kärleksmusik men han sa samtidigt ifrån inför "släppet" att han vill inte göra nån jävla kärleksskiva, så därför valde han att titulera skivan "Olla allt på Ikea". För är det nåt han hatar så är det Sverige och svenskarna och då får Ikea representera Sverige och svenskarna, därav titeln.

Släppet känns hursomhelst bra. Ressu är trevlig och produktionen modern, känslig och lite lagom vågad. Dessutom är han väldigt, väldigt lik Paul Young. Vi hade en kille tidigare här på kontoret som också var väldigt, väldigt lik Paul Young, men han slutade tyvärr och jag hann aldrig komma honom "tillräckligt" nära. Nu känns det som att det finns nya möjligheter.

Grindraggaren

- Om du tror på första ögonblicket...

- Eh, okej..?

- Om du vågar lita på det...

- Jaha?

- Då finns det ingen anledning att gå ensam härifrån.

- Nähä? Vadå?

- Snart tystnar musiken.

- Och?

- Vi kan gå långsamt genom stan.

- Eh, stan? Vi är ju på landet vid en jävla trägrind.

- Vi kan stanna till ibland.

- Jaha, och vad då?

- Vi kan drunkna i varann.

- ?

- Jag vill att vi ska älska.

- Va? Du är ju fan sjuk.

- Inatt.

- Nej tack. Jag ska gå nu, känner mig så att säga, mätt och belåten. Hej då.

- Om du tror på första ögonblicket...

- Hej då.

Länge leve fotgängarna, länge leve Alex Chilton

Jaha, det var väl onödigt att han skulle gå och dö, Alex Chilton. Hjärtat sa crash, boom, bang häromdan. Synd, som sagt, för om någon nån gång skulle be oss att lista våra fem, nej, sex bästa låtar någonsin så skulle det visa sig att alla sex var skrivna av Alex Chilton! Alex Chilton är bäst i test. Alltid. Hela tiden. Men nu är han även död. Alltid. Hela tiden.

Vi glömmer det nu och tänker på det nonstop nu när vi lyssnar på världens bästa Stroke It Noel, världens bästa Kanga Roo, världens bästa Holocaust, världens bästa Thirteen, världens bästa Big Black Car och sist men definitivt inte minst, världens allra bästa och allra tuffaste, Hey Little Child.

Narkotikasnöret

Ibland på dagarna kan jag segna till ganska rejält och bli både skittrött och liksom fladdrig. Då kan jag ofta känna att det skulle funka bra om man kunde knarka lite grann. Men det skulle såklart inte kännas okej att göra det helt öppet på jobbet.

Men nu har jag uppfunnit ett narkotikasnöre! Det ser ut som ett helt vanligt skosnöre eller vanlig tunn sladd, men är alltså ett narkotikasnöre ( knarksnöre i folkmun) som jag laddar fullt med narkotika och så sitter jag och suger på det hela dan och jobbar skitbra och kommer på jättebra idéer.

Och de andra misstänker inget!

Nytt fynd

Men sen kom också en av de mer ärrade killarna på kontoret in och sa att han också hittat en ballong i "röven"!

Men han har aldrig jobbat på nån ballongfabrik.

Beundrare

Men senare under dagen satt nya killen som helt klart är ganska "sugen" på nya tjejen, med hennes upphittade ballong och gnuggade och gned sig mot den och sa gång på gång att "shit, vad den luktar speciellt! Men bra speciellt!"

Hittat

Nån gång efter lunch idag kom nya tjejen på kontoret inrusandes och tjoade "shit, boys, kolla här vad jag hittade i röven!"

Först tyckte vi alla att det var rätt märkligt, men sen kom vi på att hennes förra arbetsgivare var Carl Anderberg Ballongfabrik i Landskrona.

Lystring alla tjejer: Neu!-boxen är på väg!

Nu går det alltså bra att förhandsbeställa den nya stora Neu!-boxen. En box full med vinylskivor, alltså sådana där skivor ungefär som compact disc-skivor fast större men med ett litet hål istället för ett stort hål i mitten! En av skivorna är bland annat helt outgivna Neu! 86 från, just det, 1986! Den kan vara hur bra som helöst men också hur dålig som helst, det vet vi ingeting om! Och en t-shirt medföljer också, alltså en sån där långärmströja fast med korta ärmar som alltså slutar strax ovan armbågarna! Och ett tjockt häfte med bilder tagna av Peter "Pelle" Lindbergh! Och för just dig som tycker det är kul att vara ute på stan och spraya men inte är så bra på det så medföljer också en schablon med Neu!-loggan.

