I uppföljaren till Wankys hemlighet får vi på nytt träffa den lilla medelåldersmannen som flyttat från Kina till Holland och fått det ärofyllda uppdraget att vakta och sköta Amerigo, tomtens vita vackra häst, i väntan på julsäsongen. Wankys barn vill att han ska dansa balett i stället för att hänga i det farliga stallet, men Wanky önskar sig bara ridlektioner i födelsedagspresent. Stallägaren lär honom att rida, men inte på tomtens alltför stora häst utan på en liten sketen shetlandsponny. Företagsam och orädd som han är ger sig dock Wanky ut på ridtur med Amerigo i smyg, vilket tar en ände i förskräckelse. Hästen rymmer, Wanky vågar inte berätta sanningen för stallägaren och barnen brys sig bara om sin nyfödda bäbis.
Hästarna är fina, Wanky är uppfriskande tuff trots sin gubbiga uppsyn och världens bristande förståelse ett tema många av de äldre i publiken kommer att känna igen sig i. Detta är ingen stor filmupplevelse, men trevligt och rart utan att vara alltför sentimentalt och pekpinneaktigt.
