Äntligen ett magasinomslag med ett spelkort!

Så nu har vi två. Toiletpapers nummer från november "häromåret".

Japp, dom har en "homepage" som dom använder.

Aaah...r...mmm...ani.

Det är Milano, det är Armani och det är så klart Sonny "som du vill eller vau de inte de he du ville" Vandevelde med sin kamera på magen.

Bästa bilderna från Guldbaggegalan!

Okej, om man ser så här fantastisk ut en nästan helt vanlig söndag, varför får vi då inte en ny Juliette Lewis-bild i brevlådan varje dag?

Ja, Joan, vi fattar, det är nåt sorgset och ogreppbart med livet.

Gubbarna, från vänster: han sångaren i Coldplay, Lenny Kravitz och Morrissey.

Det är nåt speciellt med Glenn Close, eller hur? Visste ni förresten att hon är rättviseförmedlingens Lina Thomsgårds "morsa"?! Det hade vi inte en aning om.

Att ha Frantastiskt roligt tillsammans.

Vältränad och glad. Ibland allt som behövs.

Att åka gondol i tårkanalen med Michael och Kirk. I svartvit slowmotion. Ja, vi är lättlurade.

Martin Short, alltid det lilla extra. Och alltid med i våra nästan absoluta favoritfilmer.

Varenda pixel är snodd från Vanity Fair.

Efter nästan 30 år formades den till den finaste lilla låten någonsin.

The Smiths vs Lana Del Rey - This Charming Video Game (mashup) from Reborn Identity on Vimeo.
Att Video Games redan var bäst i världen, är ju allmänt känt. Tillsammans blir dom den sorgsnaste lilla sången någonsin framförd.

Det sitter en liten tjockis i trädgården och målar tavlor!

När vi ändå var inne på T-bloggen var det lika bra att även låna deras fina bild på Winston Churchill. Gör som vi gjorde, vettja: Högerklicka, spara ner den på din hårddisk och printa ut den och sätt upp "skiten" på kylskåpsdörren!

Eins, zwei, drei, fashion.

Samma vecka, samma Milano, men från Emilio Puccis visning. Och jpgsen snodde vi från Sonny "Rollins" Vandevelde som jobbade "stjärten" av sig för T-bloggen. Bilderna låg efter varann i deras fräcka bildspel och vi tyckte dom utgjorde en fin liten modetriss. Ring gärna och berätta om du också tycker det. Numret hittar du i telefonkatalogen.

Put your hands in the hair.

Från Pradas visning på ännu en modevecka i Milano. Foto av Danilo Scarpati för T-bloggen.

You Spin me right round, baby right round!

Morsan kom inrusandes.
- Såg ni på Sidbloggen att gamla musiktidningen...
- Mamma, du gäspade jättemycket när du sa "musiktidning".
- Förlåt, jag vet. Men i alla fall, dom har gjort om sig totalt. Jag menar fullständigt! Gjort sig till en smal tidning som jättefå människor kommer att köpa.
- Okej.
- Sitt inte bara där, jag frågade: har ni sett det, eller??
- Nej.
- Men kolla då!!!
- Jaha, oj, vilket fint omslagsfoto!
- Ja, eller hur?!
- Superfint! Men vem är det?
- Men herregud, det är ju "Alexis" i ett helt värdelöst band som kallar sig Sleigh Bells!!!
- Jaha. Verkligen toppenbild och toppentjej, i alla fall som hon ser ut här. Bandet får vara hur dålig som helst, blir man bra på bild så spelar allt det andra ingen som helst roll.

Livet är bäst bakifrån #2

Är det dessutom rött med vita prickar och kör sten, sax, påse bakom ryggen, ja, då är man liksom färdig.

Bild av Vivian Maier (säg inte att du glömt). Årtal okänt.

Livet är bäst bakifrån #1

Är det dessutom rött med vita prickar och ute på promenad i staden, så är man liksom färdig.

