Liten flugsmällare!

Okej, det är väl lite utanför säsongen, men idag kom i alla fall första laddningen av de väldigt små flugsmällare vi satt i produktion.

För du har väl också tänkt på att flugsmällare är så överdrivet stora om man ser till hur små flugor faktiskt är, eller hur?! Det råder vi bot på nu.

Är du intresserad så här det bara att beställa här direkt på bloggen, första laddningen är här nu med två miljoner stycken av denna mindre modell, och fler är på väg!

Jag, ond?

Var jag ond när jag idag sålde min "iPhone" med massa "specialfunktioner" till en blind?

Den där Mary!

Cuisinen från landet (USA) när den formgavs av Mary Shanahan i mitten av åttiotalet var en pretty good looking mattidning, om vi säger så!

Vilka fantastiska omslag!

Vill du bläddra igenom en bunt så är det bara att komma förbi så kan vi sitta tätt, tätt och bara titta, titta djupt in i varandras nummer av Cuisine från de finfina åren 1983 och 1984.

Vad är väl mer fredag än det, va?!

Förutom lysande form åt bl a Rolling Stone under en hel evighet på sjuttiotalet och en bit in på åttiotalet har just den här Mary varit art director för ett stort antal Avedon-böcker, bland annat en av tidernas bästa böcker alla kategorier, Evidence 1944-1994 Richard Avedon.

Uppifrån och ner, ner, ner: oktober 1983, november 1983 och maj 1984.

Ett ticks (och ett snyggt omslag)

Vi har ett ticks som börja kännas onödigt: Vi köper alltid tidningen Volt. Det gör vi enbart för att den är väldigt stor (till formatet sett). Detta bör vi sluta med.

Dock var det ett snyggt omslag på senaste numret. Och ett snyggt uppslag.

Upp som en sol!

Den här veckan har jag verkligen ansträngt mig för att de andra här på kontoret ska må riktigt bra. Varenda dag från klockan 05:30 har jag stått i foajen och spelat och spelat och spelat. Den ena låten efter den andra och ganska ofta samma samma. Men inte en munter min har jag sett. Fast det är okej, jag tar det inte personligt. Jag vet hur det är när man är superstressad, man har jättesvårt att ta in andra människor och kan inte glädjas åt det fina i livet. Så jag kommer att fortsätta spela.

Men visst har man fått lite uppmuntrande kommentarer, men överlag är dom mer på ett slags kritiskt plan ( t ex "jävla gubbe" och "äckel").

Först röka, sen göka!

Så otroligt många har skickat brev hit och undrat "snälla kan ni inte visa nåt uppslag ur någon bok med Marcello Mastrioianni rökandes på ena sidan och Sophia Loren rökandes på andra sidan. Helst ska det vara bilder tagna av Bert Stern. Vi ser helst att bilderna är "plåtade" 1963 respektive 1962 och att dom varit publicerade i Vogue. Givetvis ska detta vara bilder ur en bok utgiven på Bulfinch Press 1997. Toppen om detta går att ordna under dan. Tack på förhand!"

Alltså, tror folk att vi inte har annat att göra än att fota av tidningar och böcker??

Nu är det hög tid att beställa biljetter till sommarens alla lokalrevyer!

Ut genom fönstret!

Stannade kvar lite längre idag på kontoret och gick igenom veckans jobbansökningar. Smaskade samtidigt på en rejäl bunke välkryddad chili con carne och av anledningar jag inte känner behov av att gå in på här, så var jag tvungen att ordna till ett rejält korsdrag. Och vilket korsdrag det blev! Ut genom fönstret flög jag och landade rätt illa. Men som tur är sitter vi bara tre våningar upp, så jag ska nog vara "fit for fight" imorgon.

Alden Ehrenreich!

Först svamlade vi om att vi tyckte Vogue Hommes International såg fin ut men det var ju bara skitsnack för det hela handlade ju enbart om att det var massa fina sidor med Alden. Du vet, Alden Ehrenreich.

Många har ringt kontoret och frågat oss vad vi ska göra i helgen och vi kan säga rätt ut, att i helgen ska vi gosa, mysa och nuppa med Alden Ehrenreich.

Och det finns ingen i hela världen som kan fota mysiga gossar som Bruce "Vitt skägg överallt" Weber. Vi har sett det förr och vi vill se det igen och igen. Ja, ni minns väl de härliga DiCaprio-bilderna av Bruce "The Boss" Weber i Interview för en massa år sedan (1994)? Mumsiga, eller hur? Lika mumsigt käns det igen.