Kom på vår årliga hippieparkfest!

Då var det dags för vår årliga hippieparkfest, som traditionsenligt ligger förlagd lite för tidigt på året. Man vill ju helt enkelt inte vara som alla andra.

Ta med dig tjack, "weed", starkdricka, en storlek för små "out of place"-kläder, liggunderlag (om du är "fjolla" eller "lam"), termos med hett vatten (bra att hälla över kroppsdelar som börjar domna bort efter några timmar), 2-3 främlingar, några tomma plastpåsar och örter. Kontorsgänget kommer gigga några låtar, berätta lite "stories" från livet och "gagga" lite allmänt. Vi fixar även juste ljusrigg.

Övrigt under dagen blir bland annat nya killens på kontorets snygga "polare" på Citygross som kommer förbi och snackar lite (han kommer även att ta betalt men också lotta ut en Citygross-kundvagn under kvällen).

Vill även du göra nåt slags uppträdande, go ahead.

Plats: I och runt festlokal 1, 2 och 3. Tid: När det börjar "spritta" i kroppen.

Väl mött!

Bloggens första dödsoffer

Nu har bloggen tyvärr fått uppleva sitt första dödsoffer.

Det var den nya killen som när han häromdagen (lite så där inställsamt) skulle göra dubbel espresso till hela gänget, fastnade och sögs ner i den enorma kaffekvarnen som vi köpt loss från ett storkök i Florens.

Flera som befann sig i närheten när det hände säger att "det såg helt sjukt ut".

Tur i oturen var att killen som nu är död inte var ansvarig för någon av de tyngre avdelningarna här på bloggen, utan han hade hand om sektionerna "hjusdjur" och "faktafel i gårdagens blogginlägg".

Nu har det tyvärr börjat pratas om bloggdöden här på kontoret. Utöver dödsfallet så är det tre stycken i gänget som ligger hemma och är "skitsjuka". Gissar att vi har anledning att återkomma till ämnet.

Vi rankar de bästa gratistidningarna!

Vi älskar verkligen att läsa och i synnerhet då gratistidningar. Gratistidningarna har en rapphet, lätthet och bredd som betaltidningar aldrig kommer i närheten av.

Vad vi framför allt gillar med gratistidningar är mixen av ämnen: nöje, underhållning, tv, mm mm. Här följer nu en lista över vilka vi tycker är de fem bästa tidningarna i det späckade gratistidningsutbudet!

1. Gratistidningen Metro måndag

En härlig guide in i veckan efter helgen. En tidning som får det att kännas helt okej med måndag igen. Här har vi fått oss serverat många matiga artiklar om män och kvinnor som gått ner i vikt, om knarkare, om folk som "nuppar" flera gånger om dagen, om folk som säger upp sig från jobbet och bygger sin egen lilla båt.

Favoritsida: TV-tablån.

2. Gratistidningen Metro tisdag

En tidning som känns som en vän. En tidning som tar upp såväl glädjeämnen som diverse problem man kan uppleva, t ex självmordstankar, tablettmissbruk, orättvisor, mm mm.

Överlag harmonisierar text, bild och färgval på ett mycket övertygande sätt i synnerhet i tisdagsdelen.

Favoritsida: Tv-tablån.

3. Gratistidningen Metro onsdag

En tidning som verkligen känns lill-lördag. Inget nöjestips är för meningslöst. Här kan man få sig en dråplig men tänkvärd krönika om en badmintonfjäderboll serverad som den mest självklara forehanden. Eller en välskriven artikel om melodifestivalen. Eller ett trovärdigt och minnesvärt test av semlor.

Dessutom fräck musikbevakning! Skivor beskrivs och betygsätts inom alla möjliga kategorier: rock, klubbrock, dansrock, människorock, folkrock, modern rock, ljudet av klädesplagget rock, mm.

I onsdagstidningen har vi fått oss ett stort antal bra tips om snyggt sittande jeansbyxor (som stilmässigt funkar fräckt ihop med såväl gammal rockmusik som med vanlig ny rockmusik).

Favoritsida: Tv-tablån.

4. Gratistidningen Metro torsdag

Återigen en tidning som inte värjer för de svåra ämnena. Faktiskt en tidning som fått oss att sluta med amfetamin, alkohol, "weed", starka såser, indiskt och att ljuga och istället börja träna och gå ut och ta en fika med nån manlig väninna. Tänkvärd och kritisk men alltid varm (som en kudde).

