Alltså, det är alltid samma visa.
Jag tycker det är ganska skönt att ta en paus i bloggandet och ställa mig på balkongen ett litet slag, få en "nypa" frisk luft, titta ut över nejden, tänka en stilla tanke, dricka en liten kopp kaffe, dra några bloss på en cigarett.
Men då är det alltid samma sak: De tre grannarna på balkongen bredvid.
Helt ogenerat tittar dom ut mig, leende och glada. Men aldrig ett ljud från deras läppar. Bara tre glada individer i sina nytvättade kläder.
Det är inte okej.