Harry Callahan, 1984.

Vilka Petra Collins bilder vi tittar på när vi lyssnar på våra favoritlåtar med Phil Collins.

Vi vet inte riktigt var vi egentligen har nyss 19 fyllda Torontofotografen Petra Collins. Men vi åker dit direkt. Det är dagboksbilder, det är mode, där är konstfoto och det ser väldigt ofta fantastiskt ut. Och ganska smygporrigt. "Erotiskt" kanske nån annan säger. Kanske vi inte bör tycka det, men det är fantastiskt fint, grejerna som inte är så por.. erotiska, alltså.
Finare än... William Eggleston. Typ.
Och kul med Paris, Texas-tröja på tjejen i bilen.

Ni missade inte att hon är 19, va?

Massa bilder som hon tagit med kameran hon har hängandes på sin mage finns så klart på hennes "homepage". Corduroy presenterade för oss. i-D har för övrigt en kortisintervju.

Det sämsta modereportage vi någonsin sett.

Herreherregud.
Vi brukar välja att visa det fina, men när det dåliga är så dåligt att tillochmed trollen gråter, då kan vi inte låta bli.
Men vi ska fatta oss kort. Kortkort.
Man har Julianne Moore. Man skulle alltså kunna ta det ganska soft.
Men istället ska hon "gestalta" en "kvinna" "ensam", kanske på gränsen till "nervsammanbrott". Haha! Så... om vi tar en bild där hon ser ut som en blandning av väldigt "sugen på närhet" och lite "spännande" galen ut och där hon skalat massa... clementiner! Wow, galet och lockande! Vilken bild va?! Kär och galen skulle Ulf ha sagt.
Om vi sen tar en bild där hon kysser en docköverdel! Wow! Vilka bilder!

Som sagt, det sämsta vi någonsin sett. Yelena Yemchuk gjorde det för Vs Magazines vårnummer. Vi väljer för allas bästa att visa bilderna väldigt smått.

Arty nam nam.

Lite glada blir vi av Daniel Sannwolds lite prettigt popkonstiga bilder till ett Diorjobb i vårnumret av Pop. Skulle kunna kännas som en blanding av ett fint Nick Knight-jobb och ett i-D-reportage en gång för superlängesen. Eller som nedan, där vi får allt på en och samma gång: Nick Knight för i-D 1985, med form av Terry Jones.

Knugen säger "hej så länge".

Nu när födelsen av prinsessan kommer föra med sig att media under en längre tid kommer flytta fokus från Kungaparet till Kronprinsessans familj, så är vi lite nyfikna på vad Knugen kommer att passa på att "pyssla" med.

Första bilden på lilla prinsessan!

Vi var där på på Karolinska när "barnet" föddes. "Kronprinsessan" ville ha det så (vi hade ett slags konstprojekt för typ nio månader sedan som betytt väldigt mycket för henne).
Vi fick hålla barnet och det var ett väldigt speciellt och underbart barn. Såg lite zigenskt ut. Helt okej kroppstemperatur och lagom långt och lagom tungt.
Som present av oss fick barnet ett litet dragspel och en mössa.

Pretty pretty.

Om du hittar ett enda fel i bilden, så tittar du på fel bild.

Varsin öl till "damerna", tack!

Haha, förlåt. Vi vet dock inte riktigt vad vi ska säga. Bild från Stella McCartneys "evening collection" för hösten 2012. Nog för att vi gillar när det ser "verkligt" ut, men ser inte det här ett steg för brittisk vardag ut...? Kolla Shalom Harlow, haha! Kolla Kate Moss, haha! Kolla Amber Valletta, haha!
Det var ingen på vår senaste firmafest som inte såg rejält mycket bättre ut än så här. Man som kvinna, konferencier som dörrvakt.
Men så fick nog "damerna" iochförsig blott varsin öl som betalning, som tack för "stjälpen".