Aah, livet, vad gör det inte med oss, va?!

Mad Man

- Nu ska ni göra så här, att ni tittar intensivt på pennan jag håller här. Om det är så att ni efter ett tag upplever att allt här i rummet är pixligt, alltså väggarna, jag, min vattenflaska på golvet, ja till och med pennan jag håller i handen. Om ni upplever att allt är det men att Susan Sarandon-affischen jag har hängt upp på väggen här bakom mig är superskarp eller som vi fackmän säger, super sharp, ja då är det tecken på att ni har jätteproblem och en äcklig sjukdom som bara jag kan bota med en unik metod.

Så stirra på pennan nu och sen om ni upplever det som jag beskrev så kan ni få mitt kontonummer så ska jag nog kunna hjälpa er.

Bons indexsidor

Åh, idag var det så höst, så höst och då sa vi till varandra här på kontoret: Vad ska vi göra?! Vad ska vi ta oss till??!

Vi satt uppkrupna i ett hörn av vår intighet, iklädda små, små, väldigt trånga jeansshorts och inte mycket mer än så, och plötsligt utan att vi vet hur det gick till så satt vi och bläddrade i senaste numret av Bon och vi blev så glada, så glada när vi såg att dom allra sist i tidningen hade indexsidor från A till Ö över allt som nämnts i numret. Har dom haft det länge frågade vi varandra? Men ingen av oss visste. Och då kände vi skam och skuld.

Men indexsidor, det är ju det enda som behövs i ett modemagasin, eller hur? Allt annat är ju bara lull, lull och spel för gallerierna, sa vi till varandra och alla nickade och vi log och vi tog på varann och vi var plötsligt väldigt, väldigt glada.

Mario Testino i brittiska Vogues novembernummer!

Ska vi prata lite mer om brittiska Vogues novembernummer? Okej, då vill vi säga att vi bland annat tycker om Mario Testinos färgbomsbilder. Känns väldigt höst.

Våra favoritlåtar där blåsinstrument besjungs #2

Del 2: För Ett Barn med Peter LeMarc.

Du har givits denna vardag, för att längta härifrån

Så försök bekämpa ledan, med din silver-saxofon

En brittisk Vogue och en Studio-remix, tack!

Åh, vi är så enkla människor här på lilla kontoret och uppskattar brittiska Vogue titt som tätt. Som till exempel novembernumret som i och för sig har ganska vedervärdig typografi all over, men lyser så fint med nästan fluorescerande orange och en mun sprängfylld med tänder!

Och vi insåg att den liksom matchade en av årets bästa och mest lysande (såväl i färg som ljud) singlar, Studios remix av The Little Ones Morning Tide (Ja, den släpptes tjingtjongigt nog bara som sjutumssingel, fast den finns att låna bland annat här).

Våra favoritlåtar där blåsinstrument besjungs #1

Del 1: Svarta Diamant med Tant Strul.

När du står där med din flöjt i din hand

Så vill jag gärna spela men får ingenting fram

Tre snubbar #7

Del 7: Tre snubbar tänder eld på skitstor wokpanna och sitter och bara garvar åt "gubben" som har "fullt sjå" med att släcka "skiten".

Hoho!

Hoho! Hallå! Är det nån av er godisbitar där borta som vill hitta på nåt kul?! Hallå, hallå!?

Tre snubbar #6

Del 6: När en av de tre snubbarna är på förhör hos "snuten", rusar de två andra in på det lokala mysiga fiket och skrämmer livet ur kvinnan som jobbar där när dom helt utan förvarning spelar upp en scen ur den suveräna snutserien Beck.

- Tror du inte vi vet vad du håller på med?! HUR JÄVLA KORKADE TROR DU VI ÄR EGENTLIGEN?!!

- Lugna dig, "Gunvald".

- JAG TÄNKER FAN INTE LUGNA MIG ETT JÄVLA SKIT! DEN HÄR JÄVLA APAN TROR VI ÄR SÅ JÄVLA KORKADE ATT VI INTE KAN PUSSLA IHOP ETT OCH ETT!

- Alltså, vi skulle vilja veta vad du gjorde i fredags kväll.

- Va...? Vilka är ni och vad håller ni på med?

- SLUTA SPELA SÅ JÄVLA OVETANDES! OM DU INTE PRATA NU SKA JAG DRA VARENDA VOKAL OCH KONSONANT, DU HAR SKRÄPANDES I DIN ÄCKLIGA HALS, UR DIG!!

