- Jaha gubbar och kärringar, då börjar ni alltså bli klara med det här eländet till pladder och rabblande av massa strunt.
- Ja, faktiskt.
- Det var ju för väl.
- Ja, verkligen. Ett tag ville vi bara dö på grund av den här listan som förlagt nycklarna, sålt smöret, tappat pengarna, dragit av sig byxorna och sprungit ut i kylan naken och barfota och somnat i nån snövall, gråtandes.
- Nu pladdrar ni igen.
- Förlåt.
- Ska vi säga att det här få gå undan nu?
- Ja. Hur snabbt då?
- Nån minut. Max.
- Ska vi pratsjunga listan?
- Ni gör vad ni vill, bara det går fort. Ni kan fisa fram den om det är snabbaste sättet.
- Det går nog inte. Tror inte man kan lägga in nån länk och så på en fis. Eller?
- Jag vet inte. Jag säger bara vad ni ska göra på det här kontoret och nu säger jag att det får gå undan.
- Okej. Ska vi köra?
- Tycker jag verkligen.
- Ska vi göra så att du säger placeringen som ska redovisas och vi säger vad som ligger där och kanske en liten motivering.
- Jag är helst inte inblandad i den här skiten på något vis alls.
- Alltså inte ens säga en liten nuffra?
- Okej då. Men då får ni lova att aldrig mera göra nån sådan här lista igen.
- Vi lovar.
- Bra.
- Bara kanske nån superkort lista.
- Nej.
- Okej. Ingen mer lista. Aldrig någonsin.
- Nej. Bra. Okej: Fem.
- Alltså, till att börja med: Den här låten, alltså en av världens allra bästa låtar någonsin, är endast utgiven på kassett. Kassettband!!
- Året är 2009 och gossen, som är Washed Out, som kallar sig Ernest Greene, för han heter väl inte så utan det är väl bara hans tanke om den perfekta namnihopslagningen; Hemingways och Grahams andra namnhalvor, va?
- Ja, tänk, han släpper världen bästa låt på endast kassettband!
- Antagligen sitter han i mammas hus och fantiserar om hur livet var när man fick uppleva splitternya släpp från purfärska Scritti Politti.
- Before låter som Kajagoogoo, ifall Kajagoogoo hade varit tidernas bästa band.
- Before är världens bästa låt någonsin.
- Man kan tjonga hem skiten
här. Och så klart har vi pratat om den
tidigare.
- Och hans
Feel It All Around är näst bästa låten någonsin och hela lilla minialbumet
Life Of Leisure, på vilken
Feel It All Around finns med, är mumsebra.
- Köp, köp, köp och klappa händerna.
- Alltså, det här gick inget fortare. Inte alls.
- Oj, tog det så lång tid?
- Ja. Det går inte. Nu lägger ni på en rem eller så lägger vi ner den här skiten ögonaböj.
- Okej. Jag stressar, Jag lovar.
- Fyra. Nu!
- Åh, den här är så fin , så fin!
- Ja, vi blir så där behaglight slowmotion-sorgsna av den här!
- Det här är den låt vi lyssnat allra, allra mest på i år, va?
- Ja, det måste det vara. Lyssnar man mer på en låt än vad vi lyssnat på den här, då dör man tror jag!
- Ja, faktiskt.
- Det räcker! Nästa!
- Hur lång har vi kommit nu då?
- Inte alls långt. Tre.
- 896 ljuvliga sidor i en box som borde väga miljarder kilo, dels för att den är så stor och tjock, 29x37x10,5 cm, och dels för att det är så mycket hus i den!
- Vi brukar säga att det finns få saker som är så tråkiga, så sterila som arkitekturböcker.
- Ja. Det säger vi ofta.
- Ja, nästan hela tiden!
- Dom tar sig själva på sådant allvar och omges av sådana tråkfisar!
- Ja, usch!
- Fast Janne Nouvel är nog inte heller nån lustigkurre.
- Han är fransman.
- Precis.
- Han kanske är bra på att älska.
- Säkert.
- Bilderna är så otroligt fina i boken!
- Det är ju för att det är fina byggnader.
- Så klart. Men det är stora, fina och visuellt otroligt tilltalande bilder!
- Dom ser ut som Peter Saville-omslag varenda en!
- Ja, Faktiskt!
- Ska vi titta lite till i boken?
- Ja, det gör vi!