Favoritsida: Tv-tablån.

5. Gratistidningen Metro fredag

Okej. Bättre än så här blir det inte. En späckad gratistidning. Just det, späckad. Nej förresten, superspäckad. Nöje, underhållning, tv, mm mm.

Allt vi vet om nöje, underhållning och tv har vi lärt oss här. Här får du alltid nån minnesvärd, drabbande och lättläst kort artikel om primetime-tv, dansrock eller influensor.

Oftast väldigt tänkvärda recensioner av de mest prisvärda vinboxarna dessutom och sist men inte minst, relevanta receptvariantioner på sallader med oliver och feta!

Favoritsida: Tv-tablån.

Nu byter vi namn till "Livspusslet"

Nu byter bloggen namn till "Livspusslet". Anledningen till det är att det var lättare förr. Nu för tiden ska man både vara kåt och glad. Samtidigt. Förr räckte oftast det ena eller det andra. Och att man hade mat för dagen. Nu är det helt andra villkor. Därför byter vi namn.

Väl mött!

Den sista baleariska skivan

Ja, då var det dags.

Sista baleariska skivan, alltså. Någonsin.

Om vi nu alla går och köper Woman of Candy, alldeles i dagarna utgiven på International Feel (bolaget som alltså gav oss en av förra årets allra bästa pianobananer, Hands of Love), så kan vi lägga av med "skiten" sen.

Det baleariska är ju som vi alla vet så slut det bara kan vara.

Men detta är i alla fall ett fint slut.

Första halvan lånar små, små delar av Ian Durys Spasticus Autisticus och den andra, slöa gubbedraisnoppenframochtillbakagitarrhalvan lånar lite, lite grund från Agnethas The Heat Is On.

Ja, det hela är ju så typiskt så att det blir skrattretande. Men också så klart väldigt bra.

Flera av gubbarna på kontoret har stått och strippat till den här idag, såväl före som efter lunch. Gott så.

Finns här och här.

Isse Bonita: Den gångna veckan

Tjena, Isse här. Tänkte det kan vara bra för er läsare, vanligt folk alltså, att få veta vad vi gör här på kontoret under veckorna, att ni får en liten inblick i arbetet som läggs ner för att få ihop ett litet inlägg här på bloggen. Så från och med idag kommer det alltså bli ett litet veckobrev här på bloggen.

Vi började veckan i rörelsens tecken, efter att ha sprungit runt och lekt tigrar och lejon (en av killarna hade sett nån grej på Teater Lacrimosa som var "jävligt inspirerande") inne i redaktionsrummet där de nyaste bloggarna, "blåbären", fick möjlighet att dansa och spela boll (eftersom jag, "chefen", var iväg på "lödningsgruppsmöte").

Tisdagar är planeringsdag och då var vi ute på gården tillsammans och lekte i snön och spelade fotboll.

På onsdagen och torsdagen arbetade vi med citroner som vi tänkte kunde vara ett bra bloggämne. Men vi kom inte på nåt kul at göra med citronjävlarna. Vi planterade ett gäng frön och under tiden lyssnade vi på Stone Roses. Detta tog som sagt två dagar i anspråk. På torsdagen skickade vi iväg en av de nya killarna att köpa en citronkaka nere i affären. Vi slängde in den några sekunder i mikron, vilket fick det att dofta nybakt.

Resten av torsdagen lekte vi "raketmänniskor". En av de nya killarna hade planterat lite olika grejer som nu hade börjat växa rätt rejält.

Vi smakade.

Det kändes bra.

På fredagen tog vi alla en promenad runt kvarteret, men det var rätt tråkigt faktiskt, hände inget speciellt alls.

Alla köpte cigg och sen gick vi tillbaka till kontoret.

Vi försökte skriva lite blogginlägg men det "ville sig inte" riktigt.

Jag kokade pasta till hela gänget. Alla svullade och ketchupen tog slut.

En av de yngre killarna på kontoret "kom igång" och började "lira" gitarr och skrev sen några bra inlägg om melodifestivalen men sen kraschade hans dator så det blev inget med det.

Innan vi skildes åt strax efter lunch käkade vi frukt och drack några bärs. Vi spelade lite congas och den snygga, unga killen sjöng en ny låt hans skrivit som jag tror hette "Fågelsången". Lät lite Stone Roses, faktiskt.