- För helvete "Gunvald", lugna dig nu.

(Det hela fortsatte ett bra tag, ända tills hon lugnt och stilla reste sig och lämnade dom för sig själva.)

Världens finaste #5: BONG 2-4

Martyn Atkins omslag till Depeche Modes tre tolvor från 1983 med (inte så meningsfulla) livelåtar på baksidorna. Get The Balance Right (BONG 2), Everything Counts (BONG 3) och Love In Itself (BONG 4). Och såklart ska det vara de englandspressade förstaupplagorna med strukturpapper och blindprägling och guldfoliering (annars får det vara).

Japp, världens finaste. Som skinnband med det bästa av det stelopererade ligget Shakespeare.

Jo, du...

...kan du komma in på mitt kontor sen när du är färdig med vad du nu håller på med? Jag tror vi skulle behöva prata lite.

Främlingar på promenaden

Var ute på behövlig promenad i regnet efter lunchen. När jag nästan var tillbaka vid kontoret stod ett härligt golfgäng och skulle just bli plåtade. Just då kände jag mig väldigt "sydländsk" och sugen på att hamna i någons fokus, så jag ställde mig i mitten längst fram i den för mig främmande gruppen.

Tror det blev en bra bild. Sa tack och hej men dom sa just ingenting, de tittade mest.

Världen bästa färg & formbok!

Om du bara ska köpa en bok den här veckan, då är det inte så mycket att fundera kring. Då ska du köpa Henri Matisse: Cut-outs. Drawing with Scissors. Mer grundläggande blir det inte. Stor fin bok, 29x38 centimeter. Nästan femhundra sidor.

Och och och: Den består av två volymer, varav den ena är en faksimilutgåva av en av tidernas kanske fem bästa och mesta och viktigaste färg & formböcker någonsin, nämligen Jazz från 1948! På pricken en kopia ända ner till papperskänslan! Hur glada blir vi inte av sånt? Just det, vi blir jätteglada! För av någon anledning har vi aldrig lyckats lägga "vantarna" på nåt av de 270 exemplar som togs fram av "skiten".

Först, by the way, var temat tänkt att vara "cirkus" istället för "jazz", men det blev inte så tack och lov! För hur gay är inte cirkus?! Trikåer högt upp i luften, ha ha ha!

Är det nåt silverskägget och surgubben Matisse inte var så var det gay. Han låg bara med män nån gång då och då, när det inte fanns "quinns" i "närheten".

Så ta nu och be mamma om cirka femtonhundra pix och köp "skiten" på direkten! För har man den här, Brian Enos S:t Elmo's Fire, någon att ringa när man vill ligga, A Love Supreme och Mackan Krunegårds gamla t-shirt så kan man leva lycklig i uppemot hundra år.

Visste du att:

Om man inte skaffar sig en ordentlig utbildning och så, då går allt fullständigt åt helvete. Se till exempel mina kollegor här som har en fräck vägg med hjul som aldrig nånsin kommer att komma i rullning. Varför blev det så? Jo, dom skaffade sig aldrig en ordentlig utbildning.

Och en liten penis kan man aldrig dölja med stort fräckt hjul. Liten penis syns alltid.

Tre snubbar #5

Del 5: Tre snubbar börjar sälja narkotika i trevliga storpack för att visa att narkotika inte bara är för pundiga typer.

Själv är bäste doktor!

Det här är ett jättebra knep som hjälpt mig många gånger!

Om du är trög i magen, lägg då en stor, stor lax på magen. Efter ett tag lossnar det.

Tre snubbar #4

Del 4: Tre snubbar går och badar. Köper badmössor på skoj, tramsar och flamsar. Skämmer ut sig fullständigt.

Förnedring!

Åh, man blir så förbannad när man ser sånt här!

En jävla gubbe som plåtar fisk när han stylat dom med "tramsfrisyr"!

Så onödigt.

Vanity Fair! Så som den var förr!

Om ni kommer och bankar på vår dörr och med mullrande röst frågar oss vad det egentligen är vi håller på med dag och natt, ja, då svarar vi bara att vi sitter här klädda i tunt, tunt, supertunt vitt tyg och läser vår bunt med gamla nummer av Vanity Fair från åttiotalets första hälft.

Vi läser dom framlänges, vi läser dom baklänges och vi läser några med socker på!

Och så klart var det Ruth Ansel som vad art director där då.