- Nej ni ska bli klara med den här skiten nu. Efter det gör ni precis vad ni vill, sen stänger jag ner den här vad det nu är!
- Oj!
- Två.
2. Dan Lissvik & Rasmus Hägg (Studiokillarna)
- Vi trodde väl verkligen inte att vi skulle tycka att dom här två mystrollen var världens bästa grej 2009 eftersom det hade varit så mycket av och med dom, de senaste åren.
- Nä, vi tänkte verkligen, att dom är slut, Studiokillarna!
- Men så var det inte!
- Nej, 2009 var kanske deras bästa år!
- Ja, verkligen! För kolla här när vi radar upp allt fantastiskt dom varit involverade i under året:
- Ja på den är flera riktigt, riktigt bra bananbåtslåtar!
- Ja, den är verkligen fin den!
- Den är faktisk helt suverän!
- Och skivan producerades av Danne. Och mixat den har han också! Och spelat på sin fela!
- Sicken kille!
- Producerad av Rasse! Och även han har mixat och spelat på sin banangitarr!
- Han är en riktig baddare!
- Jag har kanske sagt det om nåt annat nån gång, men är inte
Change Of Heart den bästa låt som någonsin gjorts?!
- Jo det är det faktiskt!
- Det står vi för!
- Men albumtiteln är ganska hemsk!
- Jo, men det behöver inte prata om här nu, inte en sån här fin dag.
- Tänk att det här kunde bli så himla bra!
- Danne ihop med han killen från Embassy!
- Riktiga Göteborgare!
- Män.
- Fantastisk skiva.
- Har vi spelat nåt album från i år så mycket som det här?
- Nej.
- Jag visste det!
- Man blir glad av den!
- Vi är alltid glada!
- Farsan trodde först det var en ny skiva med The Creeps!
- Vi har verkligen tyckt om att lyssna på Janne Kask i år!
- Ja, han är snäll.
- Och jätteduktig! Sjunger så fint!
- Och allt är producerat tillsammans med Danne!
- Man borde be om att få ligga med honom!
- Det har jag gjort!
- Frågat?
- Och legat.
- Lyllo.
- Den är lång!
- Och flummig!
- Och mysig!
- Ja. Dom har remixat så där som bara dom gör.
- Dom är jätteduktiga.
- Verkligen.
- Väldigt bra skiva!
- Ja.
- En klassiker.
- Mmm.
- Den är "supervised by" Rasmus.
- Man fattar.
- Exakt.
- Ligga, ligga, ligga.
- Och det är studiokillarnas skivbolag.
- Shit, alltså!
- Den här är bäst!
- Ingen protest!
- Bättre musik gick inte ha få i år!
- Den här har vi lyssnat allra, allra, allra mest på!
- Absolut!
- Och som vi har
pratat om den!
- Ja. Och vi har till och med älskat till den!
- Ska vi göra det igen?!
- Snart.
- Precis. Snart. En kvar. Gud vad skönt. Jag är glad att det snart är över.
- Nyp mig!
- Va?
-Nyp mig, jag vill veta om det kan vara sant att denna snygga box verkligen finns.
Aaaj! Inte så jävla hårt!
- Den finns!
- Ja, verkligen!
- Den är fin.
- Väldigt fin.
- Synd att den bara gjordes i trehundra exemplar.
- Och att vi köpte alla.
- Ja, för nu har vi inga pengar kvar.
- Nej.
- Synd.
- Ja, men den är fin.
- Tänk, ett album uppdelat på tolv stycken tolvtumssinglar med a-sidans låt i instrumental version på b-sidan.
- Nästan knäppt.
- Kolla på finishen på lådan. Klart sånt kostar.
- Mmm.
- Det här är det finaste han gjort.
- Ja. Innan tyckte man kanske att den limiterade versionen av Introspective var det finaste.
- Ja. Detta är nästan samma sak fast äså otroligt mycket superfinare.
- Och ännu mer superduperpåkostat.
- Snart ramlar mina ögon ur!
- Mina med!
- Ska vi lägga av nu?
- Ja.
- Jaha. Då var det klart då. Det var på tiden. Verkligen på tiden. Varför gör ni sånt här?
- Vet inte.
- Nej, det förstår jag att ni inte vet. Nåväl. Jag går nu. Släcker ni efter er?
- Okej.
- Bra. Ajöken då.
- Hej då.
- Och lova, aldrig mer lista igen.
- Lovar.
- Bra.
