My pain is more abstract...na, na, na, na
And greater than yours.
My tears are more nuanced...na, na, na, na
and deeper than yours.
So, pity me. Harder, pity me. Faster, pity me.
My story´s an epic...na, na, na, na
Forget telling yours.
You can try.
You can cut and slice.
It´s skin deep in my
Depression Contest.
Det har ju kommit massa fantastiska låtar hittills i år tycker hela bloggkontoret: Sky Is Folding med A Mountain Of One, Leave med VV Brown (äntligen en ny version av Natalie Imbruglias Torn-video!), Rita med Matias Aguayo, The Angst (Henrik "Svarten" Schwarz Remix) med DJ Hell, Deutsche Trak och Acid Trak med Hardway Bros, Snow On The 10th Of May med Marit Bergman (och appropå Marit; Varför har ingen nämnt för oss att hennes Rolling Stones-discolåt Out On The Piers från förra året är ganska fantastisk?) , tidigare nämnda Jeremy Jay och hans hoolabaloolåtar, The Wooden Chair med Jenny "Benny" Wilson, Cello Song med The Books & José "Gurkan"González, Somba med Hop-Frog Kollectiv, Miss It So Much med Röyksopp & Lykke Li och näst mest It´s Not Your Birthday Anymore med Mözzan.
Fantastiska hit och dit allihopa. Men. Låten i år. På alla vis. Världens Bästa Låt: Depression Contest med Kristeen Young. Oj, oj, oj, hoolabaloo! Vilken låt! Vilken text! Vilket hammarpiano! Vilken hook! Vilken kvinna! Vilken stil! Vilka randiga kläder! Vilka speglar på pianot! Vilken möjlighet att komma och lägga sig bredvid!
Och ni minns väl att hon gjorde lilla känsliga Tikka Morrisseyala sur när hon som "uppvärmare" på hans turné häromåret, från scenen sa "Morrissey gives great head...I mean cunnilingus". Han tog det hårt och sa hej svejs till henne.
Men det var hon som vann. För det var hon som skrev, spelade och sjöng Depression Contest.
Så gör som vi på kontoret gör, ägna ett helt dygn åt att lyssna på den lilla enminuterssnippen av Depression Contest som finns på hennes My Space-sida. Skivan släpps 1 april. Hårt, bestämt, kul och svängigt.
Bättre än Bowie. Bättre än Kate Bush. Bättre än Morrissey.
