Men vill ni ha schyssta jpgs på tjejer som sitter på zebror, då har ni kommit helt rätt!

Bild lånad av Safari Museum (beläget inte alltför långt från Kansas City), via T-bone steak-bloggen och (mer relevant) från nyutkomna Tomboy Style: Beyond the Boundaries of Fashion (Rizzolli). Bloggen blev en bok.

Vår favoritbutiksinnehavare:

Charlotte Ekbom, innehavare av bokhandeln Konst-ig i Stockholm i senaste numret av tidningen Bruno (var det enda tidningsnamnet som fanns ledigt?). 

Tack Gud, all världens Djur, Prada och The Gentlewoman för det plisserade skinnet!

Får vi sådant här fint, tunt, plisserat skinn från topp till tå har vi inga som helst betänkligheter, tyvärr.

Så som synes i senaste, rekordtjocka och som vanligt fantastiska The Gentlewoman.

Stalltipset

Vi har tyvärr aldrig hållit i den med våra pianofingrar, men Ponystep känns som en tidning för alla på hela kontoret. Deras premiärnummer (som väl kom förra våren) hade omslagsvarianter med Jerry Hall och Kylie Minogue. Det aktuella numrets olika omslag pryds av bland annat Joan Collins, Georgia May Jagger och toppenquinnan Daphne Guinness. Dom kallar sviten för Britain's got talent. Vi kallar den "tack så mycket".
Miles Aldridge hade en färgkamera och fick därför ta bilderna.
Och: För första gången någonsin lyckades vi få till två inlägg i rad med tandglugg. Ingen är gladare än vi. Synd bara att det dröjde så länge, vi har ju haft alla chanser i världen.

Köp den. Papercut har den på en hylla.

Vad dom gör i Turkiet när dom inte äter kebab.

I Turkiet är dom inte bara hejare på att göra såna där bröd fyllda med snurrkött. Dom är även riktiga hejare på magasinomslag och det gör dom så ofta dom kan (mellan kebabsen). Som dessa två Lara Stone-omslag för aprilnumret av Vogue. Antingen eller. Antingen svartvitt retro nerstrippat upclose eller hela färgkatalogen raka vägen till gymmet hela dagen.
Vi väljer båda.
Och gärna en egen snurrande köttstock.

Cuneyt "Kenneth Åkerlund" Akeroglu tog bilderna. Vi fick tillbaka dom.

En uppskattad tradition vid tvåtusentalets början var att då ett nytt nummer av en tidskrift släpptes, så drack man öl tillsammans.

Kort datum dock.

Oriana Fallaci: A pen and a paper, a rullbandare, en intervju med Khadaffi, and a nice plate of fish

Se till att inte missa att köpa senaste numret av AnOther Magazine (funnits i din lokala "kiosk" ett bra tag nu så det finns ingen giltig ursäkt till att du inte redan "styrt upp" det hela). "Varför, varför", säger du med en sån där rätt irriterande, stressad röst. Jo, för att det innehåller åtta sidor Oriana Fallaci. Ni vet att vi gillar henne och ni vet att ni också gillar henne.
Hon var ju tyngre än allt.

Artikelns öppningsbild fick de lite enklare killarna här på kontoret att utan giltig anledning att tänka på Astrid Kirchherrs klassiska självporträtt. Dom ännu enklare kom att tänka på Nicole Kidman i rollen som Diane Arbus (i filmen Fur). Hmm... kvinna, kamera... Som sagt, enkla män på kontoret. Lätta att lura på pengar. Och att låna sockor av (som man aldrig lämnar tillbaka).

Hen den snygge i hensgården.

Om ni visste hur många humortimmar Acne Papers modejobb gett oss så skulle ni inte tro oss. Tusensiffrigt, faktiskt! Minns bara den där bilden på allvarliga modelltjejen som spelar cello, haha! Eller dom allvarliga clownerna i senaste numret, dubbelpiruettigt haha!
Men blundar man sig förbi modejobben i aktuella numret så hittar man bland annat, eller framförallt, en uppiggande bild på Isabella Rossellini ståendes glad och fin i hönsgården hemmavid. Bild av Eric Boman.

Så de e asså världens bästa skiva?! Ja, dä ä dä!

Nu då äntligen finns "den" på "internet"! Men vi kan inte låta bli att "erkänna": Vi har haft den stora lyckan att ha haft den här "skivan" sedan i somras, så vi vet väldigt klart och tydligt att det här är musik så bra som musik rimligen kan bli i mars 2012 (och även då, sommaren 2011). Lägg beslag på dessa 10 låtar ögonaböj, är vårt förslag. Köp dom gärna för en "tusing".