Stellas McCartneys evening collection visas i ABF:s lokaler på Sveavägen under hela veckan. Entré 20 spänn och då ingår en stor stark samt buffé.

När bilder inte är i färg kallas dom för svartvita bilder och vi har tre stycken sådana och nu ställer vi ut dom här på bloggen, live och på direkten!

Telefonen har ring och ringt hela morgonen. Den ena efter den andre har skrikit och sagt "snälla, snälla, kan ni inte lägga upp tre svartvita bilder efter varann, du vet, lite så där Tumblr-igt. Kanske en bild på när tjejerna i First Aid Kit när dom tagit sig vatten över huvudet med den alldeles för stora violinen och sen kanske en läcker bild på nya killens ryggtavla när han är alldeles ensam och gråter fast man ser inte det då ni kapat hans "svåra" huvud (och då har man ju inte nåt ont av det) och sen kanske ni kan lägga in en bild på Anthony Perkins från typ 1959 när han är soffpotatis".
Jaja, eftersom vi har så svårt att koncentrera oss på att klä på oss alla kläderna när telefonen ringer stup i kvarten, så gör vi det då.
Men var la vi sockorna?

I höst ska vi lägga händerna på klänningen.

Efter alla dessa år med händerna på täcket. Äntligen.

Från Diane von Furstenbergs respektive Rodartes höst/vinter 2012-visningar. Synd bara att ingen av varianterna lyckades bli särskilt snygg.

Alltid på toaletten:

6-7 jättesemlor, för jag blir så himla lät uttråkad och orolig när jag är på toaletten och då är det gott att ha nåt att pyssla med/äta. Det är viktigt förresten, att det är riktig grädde.

Alltid på sängbordet:

6-7 jättesemlor. Och en klocka så att jag ser att jag äter dom tillräckligt snabbt. Att vinna är viktigt för mig (även när jag är väldigt ensam).

Reggaemusikfällan drabbar alla!

Vi var så klart på Mulberrys trevliga visning i London för några dar sedan och i vimlet stötte vi på en reggaehund. När vi stått och "glott" på "honom" ganska länge (samtidigt som vi gråtandes tryckte i oss dagens hundrade semla), upptäckte vi att han hade nåt instucket innanför sin nya snygga camouflagetäckväst. Efter ett tag såg vi att det var ett... inkassoakrav! Tänk, reggaefällan drabbar verkligen  alla!  Först lite oskyldigt lyssnande på grannens Bob Marley-"plattor", sen lite "specialröka" och sen börjar man bli lat, småkriminell och slö, varpå inkassokraven börjar hagla in. Så alltså även för en riktig "jycke".

Janne "Jan" Björklunds dag.

I Rapport häromdan så var det ett inslag med utbildningsminister  Jan "Janne" Björklund appropå att det riktades kritik mot honom för att vilja satsa på större och färre högskolor. Under en del av inslaget satt han med ett dokument och bockade av lite grejer. Vi blev så klart väldigt nyfikna på vad det var han bockade av för nåt. Vilken lycka då att vi lyckades komma över dokumentet!

iPad, ett supermodernt tekniskt redskap som används av bland annat:

- Räddningstjänsten (vägbeskrivning mm)
- Pizzerior (recept mm)
- Sjukvården (läkemedel mm)
- Polisen (ledtrådar mm)
- Posten (email mm)

Hattrick!

Dom galna hattdagarna fortsätter här på bloggen. Nu närmast med en, två, tre hattar ur franska Elle för länge, längesedan (december).

Dessutom två scarves! Mmm, vi älskar scarves. Och tre hattar. Och knäppkineslåten That Hat.

Foto av Nagi Sakai.

Ha, ha, hattar!

Det är bra att ha en hatt att växa i.

Försiktigt, försiktigt!

Från Marc Jacobs höst/vinter 2012-visning i New York. Bilder långtidslånade från The Sartoriaperkelist.

Det är i alla fall tur att det värsta inom foto och illustration bara får en dag om året.