Den här veckan har jag verkligen ansträngt mig för att de andra här på kontoret ska må riktigt bra. Varenda dag från klockan 05:30 har jag stått i foajen och spelat och spelat och spelat. Den ena låten efter den andra och ganska ofta samma samma. Men inte en munter min har jag sett. Fast det är okej, jag tar det inte personligt. Jag vet hur det är när man är superstressad, man har jättesvårt att ta in andra människor och kan inte glädjas åt det fina i livet. Så jag kommer att fortsätta spela.
Men visst har man fått lite uppmuntrande kommentarer, men överlag är dom mer på ett slags kritiskt plan ( t ex "jävla gubbe" och "äckel").