En ganska bra vecka.

Och det känns lite vår i luften.

Catherine Deneuve

Många har ringt hit och frågat hur vi vill ha våran Catherine Deneuve. Svaret är så klart mogen, hårdkokt och välklädd.

Och för att få komma henne nära klär vi ibland ut oss till liten, snäll och tystlåten asiatisk tjej.

Men oftast målar vi ett kolsvart skägg över hela ansiktet och knyter fast en tystlåten svart pudel runt skallen. Och då säger Catherine "kom med så ska jag prata sans, vett och franska med er, hela gänget".

Och då ligger vi där bredvid, lyckliga och delvis avslappnade och fattar inte ett ord! Men, som sagt, lyckliga.

Favorit till hösten: Dolce & Gabbanas vuxet transperenta höstkollektion

Vi har sagt det titt som tätt på sistone, att dom blivit så duktiga, gossarna Dolce och Gabbana. Våra klädfavoriter inför höstmörkret 2010 är utan tvekan deras folkloristiska och lockande tunna men eleganta kollektion. Om man bortser från de oerhört skrattretande hamsterstövlarna och fjantiga pluttisväskorna som tjejerna rantade iomkring i och med, så såg den transperenta delen av kollektionen ut som en liten dröm.

Sen såklart så är en stor stickad rentjomme eller snöflinga alltid väldigt mycket mongo, men när det ser ut så här så går vi med på att se mellan fingrana så det står härliga till.

Me, Michelle and I #3

Okej, det här är månadens sista Michelle Obama-inlägg (inte!). Två danskväll i Vita Huset-bilder så varaktiga att dom räcker ända ner till Skåne.

"Visuella skills" som vi kallar det här på kontoret.

Blicken, fysiken, fingerknäppandet.

För vi har väl inte glömt att säga att vi "gillar" Michelle, att vi vill "chilla" med Michelle?

Nej, det har vi inte.

Officiella Vita Huset-bilder av Pete Souza lånade från vår favoritsida.

Jerry Hall och Debbie Harry och Bianca Jaggers bara axel!

Tänk att en bar axel kan vara det bästa i världen och att nåt så svindelframkallande som Jerry och Debbie liksom får gå med på att spela birollerna?!

Efter det här gick alla vi på kontoret hem med Jerry, Debbie och Bianca och körde sten, sax, påse mm mm.

Tack till killarna och tjejerna på popkultursmatlagningsbloggen som snodde bilden, limmade fast den på styv kartong, lade den i fodrat kuvert och budade över "skiten" till oss i ilfart.

Sandra Backlunds snyggaste någonsin!

Hmm...om vi tänker tanken att alla världens män och quinnor klädde sig i Sandra Backlunds senaste och snyggaste kreation någonsin, skulle världen vara världens bästa plats då?

Ja. Lätt som en plätt.

Hoppsan, nu svimmade vi.

Från modelodisveckan i Paris. Och än en gång stöldgods från Photos of the Moment.

Såg Promoe cykla förbi alldeles nyss!

Me, Michelle and I #2

Vårt intresse för Michelle Obama bara stegrar. Vi har en liten förening här på jobbet som varje morgon, middag och kväll tittar på Michelle Obama-bilder, Michelle Obama-filmer, Michelle Obama-klänningar och Michelle Obama-kurvor. Senaste träffen tittade vi jättemånga gånger på den här filmen från Women's Day häromdan. Vi tittar på den för att hon ser fantastisk ut, har en fantastisk röst och är kool och säger koola saker till sin "snubbe":

- "Look at me adoringly."

- "I can do that"...

- "...with sincerity!"

Ja, Michelle, vi vill.

Mmm! Som i mmmjukt, som i mmmluddigt, som i mmmitt i en dröm!

"Jaha, nu sitter dom där igen och fantasin tryter än en gång och då blir det som vanligt att dom plockar bilder från nåt Photos of the Moment-bildsvep."

Ja, precis så är det.

Så tack Alexandra Catiere för dom fina bilderna du kallade för "Sacré Blur" och som hade landat på T Magazine-bloggen, i ännu ett rep från modeveckan i Paris.

Och ja, bild 2, 3, 4, 5 och 6 tog vi med enbart för sakens skull, bara för att ha en anledning att lägga in bild 1. Bilder som ettan tycker vi om väldigt mycket. Såna är vi.