Rubriken som hänger ovanför Jonas huvud: "max mängd romantiker i en basker inklusive fantasi och diskbänksrealism". Liksom, läs hans twitter när han skriver om att han fokuserat hela dan på att han måste fokusera sig på att betala räkningarna och sen lyckas med att fokusera på just det, men inser då att han inte har några pengar alls.

Hans texter: De på nåt viss ledsnaste och de trösterikaste den här sidan vadsomhelst.
Dessutom är antalet textrader vi kommer göra söndertvättade t-shirts av, så många att dom fyller både en och två garderober.

Allt har sin tid 
och här går min förbi

Vi minns att vi när vi summerade ett år som kallades 2009 att vi kom fram till att det var Studiotjejerna Rasmus och Dans bästa år någonsin. Allt det bästa någonsin fortsätter här, i och med produktion av Rasmus, (som alltså tidigare utgjorde ena halvan av Rob n Raz). Han vet exakt hur man gör med musiken när han pyntar Oh La La (och den följande dubversionen La La Oh) med de mest klistriga och lyckobringande Mike Oldfield-gitarrerna sedan... Moonlight Shadow.
Det finns ingen låt som vi (iklädda våra finaste sockor) dansat så mycket till sedan vi fick den, den där sommaren 2011.

Och hur glad blir man inte av att någon i dessa tider döper en låt till Krökta ryggar?

Och vad vi älskar med Jonas är han är så inkluderande. Rart 2012. Lite samma som Pia Sundhage i den toppiga intervjun i senaste numret av Sveriges bästa magasin (Rodeo), när hon förklarar att hon älskar ordet lagom för att det gör lite att alla kan vara med. Det är bra. Riktigt jäkla lagom bra.

Jag tycker ingenting är fel
så har det varit sen jag var barn
Man vill ju bara vara med
så tycker du, så tycker jag

När albumet i  titelspåret sakta svävar iväg i ett underbart ekoplask känns det som man sugs ner i en önskad virvel av a-kassa och kärlek och strax därpå börjar I'm Not in Love spela i öronen.

Snyggt omslag också. Synd bara att man inte såg att det var ett lite hål på den "kortärmade tröjan".

Södermalm, igår vid 14-snåret.

Så e de me Chloé

Det är Paris, det är modevecka, det är Chloé, det är pastell till mademoiselle! De e va de e!

Ett litet fotografi av Schohaja för T-banebloggen.

Helt slut i Tyrolen

Om du råkar hamna i London en gång till (senast 13 maj) så ska du så klart titta på David Shrigleys mycket tänkvärda utställning Brain Activity på Hayward Gallery vid Southbank Centre. Då kan du somna till hans variant av Warhols Sleep, t ex. Eller känna obehag av det väldigt långa fingret som pekar. Eller dö av skräck när den huvudlösa trummisen sätter igång och spelar. Eller inse att den där sköna grupptillhörigheten är kanske inte värd vad den faktiskt kostar. Eller du kan ställa dig frågan: Hur mycket träd går egentligen åt för att få fram så här mycket papper att rita och skriva på?
Eller du kan med med torr fnasig hy konstatera: Konsthistorien, den slutar aldrig.

Jättetrött i Tyrolen

Om du råkar hamna i London innan den 28 april så ska du ta på dig sockorna och promenera till Art Sensus och titta på den stora, strålande och kulturarviga Eve Arnold-utställningen som dom har hängt på sina vita, hela och rena väggar.
Om du ser till att göra det, så kan du t ex ställa dig framför hennes bild på en vilande och socklös Marilyn (den mest lockande bilden som någonsin "knäppts") och svimma, resa dig upp, svimma igen, resa dig upp, svimma igen, osv. Peka på det i bilden som inte är det finaste och mest lockande i hela världen. Rätt svårt.

Ja, gud, vad skönt det är att ligga och dra sig, asså.

Eve Arnold gick bort i januari, bara tre månader från att fylla hundra.

Utan strumpor i Tyrolen

Sträck på dig och vänta, sträck på dig och vänta, låt din ynkliga kropp ligga ner, ligga ner.

David Sylvian fotad av Anton Corbijn 1984. Synd att han inte såg att han inte hade några sockor på sig innan han "knäppte av".